Vi har varit på Hyllinge Stormarknad idag.

På förmiddagen besökte vi det nyöppnade Apoteket vid "vårt" torg. Sibbe skulle hämta en medicin, de hade fått hem. Och jag fick en utskrift på vad för mediciner jag hade innestående. Då fick jag ut min astmamedicin, som hade tagit slut här hemma.

Så tog vi bilen och körde till Hyllinge Stormarknad, även kallad Familia. 

Där har vi inte varit på jättelänge. Vi var sugna på bakad potatis med fyllning hos 
 
Det hette tidigare Graffiti Café, men det var tydligen ny ägare, men med samma inriktning.   Det blev varsin bakad potatis med västkustsallad i. Det smakade jättegott. Man får rejäla portioner på Mats hörna.

När vi var mätta och belåtna gick vi ut i själva Familia och kikade runt i några butiker. 

Det ligger ett Citygross där också. När vi kom förbi där, blev det som vanligt, att vi ville ha kaffe och en tårtbit. Det blev varsin Budapestbakelse och kaffe till. Vi var ju redan jättemätta efter den bakade potatisen, så det var knappt att bakelsen gick ner. Men ner kom den. 

Sen travade vi ut till bilen och körde hem. 

En riktigt trevlig sak har inträffat i dag också. Sibbe heter ju faktiskt Sibolt i mellannamn, men har blivit kallad för Sibbe under hela sitt yrkesverksamma tid. I dag fick han sitt åttonde barnbarns barn. Alla killarna, som är söner till hans yngsta dotter, har blivit döpta till Sibolt, eller som en som själv, har följt sina äldre bröder och fått Sibolt, som mellannamn. Den nye bebisen är en kille och hans pappa är en av Siboltarna. Får se vad han kan bli döpt till. 

Nu har alltså min Sibbe fått sitt åttonde barnsbarn, medan jag har "bara" sju.


Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

Utflykter.

Ja, nu börjar jag bli såpass pigg, att vi kan köra runt lite igen och se oss omkring.

I går, torsdag, hämtade vi bilen, som har varit på uppdatering hos en bilfirma. Vi har varit utan bilen i ungefär en vecka.

Första utflykten gick då till Väla Köpcentrum, där vi gick omkring och såg några nya butiker. Så blev det kaffe och bakelser, budapestare, hos Schillers, som vanligt. Det var i går alltså.

Idag fredag tog vi en tur till Landskrona med bilen. Parkerade den nedanför museet och gick upp förbi Rådhuset och vidare uppåt teatern. På vägen dit går gatan förbi vårt stamlokus, Gyllene Koppen. Men vi var inte kaffesugna på en gång utan kollade in några butiker på vägen. 
Man saknar den fina butiken, där Sibbe har handlat många fina kläder. Ägaren Anneli har pensionerat sig och ägnar sig tydligen mest åt att spela golf. Nu är det tydligen en typ presentshop i lokalerna, men vi gick inte in och kollade. Fortsatte till en annan klädbutik, där han också brukat handla. Tjejen, som jobbar där, såg oss innan vi ens hade kommit in, utan vinkade utav bara den. Där fick vi en god pratstund.

 Det här är den gamla skylten hos Marc. Hittade den i mina gömmor här.

Så var det dags för Gyllene Koppen. Jag hade blivit jättehungrig. Där blev det kaffe och varsin ägg/räkmacka och sen tog jag en äppelkaka med vaniljsås och Sibbe nöjde sig med några småkakor.

Bilden har jag lånat på Landskronas hemsida. Den visar det så kallade Citadellet. 

Körde hemåt igen. Sibbe lämnade av mig vid vår port och körde till garaget med bilen.

När jag nyss hade kommit in i lägenheten, ringde telefonen och det var distrikts-sköterskan, som var i närheten och ville komma upp med medicinerna. Apodos, som de heter. DVS medicinerna är förberedda för att tas 4 gånger om dan i små plastpåsar. Det står hurdags och vad som finns i påsarna. Jag är jättenöjd med det. Enkelt och lättfattligt.

Sen har jag suttit och stickat sockor. Har fått dille på det. Jättekul.




Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

Jag har varit igång lite igen.

I går körde Sibbe mig en liten bit till fotvården. Det hade inte behövts, eftersom det ligger nära oss.

Jag kom för tidigt och stod utanför och väntade på att man skulle öppna. Jag skulle ringa på en klocka och det gjorde jag, men det kom inte nåt svar. Det tog ett tag, så kom min fotvårdare och öppnade. Hon hade inte hört ringningarna. 

Så satte hon igång och blötte fötterna och började fila och jobba som bara den. Jag fick ordentligt med fotmassage också.

Att jag behövde behandlingen berodde på, att jag låg så länge på lasarettet och där får man ingen hjälp med sånt. Jag har själv svårt att lyfta upp mitt högra ben och klippa naglarna där, så de var jättelånga. Vi hade en trevlig stund tillsammans och jag kunde gå därifrån befriad från mina långa tånaglar.

Jag gick hem och Sibbe kom efter ett tag, för han hade varit och lämnat bilen för den behövde lite ändringar. 

Idag har jag varit i tvättstugan och tvättat 5 maskiner. Jag får hjälp att bära ner och upp det tyngsta, för jag får inte bära för tungt än. Allt är klart i alla fall, men jag har inte lagt in allt i skåpet än. Det blir i morgon.


Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

Jag har varit ute och rört på benen.

Just det! I går körde vi ut på Väla och promenerade runt. Det blev en ordentlig promenad, för köpcentret hör till Sveriges största.  Klart är ju att vi tittade i olika butiker också. 

Först var jag på ett ställe och provade en vit skjortblus, eftersom den jag hade, gick sönder på morgonen. Men jag gillade den inte, så jag ställde kosan till Hennes och där hittade jag en nästintill likadan. Men den hade dold knäppning och det gillade jag. Köpte den och sparade över 400 kronor. Bra gjort av mig.

Så inhandlade vi lite tyg på Panduro. Det ska jag använda som foder till en mormorsfilt till en liten kommande bebis.

Sibbe kikade som vanligt på jackor. Trots att hans garderob verkligen är överfull. Jag gillade den inte, för jag tyckte att den inte var i hans stil. Inget köp alltså.

Som vanligt satte vi oss vid Schillers konditori med varsin kopp kaffe och varsitt wienerbröd som var fyllt med nåt gott. 

Idag tog vi bussen ner till stan. Jag har inte varit i centrum sen i början av september. Så det var på tiden. Vi kikade runt lite i olika butiker. Jag var inne på ett ställe. Jag har ju berättat tidigare om Sivs butik. Hon har lagt ner den efter många många år. Nu var det en annan klädesbutik. Ägaren satt vid ett skrivbord och vi pratade lite. Hon undrade just vad jag tyckte om hennes ombyggnad av affären. Visst såg det vitt och fint ut. 

Sen gick jag in i en butik, som heter Nille. Där sökte jag efter garner. Jag har köpt många där förut. Deras garner var så fina till bebiströjor och liknande. Men de hade slutat med garnerna i höstas. 

Jag hittade i alla fall några servetter, som matchar till våra underlägg på matbordet.

Sen gick vi ner mot hamnen och satte oss på en restaurang, som ofta kallas för fyllerundan på grund av sin byggnad. Där tog Sibbe ett glas öl och jag ett glas rött vin. Det var skönt att vila benen och ryggen. För min kondition är inte bra ännu. Sen tog vi bussen hem och på kvällen blev det Eurovisions-tävlingen och sen Gaygalan för min del.

Så jag har alltså rört på påkarna ett par dar i rad. Jag hoppas verkligen att jag snart får tillbaka orken.



Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

Påminnelser om mitt tidigare liv.

Jag har ju varit en flitig besökare på Helsingborgs lasarett på senare tid. Det har ju blivit återbesök hit och dit. 

Jag hade fått nåt som kallas piccline, när jag var inlagd. Det betydde att det var svårt att hitta mina ådror, där man kunde ta prover. Så man satte in i min arm en slags rör. Sen blev det dags att ta bort picclinen. Det var en sköterska, som skulle göra det och två, som ville titta på hur hon gjorde, för de kunde inte göra det.

Sköterskan nummer 1 kom och även publiken, sköterska 2 och sköterska 3. Det första tvåan av dem sa var: " Det var ju du som hade Boutique Tre Hjärtan!" Hon kände igen mig efter 37 år, då jag stängde butiken, sen min man hade dött. Sköterska nummer ett kände också igen mig och de började berätta vad de hade köpt hos mig. En rolig sak som jag fick höra var att nummer 2 hade stått utanför min butik och träffat sitt livs kärlek.

Idag var jag med Sibbe på ett besök på lasarettet också. När vi skulle gå var det en i receptionen, som sa: "Det var ju du, som hade Tre Hjärtan!" Hon kände också igen mig efter så många år. Återigen kände jag mig glad, att jag tydligen har lämnat goda minnen efter mig.

Jag började hemma i början på 60-talet och tillverkade smycken, hattar och ljusmanschetter. På den tiden var jag hemmafru. Men jag lyckades få några kunder, som handlade av mig. Till och med NK köpte ljusmanschetter. Då fick mina barn hjälpa till att trä glaspärlor på fiskelina. Så de fick också lite pengar på det viset. 

Efter en tid anmälde jag mig till Yrkesskolan och fick lära mig att sy, brodera och knyppla bland annat. Det var en ordentlig yrkesutbildning. Min man var inte så förtjust, men när jag kom hem med både bästa betyg och en fin bok om textiler, så ångrade han sig. Efter ett tag etablerade jag mig med en butik, som jag kallade Boutique Tre Hjärtan. De tre hjärtana representerade mina tre barn. Butiken växte och vi flyttade till en mera centralt belägen butik. Det var därifrån tjejerna kände igen mig.

Jag var först i Sverige att sälja In Wears kollektioner och så hade jag bland annat Marco Polo med flera kända märken. När min man dog 1979 fortsatte jag i egen regim och bytte namn till Kismet på butiken. Det hade hänt så mycket, att namnet var lämpligt. Kismet betyder nämligen Det oavvisliga ödet på arabiska.

Jag har visserligen träffat på folk under årens lopp, som har berättat om att de har handlat hos mig. Men inte från Tre Hjärtan-tiden utan mest från Kismet. Jag stängde butiken 1991, så då blir jag inte så förvånad att jag är igenkänd. 

Sen tog det några år och jag fick jobb i en bokhandel på deras kontor. Där var jag ansvarig för det mesta. Men så blev jag pensionär och slutade min yrkesverksamhet för gott. Nu ägnar jag mig åt att både virka och sticka för fulla muggar. Kan inte hålla händerna stilla.

Det har blivit bland annat såna här dukar och alla mina sju barnbarns barn har fått varsin tröja och mössa, när de föddes.  Bilder på barnen visar jag inte.
Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

Nytt firande.

Jag berättade ju att vi firade Sibbes födelsedag tillsammans med hans barnbarn med fruga. 

I går var det dags igen. Då var det hans äldsta dotter Ingela och hennes dotter Jessica. De kom hem till oss först och Baloo var med dem. Jag har ju inte träffat honom på mycket länge nu. När det ringde på dörren, var det jag som öppnade. Baloo blev jätteglad och kelade ordentligt med mig.

Vi började med att smaka på lite vin och Sibbe fick en jättefin klocka av alla thailandsbesökarna. Jag berättade ju om, att de inte var hemma i Sverige på hans födelsedag.

Så gick vi ner till puben allihop utom Baloo, som fick stanna kvar hos oss. Han är ju van med det sen vi passade honom, när Matte jobbade. 

Alla fyra åt samma mat. Det vill säga plankstek med fläskfilé, duchessepotatis och beasås. Så tog var och en lite vin till maten. Jag och Jessica  drack rött medan de andra drack vitt vin. 

Den som serverade var Sibbes barnbarns barn, som fyllde 18 år i veckan. Hon är så duktig med allt hon företar sig.

När vi hade ätit färdigt följdes vi åt upp till oss. Då blev det som förra gången "tårtbitar" av rulltårta och vispgrädde till kaffet. Lite mer vin till dem, som önskade. Det blev en riktigt trevlig samvaro. 


Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

Slöfocken har fått fnatt.

Äntligen ska jag försöka pränta ner lite vad som har hänt detta nya år. Inga bilder, för jag lyckades inte kopiera från kameran. Men man får väl stå ut med det.

Som jag har berättat tidigare, så har jag ju haft en cancersjukdom. Så glad jag blev, när överläkaren skrev ett brev till mig. Det lyder så här:

Bästa Gunilla!

Jag hoppas att Du mår bra. Den mikroskopiska undersökningen visar att tumören är borttagen i sin helhet. Således radikalt opererad. Vi planerar ingen efterbehandling. Däremot återbesök till kirurgmottagningen efter julhelgerna.

Med vänlig hälsning

KIRURGISKA ENHETEN.

Underskrivet av Överläkaren.

Jag grät, när jag fick beskedet. Man hade opererat mig i 6 och ½ timma. Så man har ju verkligen lagt all möda på mig. 

Det kom att bli en lång tid för läkningen och den är inte avklarad helt ännu. Men jag mår bra och är så tacksam att det gick vägen.

Den 15 januari fyllde Sibbe år. Nu är han lika gammal som jag, så nu behöver jag inte klappa honom på huvudet och förklara att han är min ToyBoy. Dagen firade vi tillsammans med hans ena barnbarn med maka i puben i vårt hus. Vi åt och drack och hade det trevligt tillsammans. Deras äldsta dotter jobbar där och hon satt och åt tillsammans med oss, för hon var ledig.


Här skulle jag vilja visa bilder därifrån. Men som sagt. Det blev inga foton, för jag kunde inte föra över dem från kameran idag. Jag har väl glömt hur man gör under tiden på lasarettet.

Så följde barnbarnet och hans fru upp till oss och vi fortsatte att umgås med "tårtbitar" gjorda på rulltårta med sylt och grädde ovanpå. Lite dryckjom blev det också. Så det blev en riktigt trevlig samvaro.

Att inte Baloos Matte och Sibbes äldsta dotter var med berodde på att de två var i Thailand i sällskap med hans yngsta dotter med medföljande make.

Men det ska avhjälpas i morgon på samma sätt. Dels i puben och dels hemma hos oss. Yngsta dottern är bosatt i Täby, så hon och hennes man kommer inte med.

Annars har januari månad avlöpt med mängder av efterbesök på lasarettet och koll av hur jag mår. Jag har ju haft hjälp här hemma av folk från kommunen med diverse saker. Inte städning och sånt där, utan enbart medicinsk hjälp. Jag har klarat mig alldeles utmärkt med den hjälpen och behöver inte mer av den. Jag har fått nåt som kallas för Apodos. Det vill säga, att man får medicinerna doserade dag för dag i en lång remsa där det står vad för medicin man ska ha morgon, middag, kväll och till natten. Det är så många mediciner nu, att jag inte klarade av att ens använda medicindosetterna själv. 

Det har ju varit rätt dåligt väder, så vi har inte vistats ute så mycket. Jag har fått ta det lugnt, för jag har inte mycket krafter kvar. Det är ju motion, som fattas. Men vi försöker att avhjälpa det då och då.

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥