En resa långt bak i tiden.

Jag har ju varit tyst ett tag i bloggen. Men när jag tittade igenom några bilder i datorn blev jag sugen på att visa lite om hur min familj såg ut, innan jag fick min siste son. (Han är vuxen nu och har egna barn.) 

Vi var på väg från Helsingborg med tåg till Skövde, där mina föräldrar hade en gammal torpstuga som sommarställe utanför stan.
Nu har vi klivit ombord på tåget. Det är vår dotter, jag och sonen, som syns i fönstret.

Det var alltid så roligt att få träffa Mormor och Morfar.

Det är min Pappa, som dricker brunn vid Sankt Sigfrids källa vid Kinnekulle, när vi gjorde en utflykt dit en dag. Vi det är Bosse min äldste son, min dotter Lena, min lillasyster Nittan, som faktiskt fyller på Luciadan och min lillebror Lasse.

Så får vi se kyrkan vid Kinnekulle också.

Här är vi samlade på Turisthotellet vid Kinnekulle som synes.

Så fick jag äran att låna kameran, för att fota min man Bertil. Han höll hårt i kameran på den tiden.

Se där här håller han vår dotter i farmen. Då var vi vid en flik av Vänern.

Nu hjälper han till att skala potatisen till middag. Han sitter på kökströskeln till stugan, som kallas för Såkerbo.

Nu är det utdelning av hemmaplockade smultron. Det var Bosse och Lena, som fick de flesta.

Nu har Morfar och Mormor också fått smaka lite grann. Kanske att jag fick lite också. Men jag varnog varit med om att plocka dem.

Bosse kör traktor. Han är fortfarande kär i fordon.

Lena var visst inte så glad för att hälsa på hästapållen. Jag fick ju lyfta upp henne.

Nu ska de titta på kossorna i hagen.

Så här såg Såkerbo ut från grinden. Den bilden blev min Pappas älsklingsbild. Han var så stolt över den där flaggan, som syns längst upp i topp.

Nu syns det hur det såg ut från köksingången också.

Nu var det tack och adjö för den här gången. Pappa och Nittan följde oss till tåget.
Bilderna är svart/vita och sen scannade, så de är inte helt bra


 Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

Det har varit tyst ett tag hos mig.

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

Fotboll och böcker.

Jag börjar med en gång att berätta om fotbollsmatchen mellan HIFs och Halmstads lag. De skulle ju "slåss" om att få vara kvar eller flyttas ner från Allsvenskan.
Eftersom vi inte har tillgång till nån TV med de rätta kanalerna, så satte vi oss nere på Puben i huset.

Vi beställde varsin portion med laxmacka och drack en flaska vitt vin till. Mackan var jättefin och till och med vacker tycker jag.
Så var det ju matchen! HIF (vårt lag) förlorade ju kampen om att få stanna kvar i Allsvenskan
Tyvärr blev det ju palaver med huliganer, som for in på planen och började försöka att plocka av Jordan Larssons tröja. Det börjades med att man brände bengaler och det rök över hela planen.
Du kan läsa följderna här: http://www.hd.se/2016-11-22/hif-huliganer-identifierade-efter-planstormning
Nog om detta elände. Nu blir det andra bullar.

Nej det blev ingen bulle utan jag ville visa vad Bert bjöd på till middag igår. En jättegod omelett med bland annat stark korv och svamp.
Jag har ju berättat att jag läser mycket. Den här är den senast boken.

Den fick jag när jag var ungefär 10 år och har inte läst den sen dess. Kom inte ihåg så mycket av den. Så jag blev förvånad över att den snälle Onkel Tom faktiskt aldrig blev fri, utan dog av skador han fick av sin nya "Massa". Ocn nån stuga fick han adrig.

Jag hade till och med skrivit mitt namn i den och satt ett nummer, så jag visste i vilken ordning jag hade den i min bokhylla.

För att få lite tröst, så visar jag ett par bilder på min novemberkaktus. Den har väntat med blomningen till i februari ungefär i flera år. Så det var med förtjusning, som jag såg att den har slagit ut med två blommor och väntar med flera knoppar också.

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

Jätteöverraskning i kväll.

Jag har inte varit speciellt pigg på att gå ut, för att få motion på sista tiden. Så Bert "tvingade" mig ut på en promenad i omgivningarna. Min kondis är ju inte vad den har varit.
När vi hade kommit nästan hem, så kom en väninna med sin hund och pratade med oss. Vi tog hand om vovven medan hon gick in ett ärende till kiosken intill. 
Så skildes vi åt, när hon var klar. Och då var vi nästan hemma. Det vill säga. Vi hade bara att gå tvärs över gatan, när det blev grönt ljus.
Vi har ju vår pub i vår riktning och gick dit. Då stod en av tjejerna, Jennifer, som jobbar där med sin vovve. 
Bert var naturligtvis sugen på en öl, så vi gick in och beställde en öl till honom och ett glas vitt vin till mig. Den som serverade oss var Amanda, Berts Barnbarnsbarn, som har jobb där tills vidare. Hon tog ju studenten i våras. Så hon räknar ju med att studera vidare.

Den här bilden på Amanda tog jag när hon kom från studentfirandet 

Jag tog ju inga bilder ikväll, så jag plockade fram en bild på Baloo vid samma tillfälle.

Vi hann inte mer än att få vårt dryckjom förrän Berts Dotter Ingela kom in och satte sig hos oss. I hennes släptåg kom Jessica, Baloos Matte och Berts Barnbarn. 
Strax därpå kom Dennis, Berts Barnbarn också och hans fru Susanne. Den andra dottern, Alicia hade de lämnat av utanför hos Baloo.
Plötsligt var det en stor släktträff med fyra generationer. 
Det blev alltså en ordentlig överraskning för oss. De andra skulle vidare till goda vänner på fest.
Vi var ju alltså tvungna att gå ut till Baloo, för att hälsa på honom Han välkomnade oss med att han skällde ut oss, så glad, som han blev att få se oss igen.
Så gick sällskapet och vi med, när vi hade druckit upp ölet och vinet.
Sen blev det "Så mycket bättre" framför TVn. Lisa Ekdals tur ikväll.

Tack för att du tittade in hos mig! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

KOLLA VAD JAG HAR LÅST PÅ SISTA TIDEN!

Jag har lite besvär med sömnen ibland. Försöker att läsa en del, när jag kryper till sängs och det brukar hjälpa.
Om jag vaknar på natten, så har jag lov för Bert att tända lampan och läsa igen.

 Den här boken av Herman Lindqvist köpte jag så fort den kom ut. VARFÖR? 

Förklaringen kommer här: Mina  barns Far var adopterad och när han dog, så började min dotter att släktforska. Hon ville ha reda på hans anor och vilka, som var hans Mor och Far.
Hon fortsatte med min del av släkten också. Hon fick kontakt med en man, som råkade känna igen min Farmors anor. Han berättade då, att 
genom henne var min släkt kommen genom Erik den fjortonde. Han skickade en släktkarta, som även jag har fått senare. 
Erik hade en frilla, som han fick barn med. Erkände barnet som sitt och hon blev uppfostrad som hans. När hon, Virginia, blev vuxen, så giftes hon bort med en som hette Hand.  Från dem växte släkten genom både manliga och kvinnliga arvingar både hit och dit.
Där kom förklaringen, varför jag ville ha den här boken. Den var fantastiskt bra och jag läste ut den på nolltid. Jag var inte speciellt intresserad av historia, när jag läste under realskoletiden men jag älskade den här boken.

Herman Lindqvist är ju en duktig historiker, så när jag hittade en bok, som jag hade fått, så var min nyfikenhet född. 

Den här, som var en samling kåserier, började jag läsa också. Den var riktigt småtrevlig (och lite mindre och tunnare), så läste jag ut den snabbt den med. Den var utgiven lite tidigare än den om Wasarna.

Jag läser väldigt mycket. Den här ovan är skriven av Waris Dirie, som var född och uppfödd i Somalia i en nomadfamilj. Redan när hon var 6 år gammal blev hon könsstympad och skulle bli bortgift med en 60-årig man. Hon rymde så småningom hemifrån till Mogadishu och kom vidare till en morbror som var ambassadör i London. 
Hon upptäcktes som fotomodell och fick resa överallt och fick en sagolik karriär. Hon har hela tiden ägnat sig att skapa opinion mot just könsstympning. Det går otroligt grymt till efter vad hon berättar själv.
Du kan hitta henne på www.desertdawn.com. Domänen är till salu, men det finns många länkar att klicka på.

 Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

NU SKA JAG ÄNTLIGEN HÖRA AV MIG IGEN.

Nu ska jag göra slag i saken. Det har inte varit nåt speciellt att skriva om på länge. Men jag ska göra ett litet försök.
I går måndag, så skulle jag på en undersökning på lasarettet. Syster Kersti skulle ta prov på mitt hjärttillstånd. Så jag fick leka bläckfisk igen. Det var ett tag sen. 

Detta är en bild, som är tagen på Aurora en av färjorna till Helsingör. Vi firade min födelsedag ombord med god mat och god dricka och i trevligt sällskap. Det var i början av september. Då blev jag flerfalt myndig förra året. Min dotter Lena och Berts barnbarn Jessica var med och bjöd friskt på resan.

Förra hösten skulle jag ju opereras, men redan på operationsbordet, så fick jag hjärtflimmer. Då fick man avbryta operationen, för jag hade ju blivit strålad tidigare och då måste man invänta att strålningen skulle gå ur kroppen innan man kunde operera.

På det viset blev det, att jag fick komma hem igen efter nån vecka på lasarettet. 

Men jag blev dålig hemma och fick åka in igen, så jag kunde få tillskott av näringsdrycker, eftersom jag hade kräkts mycket efter strålningen. Där gick det åt nån vecka till.

Till slut fick jag läggas in igen för operation, när man hade möjlighet att ta hand om mig. Operationen gick bra och läkarna var jättenöjda. Så jag fick komma hem strax före jul.

Men jag åkte in igen i januari för hjärtflimmer och då hade jag kameran med och när jag gick mina rundor i korridorerna för att få motion, så tog jag de här bilderna.

 De här tavlorna satt på väggen i korridorerna. Jag har för mig att de var signerade Miro.

                 

Den här tavlan gillade jag verkligen. Den såg så verklig och livlig ut.

De här två tavlorna blev jag speciellt intresserad av. De var signerade Möller. Jag visste att vår vän Lasse har en bror, som är konstnär. Men när han såg bilden, fick jag reda på att det var hans far, som hade målat dem och givit dem för god vård på avdelningen.

Ungefär den här utsikten hade jag båda gångerna jag var inlagd. Det var bara inte på samma våning. Man håller på att bygga om och nytt på lasarettet.

PS: Provtagningen i går visade att jag inte hade nån hjärtflimmer ändå. PS.

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

EN LÖRDAGSTURA TILL HELSINGÖR.

I lördags tog vi en tur till Helsingör. Vi åkte med en liten båt som heter Pernille. Vi brukar sitta en våning nere i båten. Så här såg det ut, när vi kom ombord. Nästan allt var reserverat.

Svaret kom rätt snart. Borden var plötsligt helt invaderade. Det var akademiker från Lund, som firade nåt. Vad vet vi inte, men det var några som sjöng och hade sig. Det var jättetrevligt.

Här fotade jag en av de stora färjorna, som tillhör Scandlines som synes.

Vädret var rätt hyfsat, men det gick stora vågor på Sundet.

Det syns ju att solen tittade fram lite.

Jag gillade faktiskt att få se molnen, för de såg lite fantastiska ut.

Nu har vi kommit iland och är på väg upp till huvudgatan Stenegade. Du kan se den berömda glassbaren till höger i bild.

Nu har vi kommit upp till Stenegade och kan se Helsingörs Rådhus.

Här har vi ett favoritställe, nämligen ostbutiken. Vi brukar alltid köpa lite ost med oss härifrån.

Här kan man till exempel köpa fin Emmentalerost.

Den här mannen stod intill gatan och vi fick smaka på godsakerna. Vi handlade ett par sorter av honom. Den här gången var det en svensk man i den kassan. Det brukar vara en äldre dansk, men han har kanske pensionerat sig.

I Helsingör är man duktiga på att bevara gamla miljöer. Den här glasögonbutiken skyltar även på "gammalt" sätt.

Vi har även vanan att köpa "flaeskesvaer" hos Slakter Jensen. Där fick vi även sitta på en liten soffa och vila fötterna.

Vi hade faktiskt ett riktigt ärende till Helsingör också. Det är så, att jag vill ha ett speciellt märke i läppstiftsväg, Gosh och nummer 82. Jag hittade det för några år sen i Hyllinges stora varuhus och blev förtjust, för det passade min hårfärg och min hud. Tyvärr stängde de och det märket finns inte i Sverige längre.  

Men i Helsingör. För ett år sen var vi över och då köpte jag deras sista i butiken. Försökte den här gången också och fick tag på deras sista den här gången också. Men jag blev tipsad om en annan butik. Klart att vi begav oss dit. Där blev det att läppstift till. DERAS SISTA! Men nu har jag nog läppstift för åtminstone ett år till.

Sen skulle vi äta på ett svenskägt ställe, som heter Hyacint. Det var fullproppat med folk och lång väntetid, så vi tog Pernille hem och under överfarten åt vi varsin Korv med Bröd. Då var vi ordentligt hungriga.



Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥