När det blev så, så lurade Mamma i mej att Storken skulle komma med en bror eller en syster till mej. Men då var jag tvungen att lägga en sockerbit i fönstret till Storken. Klart att jag som 6-åring gjorde det. Sockerbitarna försvann, men jag misstänkte att det var min Mamma, som tog hand om dom. Men en gång, när jag hade kollat noga, så var sockerbiten försvunnen i alla fall.
Ja, det blev alltså en lillasyster till mej. Hon föddes just på Luciadagen, så hon fyller år idag. När Mamma kom hem med henne från BB och öppnade dörren för att gå in, var det första jag sa: " Sätt ner henne på golvet, så jag får leka med henne!" Det blev ingen lek av.
Men jag hade varit matvägrare, eftersom jag vantrivdes på Kronprinsessan Lovisas Barnsjukhus, när jag var sjuk.
Så här såg det ut, men det är rivet idag och där finns visst polishuset på sjukhusets plats. Bilden är lånad på nätet.
Men det skedde ett under när Lillasyster kom till världen. Jag började äta som bara den. När jag var hos skoldoktorn, sa han, att jag måste börja äta för jag var så mager.
"Men snälla farbror doktorn, jag bara äter och äter och det lägger sej bara på längden!" Jag hade en period då, så jag växte mycket på längden. Bilden är lånad på nätet.

Så fick jag en Lillebror också några år senare. Det var liten tävling inom familjen, om vem som skulle få en arvprins först. Vi var ju två tjejer och vår farbror hade fyra tjejer. Så de ville ju vara först med en kille båda Papporna. Det gällde ju att en kille skulle föra efternamnet vidare. Men vår farbror fick dessutom en tjej till.
Jag glömmer heller inte när man ringde från BB och talade om för Pappa att det hade blivit en pojke. Han tjöt högt av glädje och sen rusade han tvärs över trappan och ringde på hos grannen. Han flög om halsen på henne och de stod båda och grät, så roligt tyckte dom att det var. Och jag stod storögd vid sidan om. Jag hade aldrig sett min Pappa gråta förut.
Så idag hade jag varit på födelsedagskalas hos syrran om jag hade varit i Stockholm just nu. Det finns ju visserligen telefoner och jag ringde, men det var full rulle hemma hos henne, så det blev inte så långt samtal. Hon är mycket omtyckt (och det förstår jag) och det kommer hela släkten och många väninnor och firar henne.
Det är förresten syrran, som har döpt mej till Gilla, för det var för svårt att säga Gunilla.
Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar!
♥ ♥ ♥











