Vi bestämde att vi skulle åka till Larödbaden och solbada. Det ligger lite utanför Helsingborg. Vi gillar deras stora gräsmatta och att ligga där och bara mysa. Där finns även en badbrygga, så man kan ta sej ett dopp om man har lust.
Det var bara det, att mitt garn till min kofta var nästan slut och jag hade sett att man hade stora nystan med garner på ICA Maxi ute på Råå. Den gången köpte jag ett nystan ljusblått garn och ett gult. Så jag tänkte att de kanske hade det i vitt också. Det är ju ett acrylgarn, så det blir inte kritvitt det heller.
Vi har ett ICA Maxi närmare där vi bor, så vi körde dit, men de hade inga garner alls. Sibbe var snäll och körde till det "rätta". Det garnet var helt slut, men de hade liknande i små nystan och jag köpte två av dom. (Hade ju för säkerhets skull med mig prov på det jag hade virkat med). Nu i kväll har jag virkat med det i koftan och man ser ingen skillnad. Hurra!
När vi ändå var på Råå, körde vi ner till fiskehamnen, men vände där och körde i stället till småbåtshamnen. Satte oss vid en kiosk och köpte varsin strutglass. Vid det bordet satt det en gammal kompis, som vi inte hade sett på många år. Hon är ju en av Sibbes dotters kompisgäng. Jag ville bjuda henne på en glass, men när jag var iväg och handlade dem, så var hon borta när jag kom igen. Hon hade redan tackat nej till glass.
Vid bordet bredvid oss, satt ett par med en schäfer och vi började prata med varann. Hon kände igen oss. Hmhm? Hon hade sålt en resa till oss en gång för flera år sen och visste fortfarande om det.
Vi träffade henne senare, när hon jobbade som tågkonduktör, eller vad de kallas, ombord på ett tåg mellan Helsingör och Kastrup. Redan då frågade hon om vi var på resa igen, trots att vi bara hade setts en gång förut.
Ja, vi hade en riktigt trevlig eftermiddag tillsammans med dom två. Han var son till en jämnårig kompis till Sibbe. De hade bott i samma trappa, när de var unga. Så liten världen ändå är!
Eftersom jag är en sån person, att jag gärna pratar med hundar, så kallade jag på deras Schäfer. Husse höll honom i kopplet, men släppte inte när jag kallade på gossen. Följden blev att vovven drog ner bordet de satt vid och hennes nästan fulla vinglas. Han hade sitt ölglas i handen, så det hände inte nåt med det. Pinsamt tyckte jag, men det brydde de sej inte om ett enda dugg. Jag borde ju ha köpt ett nytt glas vin, men kom inte mej för med det. De brydde sej inte heller.
Ja, vi kom alltså inte iväg till Larödbaden som bestämt. Men vi hade det gott i solen där i alla fall. Inga foton idag, trots att kameran var fulladdad.
Dagens Citat från Facebook.
Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥
