lördag 28 januari 2017

Vi började att diskutera vilket år vi flyttade hit till vår nuvarande lägenhet. Jag plockade fram året genom att kika i pärmen med kontrakten. Där stod det, att vi flyttande hit 2001. Vi fick kontakten på ett lustigt sätt. 
För vi gick runt på olika ställen och kollade in i vilka hus det fanns hiss. Vi bodde högst upp på tredje våningen utan hiss och det var 3 meters takhöjd mellan varje våning. Så det var svårt att dra med sig matkassar och sånt så högt. 
Det var svårt att få kontakt med lämpligt läge.
En lördag tog vi bilen och hamnade vid ett hus, som det fanns hiss i. Vi kikade in genom porten och försökte se, vem som ägde fastigheten. Då kom det en karl med inhandlade kassar och frågade oss om vi hade glömt portkoden? 
Nej, det hade vi ju inte, men vi förklarade vårt ärende. Han sa med en gång att vi skulle följa honom upp, så skulle vi få reda på det. Där bjöd han och hans fru på kaffe och vi hade mycket trevligt. Han ville tillochmed bjuda på lite starkt, men eftersom vi hade bilen med, så kunde ju Bert inte dricka nåt.
Det ordnade sig till slut, att när jag fick telefonen och namnet till hyresvärden, så ringde jag. Det pågick varje månadsskifte. 
Nån gång  i början av året reste vi på semester och faktum är, att dagen efter vi hade kommit hem igen ringde man oss och berättade att det var en ledig lägenhet och erbjöd oss att komma upp på kontoret, så skulle vi få se lägenheten. Det var nämligen en gammal dam, som hade dött, så vi eventuellt kunde bestämma oss om vi gillade den.
Den mannen Bengt, som vi hade träffat och blivit bjuden att se hans lägenhet blev vi ju lite mera bekanta med så småningom. Så när vi vid ett tillfälle skulle resa till Kreta Rhetymnon, så ringde han till vårt hotell från grannstaden Chania och sa, att de kunde tänka sig att åka över till oss. Visst, så roligt!
Men de dök aldrig upp. Orsaken fick vi reda på när vi kom hem. Han hade dykt i havet och drunknat. Tragiskt!
Följden blev att jag plockade fram mina gamla resedagböcker, för att få reda på vilken resa det kunde vara. Det var 2003 och vi var iväg till Rethymnon på Kreta och Bengt
och hans fru var i Chania också på Kreta.
Jag visar en bild på våra grannar på hotellet, Bosse och Ritva och oss själva. De kom från Gällivare och kom ner till oss i Helsingborg senare. Bosse var duktig på att göra klockor av knotiga björkar. Och vi fick en av dem, när de hälsade på här.
Jag blev biten, så jag började läsa ur dagböckerna. Åtminstone några. Vi har alltså varit på 51gemensamma resor och det har blivit så många sen 1980.
Så om jag ska läsa alla dem, så kommer jag att bli hes i halsen.

Här är det en bild från Puerto Soller på Mallorca. 
Så en bild från Puerto de la Cruz på Tenerifa. Den ön det vårt mesta resmål. Där har vi varit flest gånger.
Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir

tisdag 17 januari 2017

FÖDELSEDAGSKALAS PÅ PUBEN.

Ja, så fyllde Bert år i söndags. Nu har han hunnit ifatt mig, så jag inte kan tjata om att han är min Toyboy längre. Vi har hunnit bli jämnåriga.

Eftersom vi har det lite rörigt i lägenheten av kartonger av alla de slag, så bestämde vi att träffa hans hemmavarande barnbarn Dennis med maka Susanne och barnbarns barn .
Hans dotter Ingela, som bor i Helsingborg och hans barnbarn Jessica vistas ju i Palma på Mallorca rätt länge. För Jessica ska läsa upp sina spanska kunskaper. Hon passar på, eftersom de ska bli kvar där ett bra tag.
De hyr en lägenhet i Palma och har faktiskt Baloo med sig dit också.
Han fick flyga ner i en stor bur och det gick väldigt bra. Bert får rapporter från dem varje dag. Bilden här har jag tagit tidigare.
Ja, det var ju kalaset jag skulle skildra. Alicia, lillasyster i familjen kom ju med föräldrarna förstås. Och Amanda avslutade just sitt arbetspass, för hon jobbar på Puben, så hon kunde vara med familjen.
Man har flera TV-apparater överallt, så de som är galna i fotboll får sitt lystmäte.
Familjen Ring hade mer eller mindre redan beställt maten och beställde lite försiktigt. De tog Coca Cola som dryck. ( EN DRYCK SOM JAG AVSKYR). Bert och jag drack en flaska vin till vår mat. (Just nu har jag glömt vad det var). Till slut så tog vi två varsin guldkant, vad det nu innebar. Gott Gott.
Vi hade en trevlig eftermiddag och kväll tillsammans med tjocka släkten i alla fall. (Så tjock är faktiskt ingen av dem.)
Ja, nu är ju både julen slut och även det nya året har ju kommit. Vi köpte en ny ljusstake, som står i sovrumsfönstret. Den har inte varit tänd på ett tag, för julen tar ju slut vid Tjugondag Knut. Men nu ska allt i juleväg väck. 


Det här trädet stod uppe på Väla Stormarknad fram till det Nya Året. Där fick folk sätta röda önskningar i det.


 Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

tisdag 27 december 2016

LITE RÖRIGT ETT TAG.


Jag kommer ihåg från 2012 att vi var på väg ner till stan. Vid Mariakyrkan stannade vi till lite, för där stod det en kör och sjöng och spelade så fint.
Det var ju så längesen, att jag faktiskt har glömt var jag såg folket på nästa bilden.
Jag gissar att det kanske var vid julmarknaden då.
Alla, som har varit i Helsingborg känner säkert igen sig i trapporna, som leder upp mot Kärnan från Stortorget.
Från lite mindre avstånd kunde man se tomtemössan fint. Det var säkert flera som saknade den. Men just i natt var det ju stor storm över Helsingborg. Så man vågade ju inte ens att sätta upp mössan. Det kunde ju ha hänt att den hade blåst ner.
Nu hade vi hamnat nere intill Rådhuset på Rådhustorget. I bakgrunden ser vi att träden är illuminerade och att fastigheten lyser av alla lampor. Jag vet det, men alla kanske inte kan se att det är lampor som rinner ner längs fastigheten, så det ser ut som ett vattenfall.




Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥ 




NU HAR DET JU REDAN VARIT JUL OCH BARA NYÅRET ÄR KVAR ATT FIRA.


Jag kommer ihåg från 2012 att vi var på väg ner till stan. Vid Mariakyrkan stannade vi till lite, för där stod det en kör och sjöng och spelade så fint.
Det var ju så längesen, att jag faktiskt har glömt var jag såg folket på nästa bilden.
Jag gissar att det kanske var vid julmarknaden då.
Alla, som har varit i Helsingborg känner säkert igen sig i trapporna, som leder upp mot Kärnan från Stortorget.
Från lite mindre avstånd kunde man se tomtemössan fint. Det var säkert flera som saknade den. Men just i natt var det ju stor storm över Helsingborg. Så man vågade ju inte ens att sätta upp mössan. Det kunde ju ha hänt att den hade blåst ner.
Nu hade vi hamnat nere intill Rådhuset på Rådhustorget. I bakgrunden ser vi att träden är illuminerade och att fastigheten lyser av alla lampor. Jag vet det, men alla kanske inte kan se att det är lampor som rinner ner längs fastigheten, så det ser ut som ett vattenfall.




Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥ 




söndag 11 december 2016

En resa långt bak i tiden.

Jag har ju varit tyst ett tag i bloggen. Men när jag tittade igenom några bilder i datorn blev jag sugen på att visa lite om hur min familj såg ut, innan jag fick min siste son. (Han är vuxen nu och har egna barn.) 
Vi var på väg från Helsingborg med tåg till Skövde, där mina föräldrar hade en gammal torpstuga som sommarställe utanför stan.
Nu har vi klivit ombord på tåget. Det är vår dotter, jag och sonen, som syns i fönstret.
Det var alltid så roligt att få träffa Mormor och Morfar.
Det är min Pappa, som dricker brunn vid Sankt Sigfrids källa vid Kinnekulle, när vi gjorde en utflykt dit en dag. Vi det är Bosse min äldste son, min dotter Lena, min lillasyster Nittan, som faktiskt fyller på Luciadan och min lillebror Lasse.
Så får vi se kyrkan vid Kinnekulle också.
Här är vi samlade på Turisthotellet vid Kinnekulle som synes.
Så fick jag äran att låna kameran, för att fota min man Bertil. Han höll hårt i kameran på den tiden.
Se där här håller han vår dotter i farmen. Då var vi vid en flik av Vänern.
Nu hjälper han till att skala potatisen till middag. Han sitter på kökströskeln till stugan, som kallas för Såkerbo.
Nu är det utdelning av hemmaplockade smultron. Det var Bosse och Lena, som fick de flesta.
Nu har Morfar och Mormor också fått smaka lite grann. Kanske att jag fick lite också. Men jag varnog varit med om att plocka dem.
Bosse kör traktor. Han är fortfarande kär i fordon.
Lena var visst inte så glad för att hälsa på hästapållen. Jag fick ju lyfta upp henne.
Nu ska de titta på kossorna i hagen.
Så här såg Såkerbo ut från grinden. Den bilden blev min Pappas älsklingsbild. Han var så stolt över den där flaggan, som syns längst upp i topp.
Nu syns det hur det såg ut från köksingången också.
Nu var det tack och adjö för den här gången. Pappa och Nittan följde oss till tåget.
Bilderna är svart/vita och sen scannade, så de är inte helt bra


 Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

onsdag 23 november 2016

Fotboll och böcker.


Jag börjar med en gång att berätta om fotbollsmatchen mellan HIFs och Halmstads lag. De skulle ju "slåss" om att få vara kvar eller flyttas ner från Allsvenskan.
Eftersom vi inte har tillgång till nån TV med de rätta kanalerna, så satte vi oss nere på Puben i huset.
Vi beställde varsin portion med laxmacka och drack en flaska vitt vin till. Mackan var jättefin och till och med vacker tycker jag.
Så var det ju matchen! HIF (vårt lag) förlorade ju kampen om att få stanna kvar i Allsvenskan
Tyvärr blev det ju palaver med huliganer, som for in på planen och började försöka att plocka av Jordan Larssons tröja. Det börjades med att man brände bengaler och det rök över hela planen.
Du kan läsa följderna här: http://www.hd.se/2016-11-22/hif-huliganer-identifierade-efter-planstormning
Nog om detta elände. Nu blir det andra bullar.
Nej det blev ingen bulle utan jag ville visa vad Bert bjöd på till middag igår. En jättegod omelett med bland annat stark korv och svamp.
Jag har ju berättat att jag läser mycket. Den här är den senast boken.
Den fick jag när jag var ungefär 10 år och har inte läst den sen dess. Kom inte ihåg så mycket av den. Så jag blev förvånad över att den snälle Onkel Tom faktiskt aldrig blev fri, utan dog av skador han fick av sin nya "Massa". Ocn nån stuga fick han adrig.
Jag hade till och med skrivit mitt namn i den och satt ett nummer, så jag visste i vilken ordning jag hade den i min bokhylla.


För att få lite tröst, så visar jag ett par bilder på min novemberkaktus. Den har väntat med blomningen till i februari ungefär i flera år. Så det var med förtjusning, som jag såg att den har slagit ut med två blommor och väntar med flera knoppar också.
Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

lördag 19 november 2016

Jätteöverraskning i kväll.

Jag har inte varit speciellt pigg på att gå ut, för att få motion på sista tiden. Så Bert "tvingade" mig ut på en promenad i omgivningarna. Min kondis är ju inte vad den har varit.
När vi hade kommit nästan hem, så kom en väninna med sin hund och pratade med oss. Vi tog hand om vovven medan hon gick in ett ärende till kiosken intill. 
Så skildes vi åt, när hon var klar. Och då var vi nästan hemma. Det vill säga. Vi hade bara att gå tvärs över gatan, när det blev grönt ljus.
Vi har ju vår pub i vår riktning och gick dit. Då stod en av tjejerna, Jennifer, som jobbar där med sin vovve. 
Bert var naturligtvis sugen på en öl, så vi gick in och beställde en öl till honom och ett glas vitt vin till mig. Den som serverade oss var Amanda, Berts Barnbarnsbarn, som har jobb där tills vidare. Hon tog ju studenten i våras. Så hon räknar ju med att studera vidare.
Den här bilden på Amanda tog jag när hon kom från studentfirandet 

Jag tog ju inga bilder ikväll, så jag plockade fram en bild på Baloo vid samma tillfälle.

Vi hann inte mer än att få vårt dryckjom förrän Berts Dotter Ingela kom in och satte sig hos oss. I hennes släptåg kom Jessica, Baloos Matte och Berts Barnbarn. 
Strax därpå kom Dennis, Berts Barnbarn också och hans fru Susanne. Den andra dottern, Alicia hade de lämnat av utanför hos Baloo.
Plötsligt var det en stor släktträff med fyra generationer. 
Det blev alltså en ordentlig överraskning för oss. De andra skulle vidare till goda vänner på fest.
Vi var ju alltså tvungna att gå ut till Baloo, för att hälsa på honom Han välkomnade oss med att han skällde ut oss, så glad, som han blev att få se oss igen.
Så gick sällskapet och vi med, när vi hade druckit upp ölet och vinet.
Sen blev det "Så mycket bättre" framför TVn. Lisa Ekdals tur ikväll.












Tack för att du tittade in hos mig! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥