HOPPAS ATT INLÄGGET BLIR BÄTTRE DEN HÄR GÅNGEN.

Nu ska jag försöka skriva med rätt sorts storlek på texten och med bättre färger. Mitt förra inlägg gick ju nästan inte att läsa. Det gick inte att rätta det heller.

I dag har jag läst om vår resa till Side för några år sen. Jag hade ju blivit intresserad av SideMona och läst om hennes bloggar. Vi blev intresserade av vad hon berättade, så vi ville faktiskt prova det också.

Jag brukar skriva dagböcker på våra resor. 
Nu har jag skrivit ut och samlat våra resor sen 1980 till Mallorca första gången och till och med till Kos 2012. Jag har bara missat en enda resa till Mallorca när jag blev sjuk där och fick läggas in på sjukhus några dagar. Den resan blev den hittills senaste, som vi har rest utomlands. Undrar om det blir några fler.

Vi börjar ju bli lite gamla och skröpliga. Men några bilder kan det ju bli från Side.

Det här var det första jag såg utanför vårt Hotell Dogan. Nog för att jag har hört att turkarna skulle vara dåliga på att köra bil. Men det här var väl lite i värsta laget. Det är väl inte så vanligt att man parkerar bilen ovanpå taket.

Så här såg det ut från receptionen. Där fanns även frukost, lunch och middagsserveringen. Utnyttjades nästan varje gång, eftersom vi hade All Unclusive i vår resa den här gången.

Från serveringen kunde man se ut över havet. Man kan väl kalla fartygen för Piratskepp. De användes till utflykter.

Här sitter Bert utanför hotellet och kramar om en gubbe i sten.

Jag fick göra detsamma. Men såg han inte lite mera nöjd ut i mitt sällskap? Han höll nog masken förstås.

Det här är en långpromenad, som vi gjorde dagen efter ankomsten.  Det var gamla ruiner, som vi gick förbi. Det fanns en stor amfiteater i området också. Annars var det mest ruiner. Jag tog massvis med bilder på våra promenader. 

Nu är vi på vägen ut från det området. Jag tycker att det ser ut som ett nyckelhål i alla fall.
Våren hade ju kommit längre där nere i slutet på maj, så blommor fanns det i mängder.

En av de första kvällarna satt vi i baren vid hotellet med varsin G&T. Där visade man en match mellan HIF och Kalmar, på TVn, som HIF vann. Apropå det, så visade man finalen i Eurovisionstävlingen samma kväll, som vi anlände. Det var visst då, som Eric Saade vann.




Vi kom förbi ett käckt ställe, som kallade sig för Turkiska Ullared på vår strandpromenad. Vi har varit på det svenska en gång, men det var ju faktiskt mycket större. Inga inköp här i alla fall.

En av dagarna promenerade vi ner till hamnen. Lite ovanför fanns det en krog, som lockade med 
fina fisken. 

Här kan vi se vår flinke servitör på Charliez turkiska restaurang. De var många bröder i familjen. Jag har för mig att de var tretton barn och alla skulle förstås jobba för familjen.

ö

Nu har en annan av bröderna ställt upp, för att rensa fisken åt oss. Se så lika de är. Fisken smakade jättegott och var välrensad.

Nu har vi hittat Bosse

och Mona Weiernvik. Hon var ju orsaken till att vi reste hit. Hon brukad kalla sig för SideMona. Det blev trevliga möten med dem 

och med deras vänner Kerstin och hennes man, som jag faktiskt har glömt namnet på. Att de blev speciella, berodde på att de bodde i Lerdala utanför Skövde. Där var det, som jag bodde som sommarbarn under krigsåren. Senare flyttade hela familjen dit och jag gick till och med i skolan där. Vi kom underfund med att vi hade gemensamma vänner därifrån också. Och att andra var döda, som jag inte visste.

Här sitter jag i samspråk med Kerstin.

Den här bilden visar Mustafa Kemal Atatürk som blev skaparen av det moderna Turkiet. Statyn står utanför vår "Fiskkrog Charliez". Man får ju passa på att berätta lite nyttigt om Turkiet också. Det behövs i dessa tider.

Här kan vi se en affärsgata, som går upp mot taxistationen och bakom den fanns det stora antika området.
Vi promenerade mycket och såg oss omkring

Så här såg vår buffé på morgnarna ut.

 Här fanns det flera godsaker.

Här ser vi en utflyktsbåt nere i hamnen.

Och en magdansös som underhöll ett par kvällar på hotellet.

Runt hörnet på vårt hotell passade vi på att få varsitt fotbad. Det behövdes för att vi gick så mycket.

Här sitter vi ett stort gäng hos Mona och Bosse och har jättekul, som du kan se. 
Vi hade ett par sådana roliga träffar på deras balkong.

Ja så var det roliga slut för den här gången. 

Vi tog avsked av våra vänner med att "alla" gick  till Favori, en restaurang intill vårt hotell.

Tack kära Mona för inspirationen.

PS. vi var och handlade ett par gånger också hos den svenska tjejen med en butik intill Monas och Bosses hotell. (Fru Glömström.)


Glöm inte min Reseblogg. Klicka HÄR så kommer du dit. Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥