SÖNDAGSGODIS.

I dag hade vi bestämt med Jessica och hennes Mamma, att vi skulle träffas nere på vår pub och äta lite gott. Nu blev det inte riktigt så för Mamma ångrade sig och kom inte. 

Det var redan beställt plats på utsidan, för annars kunde ju inte Baloo vara med. När vi kom ner, blev han glad som vanligt och var tvungen att visa att han kunde bära Mattes paraply. Han älskar ju att bära saker i munnen. 

Det var längesen vi sågs, men han visade att han var glad åt att vi kom. De hade ju bott uppe i Mammas kolonistuga både länge och väl, så vi hade som sagt inte träffats på länge.

Vi beställde varsin plankstek, för det är så gott. Jag tog med fläskfilé, men de andra valde oxfilé. I stället för beasås, så valde vi att ta pepparsås till. Det var det ingen som ångrade.

Det blev rött vin till maten. Deras husets vin, för det är gott. 

När vi var mätta och belåtna, så blev det kaffe förstås och typ likör till. Jessica rekommenderade en blandning, som jag inte kommer ihåg vad den kallas. Gott smakade det i alla fall.

Sen blev det adjö för den här gången. Men vi hade haft roliga diskussioner om Mallorca till exempel.

Så gick vi hem till oss och Jessica och Baloo gick åt sitt håll. Vi stöp i säng/soffan/fåtöljen och sov middag. Sen hände inte mycket mer för den här dan.

Jag vill bara visa vår solros, som är i en blomlåda på vår balkong. Ser du humlan i mitten?

Så vill jag visa en tjusig solnedgång från i går kväll. Bilden tog jag på vår balkong den också.


 Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

DRAGNA VID NÄSAN.

Idag ville jag att vi skulle åka till Landskrona och gå på muséet där. Där visas för tillfället foton på Ingrid Bergman. Det ska vara en hyllning till henne eftersom hon skulle bli 100 år i år.

Det godkändes, så vi tog bilen och körde iväg. Vi tar alltid den mindre äldre vägen över Glumslöv och tar aldrig motorvägen. Den är livsfarlig att åka på.

När vi kom till Landskrona och skulle köra till parkeringsplatsen, som ligger intill muséet, så var det stopp. Vi var tvungna att köra runt lite överallt.

ORSAKEN var att man firade Landskronafestivalen just nu. Det hade vi ingen aning om.

Det blev att leta oss fram lite överallt så jag sa till Sibbe, att du får lov att köra hem eller nån annanstans om du vill. Han gav sig inte, så till slut hamnade vi vid Citadellet, det gamla fängelset i Landskrona. 

Där visste vi ju, att det fanns ett café, som heter 

Det öppnades en gång av den nyss avlidne Lasse Flinkman och Fredrik Strömberg och vi har varit både här och i Sireköpinge tidigare, där de hade ett cafe också. 

Javisst var det öppet här. Så vi beställde kaffe och lite gott till.

Sibbe beställde en jättefin macka med bland annat lax på. Han är lite försiktig med att beställa saker med mycket socker i.

Men jag är ju en riktig gottegris, så för min del blev det en underbart god rabarberpaj med vaniljsås till.

Vi satt under ett parasoll för solen var varm och Sibbe hade glömt att ta med sig hatten.

Jag tog den här bilden innan vi fick in vad vi skulle äta. Så det blev inte så mycket folk med i bilden. De kom senare.

Man har fina odlingar av blommor på ett par ställen. Kolla "staketet" ! Sånt gillar jag.

När vi hade njutit färdigt, tog jag mig en runda inne på caféet och in genom restaurangen. Den här silvriga soffan står där man beställer.

Jag tycker ju om den här raffiga fåtöljen förstås. Gick inte att gå förbi utan att ta ett foto.

Längst in i matsalen fanns det här stiliga porträttet. Det ser ju rätt fräsigt ut med de svart/vita tapeterna i bakgrunden.

När jag skulle gå ut därifrån igen, fick jag syn på den här eleganta damen. Trodde först att hon var verklig, men hon rörde sig inte alls.

Jag har en liten beskrivning om caféet, som  öppnades den 1 juli 2009 och drivs av Henrik Strömberg. Han hade tidigare drivit Lasse Flinkmans Café i Sireköpinge under 15 år.

Så tyckte vi att det var bra för idag. Så när vi var på väg till bilparkeringen, så tog jag nåt foto på ingången till Citadellet. Vi var inte inne på borggården den här gången.

Så här mysigt kunde man ha i det här underbara vädret. Lite avundsjuk var jag nog.

Landskrona Slott eller Citadellet är en fästning. Det är Nordens bäst bevarade vattenfästningar från 1500-talet och har ett välbevarat vallgravssystem. Det har ju även varit ett fängelse. 

Slutet gott allting gott, som man säger. Vi körde hem sen och var ändå inte så besvikna trots att vi fick leta oss ut ur stan igen, eftersom vi inte hade kommit den normala vägen dit.



 Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

Först vill jag visa hur solrosen ser ut i dag.

Tänk att den har orkat med så mycket bara på en dag. 

Vi blev bjudna på kaffekalas idag. Trodde vi! Våra vänner Gittan och Jan, som bor på Råå, tyckte att det var lite längesen vi hade setts och träffats.

Gittan är alltid världens värdinna. Hon hade köpt hem gott vetebröd och goda kakor. Som om det inte var nog, så var det goda Budapestare  också. 
(Jag är ledsen  Lena i Wales, för jag tog inga foton på detta!)
Vi satte förstås igång att prata och prata. För prat fanns det gott om. 

Medan Sibbe körde hem ett ärende, så gick Gittan och jag ut en promenad med deras Vovve Hubbe. Han behövde få lite motion. (Vi också förstås!)

Vi gick förbi en trädgård, där man hade placerat ut små figurer. Här är det små damer, som vilar på en kista.

Den här stod bredvid de andra.

Lite längre in i trädgården satt det en liten groda i ett trasigt fat.

Ser hon inte härlig ut, där hon svävar ovanför blomstren?

Den här figuren stack upp igenom lite murgröna.

Så fanns det en liten gumma, som åkte gunga bland buskarna. Gittan visste att det var en dam, som brukade köpa in såna saker, när hon hittade nåt, som skulle passa in i hennes trädgård.

Det blev en bra promenad utefter de gamla spårvagnsspåren. Jag hade inte vetat det, om inte Gittan hade berättat att spåren hade legat där. Spårvagnarna försvann ju i Helsingborg i och med att det blev högertrafik söndagen den 3 september 1967. Men vi hade en fin utsikt över Öresund därifrån.

När vi kom tillbaka från promenaden, fick jag syn på de här härliga petuniorna i deras egna trädgård. Underbar färg.

Sen blev den en sån här blomma. Den heter väl hortensia? Visst gör den det.

Sen fortsatte festandet med stooora räkmackor, som jag inte fotade heller. Synd för de var jättegoda. Jan undrade om vi ville ha nåt vin eller sånt med. Men eftersom Sibbe måste köra bilen hem igen, så avstod alla det. Ramlösa är också gott.

Till slut kände vi oss tvungna att ta adjö för idag. Klockan började bli mycket. Så jag har bara att tacka så mycket till vårt kära värdpar.

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

Nu har det gått ett tag sen jag skrev något, så det är ju dags att visa lite av vad jag har varit med om.

Gissa vad det här kan vara! Den som får rätt får en puss av mig.

Vi har ju köpt tomatplantor, som vi har satt på balkongen. Detta är det första exemplaret, som har blivit stort och rött. Vi har inte nänts att smaka av den än.

Den här tomaten har inte fått färg ännu, men den har vuxit och blivit större än den andra.

Här kom det nåt annat helt plötsligt. Vi satt nämligen nere på puben och hade ätit en stoooor sallad, som kallades för, ja  vad var det nu? Det var massvis med grönsallat i botten och det var stekta kycklingbitar och små fyrkantiga bitar av rostat bröd. Så fanns det tomater och gurka i också. Jag försökte få Sibbe att komma ihåg vad det hette, men han kunde inte heller komma på det med en gång. Jag åt i alla fall upp allting, men Sibbe åt inte all grönsallaten. Det smakade mycket gott.

Till sallaten tog vi en flaska vitt vin, som var svalkande och gott. Salladen kallades visst för Cesarsallad. Sibbe kom på det efter ett tag.

Som syntes, så drack vi kaffe med mjölk efteråt. Till det blev det Drambuie. På Systemet beskriver man det så här. Kryddig mycket söt, simmig smak med inslag av ljunghonung, aprikoser, kandisocker och örter. 

Det satt några bekantingar också vid nästa bord. De brukar också gå hit.

Jag tog en bild på Sibbe också, när vi satt och njöt vid bordet. Det var ju vackert och varmt väder, så man kunde sitta utomhus.

Från början var det en annan, som serverade oss, men hon slutade för dagen och då kom kära Amanda, som är Sibbes barnbarns barn och tog hand om oss. Hon tog nyligen studenten, men är duktig med att jobba extra också.

Här sitter hon vid vårt bord ett litet tag mellan varven.

När vi kom upp till oss, så passade jag på att ta en selfie med min nyaste klänning på.

Jag gissar att ingen kunde gissa rätt på min fråga. Så det är ju lika bra, att jag berättar att Sibbe satte ett par kärnor i jorden och de har vuxit upp till solrosor, som håller på att slå ut. Det har han gjort tidigare också.


Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

Nu har det gått ett tag sen jag skrev något, så det är ju dags att visa lite av vad jag har varit med om.

Gissa vad det här kan vara! Den som får rätt får en puss av mig.

Vi har ju köpt tomatplantor, som vi har satt på balkongen. Detta är det första exemplaret, som har blivit stort och rött. Vi har inte nänts att smaka av den än.

Den här tomaten har inte fått färg ännu, men den har vuxit och blivit större än den andra.

Här kom det nåt annat helt plötsligt. Vi satt nämligen nere på puben och hade ätit en stoooor sallad, som kallades för, ja  vad var det nu? Det var massvis med grönsallat i botten och det var stekta kycklingbitar och små fyrkantiga bitar av rostat bröd. Så fanns det tomater och gurka i också. Jag försökte få Sibbe att komma ihåg vad det hette, men han kunde inte heller komma på det med en gång. Jag åt i alla fall upp allting, men Sibbe åt inte all grönsallaten. Det smakade mycket gott.

Till sallaten tog vi en flaska vitt vin, som var svalkande och gott. Salladen kallades visst för Waldorfsallad. Sibbe kom på det efter ett tag.

Som syntes, så drack vi kaffe med mjölk efteråt. Till det blev det Drambuie. På Systemet beskriver man det så här. Kryddig mycket söt, simmig smak med inslag av ljunghonung, aprikoser, kandisocker och örter. 

Det satt några bekantingar också vid nästa bord. De brukar också gå hit.

Jag tog en bild på Sibbe också, när vi satt och njöt vid bordet. Det var ju vackert och varmt väder, så man kunde sitta utomhus.

Från början var det en annan, som serverade oss, men hon slutade för dagen och då kom kära Amanda, som är Sibbes barnbarns barn och tog hand om oss. Hon tog nyligen studenten, men är duktig med att jobba extra också.

Här sitter hn vid vårt bord ett litet tag mellan varven.

När vi kom upp till oss, så passade jag på att ta en selfie med min nyaste klänning på.

Jag gissar att ingen kunde gissa rätt på min fråga. Så det är ju lika bra, att jag berättar att Sibbe satte ett par kärnor i jorden och de har vuxit upp till solrosor, som håller på att slå ut. Det har han gjort tidigare också.


Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥