Slöfocken har fått fnatt.

Äntligen ska jag försöka pränta ner lite vad som har hänt detta nya år. Inga bilder, för jag lyckades inte kopiera från kameran. Men man får väl stå ut med det.

Som jag har berättat tidigare, så har jag ju haft en cancersjukdom. Så glad jag blev, när överläkaren skrev ett brev till mig. Det lyder så här:

Bästa Gunilla!

Jag hoppas att Du mår bra. Den mikroskopiska undersökningen visar att tumören är borttagen i sin helhet. Således radikalt opererad. Vi planerar ingen efterbehandling. Däremot återbesök till kirurgmottagningen efter julhelgerna.

Med vänlig hälsning

KIRURGISKA ENHETEN.

Underskrivet av Överläkaren.

Jag grät, när jag fick beskedet. Man hade opererat mig i 6 och ½ timma. Så man har ju verkligen lagt all möda på mig. 

Det kom att bli en lång tid för läkningen och den är inte avklarad helt ännu. Men jag mår bra och är så tacksam att det gick vägen.

Den 15 januari fyllde Sibbe år. Nu är han lika gammal som jag, så nu behöver jag inte klappa honom på huvudet och förklara att han är min ToyBoy. Dagen firade vi tillsammans med hans ena barnbarn med maka i puben i vårt hus. Vi åt och drack och hade det trevligt tillsammans. Deras äldsta dotter jobbar där och hon satt och åt tillsammans med oss, för hon var ledig.


Här skulle jag vilja visa bilder därifrån. Men som sagt. Det blev inga foton, för jag kunde inte föra över dem från kameran idag. Jag har väl glömt hur man gör under tiden på lasarettet.

Så följde barnbarnet och hans fru upp till oss och vi fortsatte att umgås med "tårtbitar" gjorda på rulltårta med sylt och grädde ovanpå. Lite dryckjom blev det också. Så det blev en riktigt trevlig samvaro.

Att inte Baloos Matte och Sibbes äldsta dotter var med berodde på att de två var i Thailand i sällskap med hans yngsta dotter med medföljande make.

Men det ska avhjälpas i morgon på samma sätt. Dels i puben och dels hemma hos oss. Yngsta dottern är bosatt i Täby, så hon och hennes man kommer inte med.

Annars har januari månad avlöpt med mängder av efterbesök på lasarettet och koll av hur jag mår. Jag har ju haft hjälp här hemma av folk från kommunen med diverse saker. Inte städning och sånt där, utan enbart medicinsk hjälp. Jag har klarat mig alldeles utmärkt med den hjälpen och behöver inte mer av den. Jag har fått nåt som kallas för Apodos. Det vill säga, att man får medicinerna doserade dag för dag i en lång remsa där det står vad för medicin man ska ha morgon, middag, kväll och till natten. Det är så många mediciner nu, att jag inte klarade av att ens använda medicindosetterna själv. 

Det har ju varit rätt dåligt väder, så vi har inte vistats ute så mycket. Jag har fått ta det lugnt, för jag har inte mycket krafter kvar. Det är ju motion, som fattas. Men vi försöker att avhjälpa det då och då.

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥