Slöfocken har fått fnatt.

Äntligen ska jag försöka pränta ner lite vad som har hänt detta nya år. Inga bilder, för jag lyckades inte kopiera från kameran. Men man får väl stå ut med det.

Som jag har berättat tidigare, så har jag ju haft en cancersjukdom. Så glad jag blev, när överläkaren skrev ett brev till mig. Det lyder så här:

Bästa Gunilla!

Jag hoppas att Du mår bra. Den mikroskopiska undersökningen visar att tumören är borttagen i sin helhet. Således radikalt opererad. Vi planerar ingen efterbehandling. Däremot återbesök till kirurgmottagningen efter julhelgerna.

Med vänlig hälsning

KIRURGISKA ENHETEN.

Underskrivet av Överläkaren.

Jag grät, när jag fick beskedet. Man hade opererat mig i 6 och ½ timma. Så man har ju verkligen lagt all möda på mig. 

Det kom att bli en lång tid för läkningen och den är inte avklarad helt ännu. Men jag mår bra och är så tacksam att det gick vägen.

Den 15 januari fyllde Sibbe år. Nu är han lika gammal som jag, så nu behöver jag inte klappa honom på huvudet och förklara att han är min ToyBoy. Dagen firade vi tillsammans med hans ena barnbarn med maka i puben i vårt hus. Vi åt och drack och hade det trevligt tillsammans. Deras äldsta dotter jobbar där och hon satt och åt tillsammans med oss, för hon var ledig.


Här skulle jag vilja visa bilder därifrån. Men som sagt. Det blev inga foton, för jag kunde inte föra över dem från kameran idag. Jag har väl glömt hur man gör under tiden på lasarettet.

Så följde barnbarnet och hans fru upp till oss och vi fortsatte att umgås med "tårtbitar" gjorda på rulltårta med sylt och grädde ovanpå. Lite dryckjom blev det också. Så det blev en riktigt trevlig samvaro.

Att inte Baloos Matte och Sibbes äldsta dotter var med berodde på att de två var i Thailand i sällskap med hans yngsta dotter med medföljande make.

Men det ska avhjälpas i morgon på samma sätt. Dels i puben och dels hemma hos oss. Yngsta dottern är bosatt i Täby, så hon och hennes man kommer inte med.

Annars har januari månad avlöpt med mängder av efterbesök på lasarettet och koll av hur jag mår. Jag har ju haft hjälp här hemma av folk från kommunen med diverse saker. Inte städning och sånt där, utan enbart medicinsk hjälp. Jag har klarat mig alldeles utmärkt med den hjälpen och behöver inte mer av den. Jag har fått nåt som kallas för Apodos. Det vill säga, att man får medicinerna doserade dag för dag i en lång remsa där det står vad för medicin man ska ha morgon, middag, kväll och till natten. Det är så många mediciner nu, att jag inte klarade av att ens använda medicindosetterna själv. 

Det har ju varit rätt dåligt väder, så vi har inte vistats ute så mycket. Jag har fått ta det lugnt, för jag har inte mycket krafter kvar. Det är ju motion, som fattas. Men vi försöker att avhjälpa det då och då.

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

ÄNTLIGEN ÄR JAG IGÅNG.

Jag har haft lite krångel med min blogg. För jag uppdaterade till Win 10. Det ser inte alls ut, som jag är van vid. Det tog sin tid, när jag skulle lägga upp bilderna från min kamera. Med hjälp, så har jag nog klarat av det. 

Tidigt i måndags morse ringde det på dörren och utanför stod en karl med två stora blomsterförpackningar.

Den ena innehöll en (eller två) orkidéer. Det var min dotter, som hade skickat dem. När hon kommer och hälsar på, så brukar hon alltid ha med sig en orkidé. Den här är fantastiskt stor och har mängder med blommor.

Du får se lite senare vad som hände med henne.

Nästa blomma var från ett av mina barnbarn med hustru och två barn. Det sista föddes för bara några dagar sen. Förutom blommorna, så var det med en förpackning choklad.

Blommorna såg ut så här ovanifrån.

Från min yngste son och hans hustru kom den här fina buketten till vänster i bild. De hade köpt ett gåvobevis till Röda Korset också. Mycket vackra blommor de med.

När Sibbe hade varit nere i affären och handlat lite kom även han med en bukett röda rosor. Den buketten syns till höger i bilden.

Han hade bland annat köpt ägg och fick med sig en hälsning från en av flickorna i Hemköpsbutiken. 

Baloo och hans matte Jessica kom med ett paket också. Det var ett par fina muggar och en förpackning med skorpor.

Orsaken till anstormningen var att jag fyllde år och rätt så jämna också. Jag ljuger inte, men jag fyllde 80 år. Det blev mera firande på kvällen.

Nu sitter vi ombord på färjan Aurora tillsammans med Jessica och min dotter Lena, som trots texten till orkidéerna hade tagit tåget ner från Stockholm för att fira mig. Förra veckan hade ju in yngste son med familj varit nere och firat mig i förväg. Det berättade jag i förra inlägget.

Jag fick be Sibbe att ta ett par foton på mig, för annars så fastnar jag inte på bild. Vi var med om en säsongsbörjan ombord. Man hade Skaldjursfrossa och allt smakade underbart gott. Men nån bild blev det inte på maten.

Man flaggade för mig också. Många av dem som jobbade ombord kom och hälsade och gratulerade.

Den här bilden har Jessica tagit på mig och jag har helt fräckt kopierat den från FB.

Tjejerna bjöd på kalaset. Det glömde jag att skriva.

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

FOTOTRISS DEL 295, FÅGLAR.

Det var ett bra tag sen jag var med i
                     

Nu gäller det att man visar fåglar den här gången och jag letar fram tre bilder.

Först blev det en påfågel, som jag fotade på Tomarps slott för något år sen.

Det blev minsann en kalkon från samma tillfälle också.

Den här lilla pippin satt på bordet på vår balkong på hotell Golden Star, när vi var i Protaras på Cypern. Vanligen kallar ju turisterna orten för Fig Tree Bay, men den heter Protaras.

Det här blev ju små minnen från en utflykt och en resa.

Vill du se flera inlägg om trissen, kan du klicka HÄR.


Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! 
♥ ♥ ♥

DET HAR NÅTT NÅGRA DAGAR SEN SIST.

Och det beror på många olika saker. Jag har ju köpt en ny dator och jag lyckas inte att föra över bilder från min kamera till den. Så det blir lite innehållslöst tycker jag utan bilderna. Men jag kan ju använda mig av bilder, som jag har visat tidigare.

I dag, måndag, har jag tillsammans med de tre andra i styrelsen för Passionärerna varit i Staffanstorp och blivit intervjuade inför mannekänguppvisningen vi ska ordna på tisdag i nästa vecka. Det var en radioreporter, en tjej, som intervjuade oss för Guldkanalen. Vi fick berätta lite om oss själva och naturligtvis om Passionärerna. 

Monica överst är ordförande i vår ideella förening. Birgitta nertill är allmänt medverkande med idéer och sponsring. Ulla är sekreterare och jag, Gilla, är kassör. 

Intervjun kommer att sändas på onsdag i Guldkanalen, som är en lokalkanal här nere i Skåne. Första sändningen kommer i etern vid 6-tiden på morgonen och då lär jag i alla fall inte vara såpass vaken att jag lyssnar på radion. Man kan också vänta till lite senare. Klockan ½10 skulle nästa sändning vara. Hoppas bara att jag inte har skrivit fel tider, för jag skrev inte upp dem.

Det är Monica, som hade kontakten med reportern och har även lyckats att engagera henne till att vara "Kom fram och säj" på mannekänguppvisningen. 

 Dessa kalenderflickor, ska alltså vara påklädda och inte avklädda, som är vanligt, när man ger ut en årskalender. Den här är årsobunden, så man kan skriva in födelsedagar och andra återkommande saker, så man kommer ihåg vad som händer datum för datum.

Längst uppe till vänster, ser du Ulla och längst ner till höger ser du Gilla.

Vi som är fotade i kalendern, ska vara mannekänger i våra egna kläder, för det är inte meningen att vi ska göra reklam för företag, som inte sponsrar oss. Kalendern, som kostar 195 kronor, har vi lyckats sälja många av och vi har många medlemmar, som får betala en årsavgift på 100 kronor.

Vi har alltså varit så duktiga tillsammans med andra medlemmar, att vi ligger på överskott. För tryckningen och lite andra kostnader är betalda och alla pengar, som kommer in i fortsättningen, ska tillsammans med överskottet gå till cancerforskningen.

Dagens Citat:

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! 
♥ ♥ ♥

EN BESKRIVNING AV EN WIENERRESA I SÅNGENS TECKEN.

Vännen Farfar Hebbe inspirerade mig idag. Han skriver ju varje dag vilka namnsdagar det är bland annat gott. Idag var det ju Anton och det är ju kanske inte så många som heter nu. Men jag fick en klick i hjärnan och kom ihåg filmen Den Tredje Mannen. Det var nämligen en, som hette Anton Karas som spelade ledmotivet i filmen.

Den utspelade sig i Wien och där försiggick en jakt i das Riesenrat, som deras Pariserhjul heter. Jag har faktiskt åkt i det stora hjulet också. 

Det var så, att när min man levde, så var han med i en kör som heter Kvartettsångsällskapet i Helsingborg. När de hade jubileer så brukade man ordna resor utomlands och den här gången fick fruarna också följa med. År 1970 var det en resa just till Wien med buss. 

1/5 1970 samlades vi vid Färjestationen för avfärd till Rödby. Sen blev det färja till Puttgarden och vidare till Einbeck, där det blev middag. Övernattning.

2/5 Avresa från Einbeck med lunchpaus i Heidelberg. På kvällen ankomst till Saltzburg och där blev det gemensam middag.

3/5 Promenad i gamla stan till fots och vinavsmakning. Utflykt till slottet Hellbrunn.

Här vankades det blöta både uppifrån och nerifrån.

 Vi hade turen att få se en vart tionde år återkommande festival.

Det var massvis med folk på gatorna som beundrade de paraderande.

Här har jag och en av de andra kvartettardamerna, Kerstin, hittat vägen till Mozartmuseum.

Och här ser vi Hotel Weisses Rüssl. Den är en av de andra damerna, som står vid infarten till hotellet. 

Så småningom kom vi då till Wien och här kunde vi se Das Riesenrat från bussfönstret. Men jag och min man var där och åkte i Pariserhjulet också.

Nu väntade vi på resten av resenärerna för vi skulle gå på Augustinerkeller och äta middag.

Det var ju klart att det blev en utflykt till Schönbrunn också. 

Vi bodde på hotell Bellevue och visst blev det en fin utsikt över oss resenärer, när vi skålade i vin i vännernas rum. 

Jag och maken var på egna utflykter också. Bland annat till Spanska Ridskolan. Men därifrån har jag ingen bild. 

Så var det dags att resa hem igen. Här har vi kommit till Gasthaus Klingelmayr i en stilla bondby vid namn Puppingen och där hade vi tänkt att äta lunch allihop. Men köket var stängt, så damerna samsades och invaderade köket och lagade mat till oss alla. 

"Ordförandens fru gästspelade i sin roll som Mutter Courage och stekte ägg och fläsk medan vi andra skar bröd, korvar och fingrar omväxlande". Citatet har jag tagit ur en reseberättelse, som en av fruarna, Kerstin Arthur Nilsson, har skrivit. Hon presenterade sig som Reporter: K. A. Nilsson vom Abentliche Tageblatt. 

Mannen längst till höger i bilden var vår Reiseundleiter, Edvard Bekännaren,  enligt Kerstin. Hon har en otrolig humor och har skrivit flera böcker. 

Under hela resan spelades det gitarr, klarinett (min man på klarinetten) och så sjöngs det högt och glatt. Kören hade flera uppträdanden under hela vägen ner och hem igen. Det är härligt med manskörer.

Allt detta tack vare Farfar 0 Hebbe, som jag skrev från början. Vi kom hem igen den 9/5 samma år. Alla bilderna togs vid resan och jag har skannat dem, så de har inte den bästa kvaliteten.

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! 
♥ ♥ ♥

PASSIONÄRERNA.

Jag har berättat om vårt projekt tidigare. Vi är alltså några tjejer i åldern 65+, som har tänkt att slå ett slag, för att hjälpa till i kampen mot cancern.

Idén till detta kommer från Monica Kjellström och Birgitta Rosenbäck. De har jobbat på som bara den, för att få i gång det här. De blev ju inspirerade av en fotograf, som fotograferade äldre damer i New York. Han gav ut en bok, som blev en stor succé. Han ville visa, att även om man är äldre, så kan man klä sig fräckt och uppseendeväckande. 

Nu är det väl inte riktigt vår mening att tävla med hans modeller. Bara att vi vill visa, att även om man är äldre, så finns det något speciellt hos oss. Tyvärr så missade jag hans namn i kväll på mötet. 

Förra gången vi träffades hemma hos Monica den 19 maj 2014 bestämde vi att bilda en förening, som ska heta Passionärerna. Monica Kjellström blev ordförande, Ulla Stenfeld sekreterare, kassör Gunilla (Gilla) Ljungberg och Birgitta (Gittan) Rosenbäck, marknadsförare och Ulla blev även informatör.

Vi bestämde medlemsavgiften till 100 kronor om året. Och Monica och Gittan har jagat hårt för att få sponsorer. Vi har nämligen i åtanke att ge ut en Passionärskalender, som kan användas år från år. 

Det är tolv tjejer/damer, som har blivit fotograferade av en proffsfotograf, som heter Lazze Xerxes Eventén. Var och en av oss kommer att representera en månad med bilder och med en liten livsbeskrivning. Man kan använda kalendern år från år och till exempel skriva in födelsedagar eller andra viktiga komihåg.

Ungefär så här kommer den att se ut, när den är klar.

Det här är insidan av kalendern. Det gäller för alla bilderna, att du kan klicka på dem och se dem i större storlek. Då går det nog att läsa vad som står skrivet också.

Och detta är presentationen av vad vi har tänkt oss.

Det här är alla 12, som kommer att medverka i kalendern.

Det här är ett prov på januari månads Passionär och hur hon beskrivs.

Här kan man alltså skriva ner sina komihåg och det kommer att vara mer än en sida med möjligheter  att skriva i. Och vid varje sida kommer det att finnas bilder på månadens Passionär.

När vi har fått tillräckligt med sponsorer och fått tryckt kalendrarna, så ska de säljas och allt överskott ska gå till Cancerfonden. Alla är drabbade kanske själva, eller att någon närstående har fått denna hemska sjukdom. Cancerfonden behöver ju all hjälp, för att kunna forska fram mediciner och dylikt till hjälp för de drabbade.

Det här är en av bilderna som Lazze tog på mig. Jag vet inte själv vilka bilder som kommer med.


Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

SKRIV UT DINA FOTOGRAFIER HEMIFRÅN.

Jag har upptäckt en sak, att man kan beställa en hel del till sin dator här hos 112ink. Det finns möjligheter att till och med kunna skriva ut sina bilder direkt från datorn. Det finns både papper och bläckpatroner till bra priser och mycket annat.

En sak jag inte visste var, att det finns speciella transferpapper, så man kan göra sina egna t-shirts med egna bilder. 

Eller canvaspapper, för utskrift på målarduk. Det hade jag ingen aning om. Vanliga fotopapper finns naturligtvis också. 

Man har snabba leveranser, alltid fraktfritt och personlig service. Det är ju så man vill ha det. 

Man får även 7% bonus på alla köp. Att priserna blir låga beror på att man gör stora inköp hos sina leverantörer och det gör ju resultat på priset.

Det finns en hel del till kontoret att köpa. Till exempel: kontorsmaterial, skrivarpapper, skrivare, konferensmaterial, varor till kök och städning. 

Man kan själv bestämma på vilket sätt man ska betala. Det kan ske genom en faktura eller per postförskott till exempel.

Vill du ha kontakt med kundtjänsten kan du mejla till den här adressen: info@123ink.se. Svar får du så fort de hinner. Huvudkontoret ligger i Uppsala.

De har inga lokalhyror för butiker, så därför kan priserna hållas nere. Leveranserna skickas varje dag måndag till fredag och varorna kommer direkt till kunden. 

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! 
♥ ♥ ♥

MINNEN FRÅN CYPERN

Det har inte hänt nåt speciellt idag. Vi hade ju tänkt att gå till Fredriksdal och vara med på Mikaeli marknad, som man har där varje år och visar vad man har odlat och skördat där under sommaren. Av det blev det ingenting för vår del. Men vill du läsa lite om Fredriksdal och vad som händer där, kan du klicka HÄR.

I går skrev jag ju att jag hörde fyrverkerier, men att jag inte såg några. Klicka på bilden, så får du reda på vad som var på gång. Bilden tog jag när vi var på semester på Cypern 2010. 

Eftersom det inte har hänt nåt speciellt idag, så kan jag ju visa några bilder just från Cypern då. Här kommer dom.

Så här såg det ut vid soluppgången från vår balkong på hotellet.

 Vi bodde i Protaras, som populärt kallas för Fig Tree Bay av svenska turister. Men namnet är egentligen på bukten man kan se här med massa badande.

 Vi låg nere vid stranden och solade intill en stenmur och då fick jag syn på den här lilla fina ödlan.

 Här är det ett skjutglatt gäng. Det är Sibbes dotter och hennes minste son. (Han är inte så liten längre)

 Här är det Sibbes svärson som laddar om.

 Så försöker jag själv att skrämmas. Undrar just om jag lyckades med det?

 Vi var på det här stället, så man var ju tvungen att leva upp till det farliga här.

Här är det Sibbe, men han ser ju inte så farlig ut. Men det var vid ett annat tillfälle. Så han är inte med på nån skjutning här i alla fall. Den bilden på honom blev inte alls bra.

Den här lilla söta kissen blev jag bara tvungen att fota. Den höll på att leka med det som hängde ner från bordet. Vill du veta lite mer om vad vi hade för oss, kan du klicka HÄR, så får du läsa lite vad jag skrev på Reseguiden den gången om den här resan. Det finns många flera bilder där och mera händelser också.

Här var vi på en fantastisk Vattenshow i Protaras, som jag filmade.

Egentligen skulle jag väl ha lagt upp det här på min Reseblogg, men nu slipper du att klicka dej vidare mera för idag.

 Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! 
♥ ♥ ♥