MYCKET NOSTALGI IGEN.

Jag skrev ju sist om nostalgi från min barndom. Nu blir det lite från min ungdom också. Vi var ett gäng killar och vi två tjejer, som höll ihop och upplevde en del saker tillsammans. Det var jag, Gittan, Gittans äldre bror Arne, Rolf Fasth och hans yngre bror Hans, som jag var förtjust i i skolan, och så var det Edor, som var mest busig av alla.

En gång, när vi var ute tillsammans, kom Edor med sin moppe och vem var det som skulle köra den om inte jag. Jag körde en bit framåt och vände och körde tillbaka. Det blev ingen lång tur. Att jag bara kunde, förstår jag inte än i dag. Det var nog det värsta buset jag själv var med om i det gänget.

En gång gick vi alla tillsammans ner för ett gärde och in i skogen, där det gick en bäck. Den följde vi inåt skogen ett bra tag tills den slutade i ett vattenfall. 

(Bilden tog jag många år senare. Från början visste jag inte, att det kallades för Silverfallen.) Det går att läsa mer om fallen HÄR.
Vi duschade i vattenfallet och hade kul. Sen följde vi bäcken vidare ner mot en sjö, som heter Lången. Där badade och simmade vi på riktigt.

Många år senare, när vi var i Såkerbo vårt gamla soldattorp med min yngste son, Lasse och hans fru Katri och deras två små barn Amanda och Julia, så körde vi bil till en väg i närheten av Silverfallen och begav oss dit.

Här syns Sibbe på väg till fallen. Lasse vänder ryggen till med lilla Amanda i handen. (Jag känner igen mössan hon har, för den har jag stickat.)

Så är Katri också på väg, men det syns inte att hon bär på lilla Julia. Vi fick gå en bra bit uppåt tills vi kom fram.

 Tänk att här har jag duschat en gång i tiden! För en hel evighet sen.

Jag kom så väl ihåg, när jag var här tillsammans med vårt gamla gäng. Det tänkte jag på hela tiden.

Nu har Sibbe tagit hand om kameran, så även jag är med tillsammans med Katri och lilla Amanda.
Farmor visar Amanda att hon ska titta mot kameran. Dom där byxorna jag hade på mig hade jag i många år som mysbyxor hemma, tills de var helt utslitna.

När vi sen gick därifrån, så såg vi den här husruinen mitt i skogen. Det var nästan lite kusligt, trots att det var mitt på dan.

Lilla Julia syntes inte så bra på de andra bilderna, så jag visar en bild från vårt älskade Såkerbo. Den här gången var vi många i det lilla torpet, så Sibbe och jag låg på golvet i rummet och här vill lilla Julia kela med Sibbe. De andra låg i lilla kammaren och fler låg ute i en Friggebod. 

Till exempel min kära lillasyster Nittan. Hon är i provningstagen här. Det är vår Pappa som stod för snickarglädjen här. Men han fanns inte då längre.

Här är hela den lilla familjen framför Såkerbo, det lilla soldattorpet, som alla kom att älska. 

(Kan man tänka sig, att den största kickan ska gifta sig i pingst och vi är bjudna på fest?)

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! 
♥ ♥ ♥

NOSTALGI

I går kväll, när jag satt vid datorn och var inne på Facebook, kom jag på, att det finns ett ställe, där jag har varit ofta som barn. Det ligger i en by utanför Skövde och heter Lerdala.

Redan när jag var 6-7 år gammal, fick jag åka dit från Stockholm för att vistas hos Mammas bästa väninna och hennes man under sommaren. Det var vanligt på den tiden, att barnen fick evakueras till säkrare ställen under kriget. 

Det speciella stället heter Stora Björnasäter fortfarande och de har sin egen FB-sida idag. På den tiden var det tant Eja och farbror Herbert, som bodde där. Det var en rätt stor bondgård och man hade kossor, hästar, grisar, höns och kaniner. 

Detta var min älskade extramamma Eja. Hon och hennes man hade inga barn, när jag började bo hos dem på somrarna.

Det här är en bild på Stora Björnasäter. 

Nu ser vi Björnasäter från en annan vinkel. Den stora busken framför ingången var en gullregnsbuske. Den blommade gult och fint, men man fick inte röra "ärtskidorna" för de var giftiga. De här bilderna är skannade och svart/vita. Men vad jag kan se, så ser det nästan likadant ut numera. Men redan farbror Herbert lät måla huset i gult och det är det tydligen fortfarande.

Förutom alla djuren jag berättade om, så hade de en jättestor trädgård och där växte det klarbärsträd överallt. Och så fick jag lov att plocka krusbär och äta hur många som helst också. Det blev en och annan ond mage på kuppen.

Första gången jag var där, var i sällskap med min Mamma. Då var jag ute och lekte i gången, som syns gå ner till vänster i den sista bilden. Jag var ända nere vid vägen och då kom det en flicka gående, som skulle till handelsboden i Berg. Hon skulle absolut inte få gå där för mig, så jag kommer ihåg att jag kastade grus efter henne. 

Ett par dagar senare, skulle vi gå till träd-gårdsmästaren, farbror Gösta, att köpa blommor. Frun i huset var syster till farbror Herbert och var klädd i långkjol, en blus och ett långt förkläde. Bakom henne stod Gittan, flickan jag hade kastat grus på och jag gömde mig bakom Mamma. Hon gömde sig bakom tant Toras kjol.

Allt slutade dock bra, för Gittan och jag blev oskiljaktiga vänner långt fram tills vi var vuxna. Bilden visar henne i tonåren. Och i nästa bild är vi båda i tonåren och dansar tillsammans på hennes Pappas lådbil, som han använde, för att köra in till Skövde och sälja sina grejer på torget där.

Andra gången jag skulle vara där, så var min Pappa med på tåget ner, för jag kunde inte åka tåg från Stockholm till Skövde alldeles ensam. Jag kommer ihåg att vi satt i deras stora bondkök och åt tillsammans med drängarna också. Jag kikade förundrad på drängarna, för min Pappa hade förbjudit mig att torka mig om munnen med armen, när jag åt. "Det gjorde bara drängarna på landet!" Till slut kunde jag inte hålla tyst, utan sa: "Pappa drängarna på landet torkar sig inte alls om munnen som du säger!"

Så var det dags att Pappa skulle åka tillbaka hem. Man hade bestämt att man inte skulle låtsas om det för mig. Han gick i alla fall utanför köksdörren och hann inte ens ut ordentligt innan jag hoppade upp från stolen och hojtade: " Hurra! Nu är jag alldeles emsam på landet!" (Ingen felstavning! Jag sa så då.) Ridå! De hade ju varit rädda för att jag skulle bli ledsen, men jag tyckte ju att det var spännande. Fortfarande kommer jag ihåg det här, precis som om det var i går.

När jag så småningom blev tonåring, så köpte Mamma och Pappa ett gammalt soldattorp i närheten som sommarstuga och där bodde vi hela familjen tre barn, Mamma och Pappa, tills de senare inte fanns längre. Innan dess, så hyrde vi i ett så kallat undantag på en gård nere i byn Lerdala, så jag fick faktiskt gå i skolan där också.

Det här är en av mina klasskamrater från Lerdala. Han heter Hans och vi två gillade varandra och smög papperslappar emellan oss. Som tur var såg inte vår älskade magister vad vi gjorde. Det var i femte-sjätte klassen i en B-form.

Ja, så var det med det och så var det med detta. Kanske det kan komma lite annat så småningom, för jag har många år att komma ihåg saker och ting ifrån.

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

VÅREN GÅR FRAM MED STORMSTEG.

Man hinner nästan inte med förändringarna i naturen nu. Det går nästan för fort fram.

Den här rabatten fotade jag i går och man kan se att tulpanerna snart har gjort sitt.

Bara för några dar sen visade jag den här färgsprakande blomsterprakten. Det är faktiskt samma rabatt, som visas. Alla krokusarna är borta och till och med tulpanerna, som nyss hade slagit ut här har slaknat nu.

Idag har vi haft strålande solsken hela dagen, så vi gick ut till torget och satte oss på en bänk där. Vi hade ju tänkt att promenera en runda, men jag hade lite ont i ryggen, efter det att jag hade plockat fram morgondagens tvätt. Där träffade vi först på en "gammal" granne från vårt föregående boende. Vi snackade lite hit och dit om hur det är där nu med henne. 

Sen kom en kompis och satte sig hos oss. Hans fru mår inte så bra. Hon har besvär både här och där. Det är alltid tråkigt att höra. Vi har alla semestrat på flera olika ställen, inte tillsammans, men på samma mål. Det blev en hel del resesnack. Jättetrevligt. Så vi hade det gott i solen och fick nog lite bränna också.

På eftermiddagen kom Baloo och hälsade på. Matte skulle jobba då. Han fick mat hos oss, med brosk från en kyckling vi två hade delat på till middag. Baloo hade inte ätit nåt vidare innan han kom, men när Sibbe la upp en stor portion och stoppade i brosket, fick han bråttom och åt upp allt i ett enda nafs. Han vet så väl, vem det är som ger honom maten. Så han har fint sätt att tacka. Han går till Sibbe och slickar honom på benen som tack för maten.

På kvällen var det min tur att gå ut med honom och det var fortfarande fint väder, så vi två fick åtminstone en liten promenad.

Det här är ett syrenbuskage, som finns i "vår" park. Jag ville bara visa hur långt den har slagit ut.

Här är det scillor i mängder och några pingsliljor även de i parken.

Baloo förstås. Bara se på hans vackra päls. Den glänser så fint.

Dagens Citat:

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! 

♥ ♥ ♥

VÅLDGÄSTER.

Vi var sällskapssjuka i går, så vi ringde till våra goda vänner Kristina och Lasse på Råå från ICA Maxi och frågade om de var hemma och om vi fick komma och hälsa på. Jo det gick så fint. De var tydligen också lite sällskapssjuka. Vi köpte med oss varsina mackor med räkor och ägg på från ICA. 

Så körde vi hem till dem på Råå och blev bjudna att sitta ner i deras stora inglasade altan. Där blev vi sittande med kaffe, mackor och snack i flera timmar. Vi har alltid nåt att prata om, men nu hade vi inte träffats på ett tag, så det var mycket obehandlat.

 När vi körde hem igen, så tog jag en liten snabbrunda i trädgården. Det är ju så härligt nu, när det är vår och man hittar så mycket nytt bland växtligheten. På de här blommorna tog jag fotot underifrån, så man kan se hur de ser ut. Glömt vad de heter. Men den har klockliknande blommor.

 Så ville jag passa på att visa hur långt deras hängbjörk har hunnit med knoppningen. Den är späd, men på gång.

 Så stod det en buske, som liknar vinbär i löven, men jag tror inte att det är en sån buske heller.

Till slut såg jag i den här rabatten de här fina pärlhyacinterna. Sen körde vi hem. Tack för den här gången kära vänner! Hoppas att vi ses snart igen!

 Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar!
♥ ♥ ♥

LITE AV VARJE. BLANDAT OCH KLART.

Jag har inte varit inne här på ett tag. Det är ju så att jag är kassör hos Passionärerna och det tar rätt mycket tid. Så jag har helt enkelt inte hunnit med mina Bloggarkompisar.

I går kväll hade vi styrelsemöte och valde då in en till, för att hon ska avlasta mig med en del jobb. Anita blev den femte i skaran. Vi pratade just om vår mannekänguppvisning, som du kan läsa om HÄR. 

Idag var det dags att ta bilen till besiktning.

                  

Bilden har jag lånat på nätet. Det var inte några problem med bilen för när vi byter vinterdäcken till sommardito, så låter vi verkstaden gå igenom bilen på samma sätt som Bilprovningen gör. Den är rätt gammal, från 1999 och den har gått endast lite över 8000 mil och är välskött. Den står ju mest i garaget, när den inte är ute på vägarna.

Det firade vi med att åka till Väla och äta varsin härlig macka hos Schillers. Det blev en macka med både räkor, gravlax och ägg, förutom en god röra till det. Jag glömde att fota den, för den såg så god ut, att vi åt dem med en gång.

Vi hade ett ärende också till apoteket, för vi skulle hämta mediciner.

När vi åkte hem, så fanns det på vår högra sida av vägen en skog och där såg jag att det växte mängder av vitsippor. Härligt för då vet man att våren är här.

När vi kom hem tog jag några selfies i spegeln. Jag ville visa Dagens Outfit! Här har jag min "guldfärgade" dunjacka, som jag fick i julklapp av Sibbe. 

 Det här är vad jag hade under jackan. Den kavajen fick jag i julklapp förra gången. Så har jag en ljusbeige långärmad T-shirt under till mina nya svarta långbyxor. Runt halsen har jag ett av de nya halsbanden jag köpte i Ängelholm förra veckan. Ett "guldfärgat" hjärta.

 Här syns det mycket bättre.

Så hade jag mitt gamla goda bälte på mig. Jag designade det själv, när jag hade min butik på 1970-talet. Boutique Tre Hjärtan. Synd bara att jag inte kunde ta bort magen lite.

Det dröjde ett tag sen vi hade kommit hem, så kom Baloo och hälsade på, när vi satt på balkongen i solen och drack kaffe. Just nu är han ute med Morfar på en liten kvällspromenad.

Nu kommer det att bli Let´s Dance för hela slanten. Vi älskar det programmet, för vi tycker om att dansa. Men det var längesen vi kunde det för Sibbes dåliga knä.


 Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! 
♥ ♥ ♥

BARNKALAS

Vi har varit på kalas i dag i Eslöv. Där bor mitt ena barnbarn, hennes kille och deras lille son, mitt barnbarns barn. Det var han som fyller 3 år i morgon, men kalaset hölls på söndagen. Han föddes dagen innan min äldste son fyller år. Han är hans Morfar och han var också med på kalaset förutom "Plastmorfar" också.

Det här är "Fölsegrisen", som man säger här i Skåne. Han är en glad, söt och pigg liten kille.

Här har han hjälp av Mamma att plocka upp några paket.

Men han klarade av mycket själv också.

Medan Mamma ser stolt på att han klarar sig så bra.

Men han fick hjälp av Mamma och Mormor också.

Det var mest Pappas släkt, som var med på kalaset. Men de bor ju också i Eslöv. Här är det en liten, söt kusin, som tittar storögd på, när paketen plockas upp.

Vad fick han då? Jo allt mellan himmel och jord. Bland annat en fin sparkcykel 

och den här cykeln. 

Jo då. Han ska nog bli en ny fotbollsspelare också, för han fick både boll och mål.

Kalas utan nåt att äta? Nej då. Det här är födelsedagstårtan, som Mamma hade bakat.

Mamma hade bakat kakor och vetebröd också. Allt smakade jättegott.

Det fanns en till, som ville vara med på kalas. Det är Dunder han heter, men han är en underbart gosig vovve. Stor som bara den. När han blev släppt fri, kom han fram till mig, där jag satt inträngd i soffan och hälsade så glatt. Jag fick många tungkyssar av honom också. (Det vill säga, att han slickade mej i ansiktet.) Han kom tydligen ihåg mej sen vi var där förra gången.

Det var massor av paket, han fick. Av mig fick han en handstickad tröja.

Här är den fotad där hemma innan han fick den.

Men han hade ingen lust att prova den. Jag tror att den är lite stor, så han kan växa i den så småningom i alla fall.

Det här är barnkammaren med en bilbana på golvet. Han har en rutschbana också där. Det är ingen hejd på hur mycket han har.

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! 
♥ ♥ ♥