På bättringsvägen

Jag har ju tidigare berättat om att vi fick åka till Lund. Där blev jag strålad på lasarettet varje dag i en veckas tid. 

På måndagen blev jag inlagd på lasarettet i Helsingborg för operation, som skulle äga rum på tisdagen. Det gällde cancer i ändtarmen. Men på operationsbordet fick jag hjärtflimmer, så operationen ställdes in och jag fick åka hem efter några dar. Men jag fick komma tillbaka genom akuten. Hem igen. Sista omgången låg jag på lasarettet i två månader innan jag blev opererad. Man var tvungen att vänta tills strålningen inte var " giftig " längre.

Man har fått så mycken hjälp hemma genom lasarettet, att de har kontaktat kommunen. Så jag har fått hjälp med att få doserat mina mediciner, fått hjälp med omläggning, när det behövdes. 

Men den som har hjälpt mig mest är Sibbe. Han har lagat maten, handlat maten, hämtat mediciner, städat och ringt hit och dit om olika saker. Utan honom hade inget fungerat här hemma.




Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

Gott nytt år!

I går var det Nyårsdagen som väl alla vet. Varje Nyårsdag brukar vi titta på Wienerfilharmonikerna på TV. Likaså i går. Första delen på utsändningen kom från Salzburg och sen från Wien. Det påminde mig om en resa vi gjorde 1970.

Då levde min man, Bertil, fortfarande och han var medlem i Kvartettsångsällskapet i Helsingborg. De firade 75 års-jubileum och hade med sig de 
äkta hälfterna för första gången  till just först Salzburg och sen till Wien.

Avresan var den 1 maj 1970 från LBs färjeläge klockan 6 på morgonen. 

Bilderna är ju gamla och inte vidare bra. Men här syns att vi väntar på att stiga ombord på färjan till Helsingör.

Här ser man en del av medlemmarna, som satt längs bak i bussen. Man skojade och sa, att det var familjen Taikon där.

Så har jag fotat dirigenten Stig Pålsson i full färd med att få kamraterna att sjunga.

 På väg ner mot kontinenten hamnade vi på Gedserfärjan, där vi intog frukost. Så hamnade vi i Trevemynde, som synes.

Så småningom kom vi till Salzburg, som till vår? ära hade ordnat en Landestag, som firades vart tionde år med rena karnevalen. Här syns bara några av deltagarna marschera förbi.

I Salzburg begav vi oss sen till slottet Hellbrunn. Det byggdes i början av 1600-talet och där fanns det redan då massor av vatten, som sprutade upp från marken och från sidorna, så vi blev mer eller mindre sjöblöta.

Sen var det dags för ett besök  vid hotell Vita hästen. Det blev övernattning i Saölzburg också och nästa dag reste vi vidare till Wien.

Bland det första vi såg var det berömda Das Riesenrat. Vi var även uppe och såg utsikten därifrån.

Här är vi 5 nyfikna utanför vårt hotell.

Vi två besökte även Spanska Ridskolan och här är min man utanför.

Nu har vi kommit till Schönbrunn.

Vi var på Volksoper i Wien en kväll bland annat, men det blir för mycket att visa. Den här bilden visar vår Guide på resan, med kavajen på.

Det var mycket mer att visa, men jag avstår för den här gången. Jag blev ju bara så nostalgisk, när jag lyssnade på den vackra musiken på TV.





Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

Den 24 December (1847)

Att här omtala alla de bestyr och tillagningar som gjordes till denna afton är kanske öfverflödigt, emedan hvar och en säkerligen vet huru det vid en sådan fest allt förhåller sig. Jag vill blott nämna i några få ord att jag sprang en och samma gata upp och ned gissa ett tjog gånger, om icke mer. Middagen åts klockan 1, som bestod af s.k. Myla? af bröd doppadt flott, samt öl i stället för Soppa.- Slutligen anlände eftermiddagen. Det ståtliga granträdet upbars på salsgolfvet. Man frambar, äpplen, kaka, russin, mandel, fikon och konfekt m.m. i all öfver-flöd, hvilket allt skulle pryda Julgranen el Julträdet. Sak samma. Alla barn 11 till antalet voro vi församlade för att pryda och smycka det, så grannt vi kunde. Pappa var äfven uppe och hjelpte till. De andra med: Mormor, Mamma, tvenne Morbröder och Gustaf voro nere och väntade på det glada budskapet som förkunna skulle att det var i ordning. Pappa satte på granen och jag jemte de öfriga syskonen trädde på och räckte fram. Detta arbete varade något länge. Slutligen sattes vax-ljusen; men tändes ej. Ändtligen upkom de andra ofvannämnde och ”då” först tändes ljusen. Äfven tjenstefolket upkallades att se detta allt. Då togo vi ring kring det grannt utsirade trädet och alla barnen såväl de minsta, som största dansade med gladt och lustigt mod. Undantagandes Gustaf, han är i alla fall intet barn, var icke med i svängen. När vi dansade till vaxljusen brunnit nära slutet släckte vi dem. Derpå drucko vi thé.

Men slutligen det bästa:

Tvenne sirligt utstyrda Julegubbar kommo indansandes och bockandes för oss. Derpå Juleklappar. Hvar och en hade brottom med sitt. En öppnade, en gladde sig åt sin Jule-klapp,tog emot, en tackade för den etc. etc. Så inkastades den ena efter den andra. Slutligen efter en lång pause, inkom den ena bockande sig, tackande för denna quäll, önskande en ”Fröjdefull Jul” m.m. De förklädda Gubbarna voro tvenne af våra pigor. När nu ändtligen de voro inkastade alla, var hvar och en sysselsatt med att betrakta hvarandras Juleklappar, samt med att tacka de gode Föräldrarna och Syskonen för allt godt de erhållit. Slutligen då allt betraktande och beundrande var slut skulle man ner och äta Julegröten. Efter slutade skålar och efter slutad måltid, gick jag upp på kammaren, satt der en stund och betraktade mina Jule-klappar. Jag fick i Contanter 2 Riksdaler Banco. en minnesbok el Album kalladt, Bokmärke, Penntorkare, Stålpennestift, Taflor m.m. Slutligen nöjd med denna gladeste dag på året, gick jag till sängs och sof en rolig sömn, trött af allt godt njutet denna dag, tills jag upvaknade den andra morgonen:

Så här skrev min farfars farbror, Silvius när han var ungefär 14 år gammal. Det var verkligen roligt att få se, vad som hände i mitten på 1800-talet. Det är utdrag ur hans två dagböcker som jag har ärvt och renskrivit från gammalsvenskan.
 Texten är ju färsk idag på Julaftonen.





. Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

Nu har jag vaknat till liv igen, efter en lång paus. Som jag skrev tidigare, gällde det inte nån semester. Men jag har faktiskt legat på sjukhus under lång tid. 

Jag har drabbats av cancer och har varit inlagd på lasarettet under tiden. Jag blev opererad och har nu en stomipåse. I torsdags kom jag hem igen. 

Det är fantastiskt hur mycket kommunen ställer upp med hjälp med mediciner och mer till. Det kommer folk varje dag och tar hand om mig. Man kan inte vara annat än tacksam.

Hoppas att jag orkar med att fortsätta mina inlägg.


Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

 för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

BLOGGPAUS.

Kommer tillbaka om nån vecka. Inte semester.


Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

NYA ÄVENTYR

Ja, det har blivit ännu flera blommor från Sibbes sida. En bild har jag inte fått med, för just som jag skulle visa den ville mitt specialprogram uppdatera sig, så själva blommorna kom inte med.

Men däremot min gamla kaffekanna och bilden på hälsningarna från familjen Ring. Det var från Sibbes barnbarn och hans familj.

Så fick jag en bukett blommor till i morse från Sibbes dotter Lotta i Stockholm.

Och en kartong godis också.

Det följde med en hälsning också från Lotta.

 

Den här veckan ska vi vara nere i Lund genom Landstingets försorg. Vi hamnade vid sida om det här färggranna huset.

Alla som har åkt motorvägen från Helsingborg vet hur fruktansvärd trafik det är på den sträckan. Det beror ju mycket på Öresundsbron, för där kommer det mängder av lastbilar av olika slag. Folk kör som galningar och har nästan inte några mellanrum.

Första resan var inte nådig, för vår chaufför hade bråttom och tog många chanser. Hemvägen gick bättre med en annan chaufför.

Idag kom det inte nån alls. Vi var försenade med en halvtimma och man skulle ändå lämna av en dam i Landskrona och så var det vi kvar förutom en man, som skulle till samma avdelning. Dessutom blev han tvungen att tanka bilen i Landskrona.

Chauffören låg mest i ytterfilen och körde uppemot 140 km i timmen. Gissa var hjärtat fanns nånstans!

När vi skulle resa hem igen, fick vi en söt tjej från Hongkong, som körde oss. Lämnade av en dam och hämtade en kille. Men som hon kunde köra. Det var aldrig över 120 km och hon körde lugnt och skönt. 

Orsaken att vi inte körde själva är att Sibbe vägrar att köra på motorvägarna numera. 

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥