söndag 11 september 2016

ETT MINNE AV EN AVSKYVÄRD HÄNDELSE I NEW YORK.


Idag är det femton år sen, som World Trade Center blev raserat. Det går ju inte att glömma vad man gjorde själv, när man fick reda på det. Jag/Vi minns i alla fall. Vi var på en semesterresa till Naxos i den grekiska övärlden och skulle på en utflykt till en by rätt långt borta på andra sidan ön. Den heter Appolonas.
Det som kommer nu, är kopierat efter min resedagbok, som berättar om vår resa den gången.
Onsdagen den 12 september hade vi beställt en utflykt med buss genom Fritidsresor. Bussen skulle gå över bergen till västsidan av ön och sen tillbaka. Vi kom till bussen och satte oss till rätta. Bakom oss satt det en ung mamma med sin dotter på några år. När bussvärdinnan kom till henne, när hon skulle räkna in passagerarna, frågade mamman om hur det stod till i New York. Guiden visste inte hur det stod till riktigt. Mamman sa att hon hade sin syster där och var orolig för henne.

Då vände jag mig om och frågade henne vad som stod på, för vi visste ingenting. Det var då vi fick reda på Al Caidas sinnessjuka dåd, med att flyga in i skyskraporna i World Trade Center. Det blev en stor chock för oss, för vi hade inte sett någonting på TV därnere. Resten av tiden såg vi mycket på TV både ute på barer och på vår TV på rummet. Det var ju fruk­tansvärt. När vi var på Santorini – Naxos fick vi ju reda på Prinsessan Dianas fruktansvärda död och visste ingenting då heller förrän dagen efter.
Den här bilden visar hur man arbetade i en marmorfabrik. De hade inget andningsskydd eller annan utrusning heller.
Sen var vi i en annan fabrik, där man tillverkade de lokala likören Kitron. Men jag har ingen bild därifrån.


 När vi hade kommit till målet, så blev jag så förtjust i de här gubbarna, att jag var tvungen att fota dem. 
Här åt vi lunch som bestod av en jättefin omelett, så vi sent kom att glömma. Sen gick jag runt och fotade lite som vanligt.

Resultatet blev bland annat den här vackra bougainvillean. En av mina favoriter bland växtligheten utomlands.
Så fortsatte vi med bussen en liten bit och där fanns den så kallade kourousen, som är en gammal liggande staty, som aldrig hade blivit färdig.
Ja, tänk på, vad ett speciellt datum kan fastna i minnet. Resten av tiden på Naxos visades i varenda servering bilder från den fruktansvärda och avskyvärda händelsen. Det var därför att jag kände, att jag ville dela med mig lite av vad vi gjorde då. 



Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

8 kommentarer:

Ama de casa sa...

Ja, alla minns nog precis vad dom gjorde då. Precis som vid andra chockerande händelser som när Palme sköts eller Estonia sjönk.

När WTC rasade var vi och campade på Korsika. Folk ringde och berättade för oss. Vidrigt dåd, och fortfarande helt obegripligt...

marianne sa...

Ja fy vilket vidrigt dåd, det är helt obegripligt hur människor kan göra något så fasansfullt. Jag minns inte precis vad jag gjorde, men minns att det var ständiga sändningar på TV och att den stod på mest hela tiden....jag hade svårt att ta in det.

Bouganvilla, eller trillingblomma som den väl också kallas, är verkligen en fin växt med sina skira blommor.

Kram

yvonne sa...

Ja det var vidrigt det som hände!
Kram!

yvonne sa...

Eftersom jag har varit språklärare så vet jag att kärlek inte är ett verb MEN
Kärlek kan man översätta att älska!:-)

yvonne sa...

Dessa skorporna är Italienska och med mandel och choklad i.Kram!

Anonym sa...

Kväller..Ja skägget gör det nog lite svårare,,ändå så har jag haft bilden omaskerad i bloggen,för länge sen..Haé Kram.

yvonne sa...

Det är inga stora skorpor!
Godnatt!
Sov så gott!

Anonym sa...

Ja det stämmer.Idà grattar vi Ida,,namnet blev ju poppis när Emil härjade i Lönneberga..
Jag var hemma hos min mor då,tror det var en tisdag,när nyheterna kom,jag fattade inte då på en gång vad som skedde,det tog ett tag innan det gick upp för mig att det som jag såg var verkligt..Ryser lite när jag tänker på det även nu..Haé Kram.