Vårspaning igen.

I min längtan efter våren, som har blivit så sen i år, så begav vi oss ut båda två, Sibbe och jag, för att kika i trädgårdarna i vår närhet på Stattena. Det blev en lång väg, för det var inte så mycket blomning här. Vi kom ända bort mot Pålsjö Skog, men då ville inte Sibbe gå längre för sitt ben, så jag gick ensam in i skogen. Jag ville se om vitsipporna hade dykt upp än. 

Jag fick gå rätt långt in i skogen, för det var mest bestånd med bara nästan utslagna sippor. Att jag var så envis, beror på mitt nästan allra första minne, sen jag kom till Helsingborg. Jag kom hit tisdagen den 7 april 1953. Redan söndagen den 12 tog mina svärföräldrar med mig och min man på en promenad i Pålsjö skog. Då var vitsippsblomningen i full gång.

Jag hade aldrig i mitt tidigare liv sett så många vitsippor på en gång. Vi plockade famnen full av sippor. Det var bara så fantastiskt. Senare blev det förbjudet att plocka vitsipporna i Pålsjö Skog, men det får man visst igen. Men jag vill inte svära på det.

Jag lyckades få några vitsippsbestånd, som var åtminstone närapå utslagna idag. Men  så många, som den gången var det definitivt inte. Där jag hade bott tidigare, var det ju inte samma slags jordmån som här i Helsingborg, så det var därför jag fick ett minne för livet, när jag såg alla sipporna den gången.  

Så fick jag ihop några vintergäck också. Gula små solar.

När jag sen var på väg hem, såg jag de här buskarna, som hade börjat blomma. Jag är ju så dålig på vad växterna heter, men jag har för mig att det är forsythian, som blommar. Jag kollade på Google för säkerhets skull och det var rätt.

Dagens Citat: 

Den som väntar på tillfälle 

förlorar tid. 

Giordano Bruno

♥♥♥

Glöm inte min Reseblogg. Klicka HÄR så kommer du dit.
Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar!
 ♥ ♥ ♥