ETT MINNE AV EN AVSKYVÄRD HÄNDELSE I NEW YORK.

Idag är det femton år sen, som World Trade Center blev raserat. Det går ju inte att glömma vad man gjorde själv, när man fick reda på det. Jag/Vi minns i alla fall. Vi var på en semesterresa till Naxos i den grekiska övärlden och skulle på en utflykt till en by rätt långt borta på andra sidan ön. Den heter Appolonas.

Det som kommer nu, är kopierat efter min resedagbok, som berättar om vår resa den gången.

Onsdagen den 12 september hade vi beställt en utflykt med buss genom Fritidsresor. Bussen skulle gå över bergen till västsidan av ön och sen tillbaka. Vi kom till bussen och satte oss till rätta. Bakom oss satt det en ung mamma med sin dotter på några år. När bussvärdinnan kom till henne, när hon skulle räkna in passagerarna, frågade mamman om hur det stod till i New York. Guiden visste inte hur det stod till riktigt. Mamman sa att hon hade sin syster där och var orolig för henne.

Då vände jag mig om och frågade henne vad som stod på, för vi visste ingenting. Det var då vi fick reda på Al Caidas sinnessjuka dåd, med att flyga in i skyskraporna i World Trade Center. Det blev en stor chock för oss, för vi hade inte sett någonting på TV därnere. Resten av tiden såg vi mycket på TV både ute på barer och på vår TV på rummet. Det var ju fruk­tansvärt. När vi var på Santorini – Naxos fick vi ju reda på Prinsessan Dianas fruktansvärda död och visste ingenting då heller förrän dagen efter.

Den här bilden visar hur man arbetade i en marmorfabrik. De hade inget andningsskydd eller annan utrusning heller.

Sen var vi i en annan fabrik, där man tillverkade de lokala likören Kitron. Men jag har ingen bild därifrån.

 När vi hade kommit till målet, så blev jag så förtjust i de här gubbarna, att jag var tvungen att fota dem. 

Här åt vi lunch som bestod av en jättefin omelett, så vi sent kom att glömma. Sen gick jag runt och fotade lite som vanligt.

Resultatet blev bland annat den här vackra bougainvillean. En av mina favoriter bland växtligheten utomlands.
Så fortsatte vi med bussen en liten bit och där fanns den så kallade kourousen, som är en gammal liggande staty, som aldrig hade blivit färdig.

Ja, tänk på, vad ett speciellt datum kan fastna i minnet. Resten av tiden på Naxos visades i varenda servering bilder från den fruktansvärda och avskyvärda händelsen. Det var därför att jag kände, att jag ville dela med mig lite av vad vi gjorde då. 



Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥