Sonen och hans fru är ju fortfarande kvar i Helsingborg. Vi stämde träff nere på stan och åt lite lunch på ett ställe. Lunchen för vår del bestod av ett par ordentliga mackor. De andra åt nån paj och andra sorters rostade mackor. Vi hade trevligt förstås och sen begav vi oss ut på stan. Då följde vi KullaGåGatan ett bra tag och kikade i skyltfönstren.
Sen begav vi oss till Dunkers Kulturhus, som har byggts med pengar från dåtidens rikaste man i Sverige, Henry Dunker. Det var Helsingborgs Gummifabrik, Tre Torn, som han gjorde sin förmögenhet på. Sibbe arbetade där i formverkstaden i nästan 30 år, till att fabriken lades ner. Men då var redan Henry Dunker död. Han dog 1962. Läs HÄR om honom, vad hans livsverk betydde för hela Helsingborg och dess innevånare.
Eftersom Dunker avled utan några arvingar, donerade han stora summor till Helsingborgs stad. Det har betytt mycket för stan, att få dessa pengar. Den nya Stadsteatern byggdes för dem till exempel och Dunkers Kulturhus invigdes av Kronprinsessan Victoria en regnig och ruskig dag den 20 april 2002. Läs HÄR om Kulturhuset.
Vi besökte den permanenta utställningen från gamla Helsingborg först. Det var mycket intressant att se där.
Det första man ser, när man kommer in i utställningssalen är de här gamla skorna. Så nostalgiska!
Så blev det en monter med de här vackra klänningarna från ungefär förra sekelskiftet.
Detta är kanske en dopklänning från forna dagar.
Jag vet inte vad jag ska kalla den här båtliknande huvudbonaden. Men den måste ha tillhört någon militär av nåt slag.
Det här vackra skåpet skulle jag gärna vilja ha. Men det fick stå kvar på sin plats.
Den här bilen gick inte av för hackor, inte ens på den gamla tiden kan jag tänka mig.
Så fick vi syn på den här gamla godingen, Cremosintvålen, som tillverkades på Fabriken Victoria i Helsingborg. Sibbes fru arbetade där en gång i tiden, som ansvarig för transporterna till och från fabriken.
Så kom vi till det stora dragplåstret just nu. Det är en utställning av Lars Wallins produktion under årens lopp. Utställningen kallas för Lars Wallins Fashion Stories. Han har designat en massa vackra kläder, som visas här. Det är kläder för fest, bröllop och scenbruk, för att förkorta beskrivningen lite.
Den här kallar han för bygdedräkt. Bilderna är tagna genom ett tunt galler av nåt slag, så de blir lite korniga.
Den här kreationen är förstås för scenbruk. Vilka färger!
Det behövs ingen beskrivning på de här tjusiga plaggen. Men just när vi fyra stod där och ett par andra damer kom, så började det skrälla en ettrig larmsignal. Nån hade nog kommit för nära och rört vid montern. Vi stod som förstenade och väntade att det skulle komma nån vakt eller så. Men signalen tystnade så vi kunde gå vidare.
Så gick vi ut från Dunkers, rätt omtumlade och mycket trötta, för det var mycket att se och mycket gående och stående. Det blev adjö för idag, för sonen skulle ju gå på Olympia och se en match mellan AIK och HIF. Tyvärr förlorade HIF med 1-2 till AIK. Synd om sonen, som har åkt hit för att se sitt favoritlag. Vi ska träffas i morgon i alla fall.
Dagens Citat:
Om du inte tar hand om din kropp,
var ska du då bo?
Peggy Aiala.
♥♥♥
Glöm inte min Reseblogg. Klicka HÄR så kommer du dit.
Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar!
♥ ♥ ♥
