NOSTALGI IGEN. FLER BILDER.

Ja , nu har jag suttit och tittat i gamla fotoalbum, som kommer från min Mamma och Pappa. Där fanns det mycket att komma ihåg och lite som jag inte kände till förut.

Detta är ett foto på min Mamma, när hon var ung. Hon hade många syskon, så under Första Världskriget, fick hon flytta till en by Tidavad utanför Mariestad. Där bodde hennes Moster Ella, som var änka och barnlös. Moster Ella (Emanuella) tog hand om Mamma och uppfostrade henne som sin egen dotter.

Här är min Mamma i unga år.

Och här är Moster Ella med mig som liten, när Mamma och jag var och hälsade på henne.

Här står Mamma och jag på samma plats. Jag kommer ihåg den sommaren där. Moster Ella hade ett hallonland och där fick jag härja fritt. Men jag fick utslag av alla hallonen och hade ont. Det kliade. Hallonbuskarna var så höga i mina ögon, så jag kommer faktiskt ihåg den här gången.

Nu sitter jag på flugsvampen med Mamma och Pappa, som passar på mig, så jag inte skulle trilla ner. Jag är lite yngre här än på de andra bilderna här ovanför.

De här bilderna hade jag kopierat tidigare, men det blev för sent att börja med de gamla albumen. Så det får bli en annan dag.

Glöm inte min Reseblogg. Klicka HÄR så kommer du dit. 

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

MYCKET NOSTALGI IGEN.

Jag skrev ju sist om nostalgi från min barndom. Nu blir det lite från min ungdom också. Vi var ett gäng killar och vi två tjejer, som höll ihop och upplevde en del saker tillsammans. Det var jag, Gittan, Gittans äldre bror Arne, Rolf Fasth och hans yngre bror Hans, som jag var förtjust i i skolan, och så var det Edor, som var mest busig av alla.

En gång, när vi var ute tillsammans, kom Edor med sin moppe och vem var det som skulle köra den om inte jag. Jag körde en bit framåt och vände och körde tillbaka. Det blev ingen lång tur. Att jag bara kunde, förstår jag inte än i dag. Det var nog det värsta buset jag själv var med om i det gänget.

En gång gick vi alla tillsammans ner för ett gärde och in i skogen, där det gick en bäck. Den följde vi inåt skogen ett bra tag tills den slutade i ett vattenfall. 

(Bilden tog jag många år senare. Från början visste jag inte, att det kallades för Silverfallen.) Det går att läsa mer om fallen HÄR.
Vi duschade i vattenfallet och hade kul. Sen följde vi bäcken vidare ner mot en sjö, som heter Lången. Där badade och simmade vi på riktigt.

Många år senare, när vi var i Såkerbo vårt gamla soldattorp med min yngste son, Lasse och hans fru Katri och deras två små barn Amanda och Julia, så körde vi bil till en väg i närheten av Silverfallen och begav oss dit.

Här syns Sibbe på väg till fallen. Lasse vänder ryggen till med lilla Amanda i handen. (Jag känner igen mössan hon har, för den har jag stickat.)

Så är Katri också på väg, men det syns inte att hon bär på lilla Julia. Vi fick gå en bra bit uppåt tills vi kom fram.

 Tänk att här har jag duschat en gång i tiden! För en hel evighet sen.

Jag kom så väl ihåg, när jag var här tillsammans med vårt gamla gäng. Det tänkte jag på hela tiden.

Nu har Sibbe tagit hand om kameran, så även jag är med tillsammans med Katri och lilla Amanda.
Farmor visar Amanda att hon ska titta mot kameran. Dom där byxorna jag hade på mig hade jag i många år som mysbyxor hemma, tills de var helt utslitna.

När vi sen gick därifrån, så såg vi den här husruinen mitt i skogen. Det var nästan lite kusligt, trots att det var mitt på dan.

Lilla Julia syntes inte så bra på de andra bilderna, så jag visar en bild från vårt älskade Såkerbo. Den här gången var vi många i det lilla torpet, så Sibbe och jag låg på golvet i rummet och här vill lilla Julia kela med Sibbe. De andra låg i lilla kammaren och fler låg ute i en Friggebod. 

Till exempel min kära lillasyster Nittan. Hon är i provningstagen här. Det är vår Pappa som stod för snickarglädjen här. Men han fanns inte då längre.

Här är hela den lilla familjen framför Såkerbo, det lilla soldattorpet, som alla kom att älska. 

(Kan man tänka sig, att den största kickan ska gifta sig i pingst och vi är bjudna på fest?)

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! 
♥ ♥ ♥

NOSTALGI

I går kväll, när jag satt vid datorn och var inne på Facebook, kom jag på, att det finns ett ställe, där jag har varit ofta som barn. Det ligger i en by utanför Skövde och heter Lerdala.

Redan när jag var 6-7 år gammal, fick jag åka dit från Stockholm för att vistas hos Mammas bästa väninna och hennes man under sommaren. Det var vanligt på den tiden, att barnen fick evakueras till säkrare ställen under kriget. 

Det speciella stället heter Stora Björnasäter fortfarande och de har sin egen FB-sida idag. På den tiden var det tant Eja och farbror Herbert, som bodde där. Det var en rätt stor bondgård och man hade kossor, hästar, grisar, höns och kaniner. 

Detta var min älskade extramamma Eja. Hon och hennes man hade inga barn, när jag började bo hos dem på somrarna.

Det här är en bild på Stora Björnasäter. 

Nu ser vi Björnasäter från en annan vinkel. Den stora busken framför ingången var en gullregnsbuske. Den blommade gult och fint, men man fick inte röra "ärtskidorna" för de var giftiga. De här bilderna är skannade och svart/vita. Men vad jag kan se, så ser det nästan likadant ut numera. Men redan farbror Herbert lät måla huset i gult och det är det tydligen fortfarande.

Förutom alla djuren jag berättade om, så hade de en jättestor trädgård och där växte det klarbärsträd överallt. Och så fick jag lov att plocka krusbär och äta hur många som helst också. Det blev en och annan ond mage på kuppen.

Första gången jag var där, var i sällskap med min Mamma. Då var jag ute och lekte i gången, som syns gå ner till vänster i den sista bilden. Jag var ända nere vid vägen och då kom det en flicka gående, som skulle till handelsboden i Berg. Hon skulle absolut inte få gå där för mig, så jag kommer ihåg att jag kastade grus efter henne. 

Ett par dagar senare, skulle vi gå till träd-gårdsmästaren, farbror Gösta, att köpa blommor. Frun i huset var syster till farbror Herbert och var klädd i långkjol, en blus och ett långt förkläde. Bakom henne stod Gittan, flickan jag hade kastat grus på och jag gömde mig bakom Mamma. Hon gömde sig bakom tant Toras kjol.

Allt slutade dock bra, för Gittan och jag blev oskiljaktiga vänner långt fram tills vi var vuxna. Bilden visar henne i tonåren. Och i nästa bild är vi båda i tonåren och dansar tillsammans på hennes Pappas lådbil, som han använde, för att köra in till Skövde och sälja sina grejer på torget där.

Andra gången jag skulle vara där, så var min Pappa med på tåget ner, för jag kunde inte åka tåg från Stockholm till Skövde alldeles ensam. Jag kommer ihåg att vi satt i deras stora bondkök och åt tillsammans med drängarna också. Jag kikade förundrad på drängarna, för min Pappa hade förbjudit mig att torka mig om munnen med armen, när jag åt. "Det gjorde bara drängarna på landet!" Till slut kunde jag inte hålla tyst, utan sa: "Pappa drängarna på landet torkar sig inte alls om munnen som du säger!"

Så var det dags att Pappa skulle åka tillbaka hem. Man hade bestämt att man inte skulle låtsas om det för mig. Han gick i alla fall utanför köksdörren och hann inte ens ut ordentligt innan jag hoppade upp från stolen och hojtade: " Hurra! Nu är jag alldeles emsam på landet!" (Ingen felstavning! Jag sa så då.) Ridå! De hade ju varit rädda för att jag skulle bli ledsen, men jag tyckte ju att det var spännande. Fortfarande kommer jag ihåg det här, precis som om det var i går.

När jag så småningom blev tonåring, så köpte Mamma och Pappa ett gammalt soldattorp i närheten som sommarstuga och där bodde vi hela familjen tre barn, Mamma och Pappa, tills de senare inte fanns längre. Innan dess, så hyrde vi i ett så kallat undantag på en gård nere i byn Lerdala, så jag fick faktiskt gå i skolan där också.

Det här är en av mina klasskamrater från Lerdala. Han heter Hans och vi två gillade varandra och smög papperslappar emellan oss. Som tur var såg inte vår älskade magister vad vi gjorde. Det var i femte-sjätte klassen i en B-form.

Ja, så var det med det och så var det med detta. Kanske det kan komma lite annat så småningom, för jag har många år att komma ihåg saker och ting ifrån.

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

NOSTALGI I TRISS.

Det var rätt hyfsat väder idag, så vi skulle ta oss en ordentlig promenad. På vägen ligger det en loppis och eftersom vi inte hade varit där på flera år, sa jag, att jag tänkte gå dit och kika lite. Visst, sa Sibbe och så gick vi dit.

Det är en rätt stor lokal, de har och det är bra ordning på grejerna också. Jag hade väl inte väntat mej att hitta nåt, men nästan med detsamma, så fick jag syn på en bok, som jag inte kunde motstå.

 Det var en nyutgåva av min allra första läsebok i skolan. Skillnaden är bara, att den innehåller både ettans och tvåans skolår. Den var nytryckt år 1986 och nästan inte läst. Så den var som ny, att jag inte ville skanna bilderna utan tog dem med kameran.

Men just den här bilden tänker jag ofta på, när jag ser hur det ser ut i markerna på hösten. Detta är min uppfattning om hur hösten ska vara.

Innanför omslaget fanns den här bilden, precis som jag kommer ihåg att den skulle vara. Jag kunde faktiskt läsa innan jag började skolan, som tur var. För nån vecka innan uppropet skar jag upp en tå på min högra fot, så det var knappt att jag kunde följa med. För jag blev sydd i tån och fick ett stort bandage.

Men det var vackert den dagen och jag fick gå med stövlar till skolan, för annars hade inte bandaget fått plats.

Den bilden kommer jag också ihåg.

Det här var annars de första bokstäverna och orden man fick lära sig.

Det var naturligtvis tvunget att ha med far också. F och A var alltså nästa bokstäver att lära sig.

Nästa uppslag.

Så här såg det ut i min nya bok, för andra skolåret.

Det märkliga var, att jag faktiskt hade min riktiga läsebok för tvåan kvar i en kartong med gamla böcker.

Så ser vi hur långt man skulle ha kommit, när man började i andra klass.

Att jag hade denna i mina samlingar visste jag. Men det är verkligen roligt att ha den kvar. Den har jag sparat i alla år. Över 70 år. Jag brukade sjunga ur den för mina tre barn, när de var små.

Mammas handstil, för att inte nån annan skulle ta min sångbok. Hur de här märkena har kommit dit, kan jag inte påminna mig.

Det blev en nostalgiresa med tre böcker för mig idag. Kanske någon annan också känner igen sig?

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! 
♥ ♥ ♥

TACK FARFAR HEBBE.

Jag berättade ju i går att jag hade glömt min kamera hemma, när vi var i Landskrona. Så jag hade tagit bilder med min nya mobil. Tack vare Farfar Hebbe, lyckades jag att ladda över bilderna till datorn i kväll. Men bilderna från den nya mobilen råkade jag nog skicka till Google+, så de har jag inte med idag.

 Däremot laddade jag ner bilderna från min gamla mobil och fick dem på rätt ställe. Den här bilden på Sibbe var den första jag tog med den mobilen.

 Jag har inte med alla bilderna, men den här kunde jag inte motstå. Vem kan motstå Baloo, när han sitter i "Morfars" knä och kelar?

 Detta är en bild på Sibbes yngsta dotter, när hon var här nere och hälsade på.

 Jag är rätt mallig över den här bilden att jag lyckades zooma in på skatan så bra.

 I år blev det inte några tomater på balkongen. Men fjolårets blev till nostalgi. De var små, men söta och goda.

 Jag skulle på barndop i Stockholm. Det var ett av mina barnbarns barn, som skulle döpas. Det här är min yngste son, som hade hämtat mej på Bromma och kört ut mej till deras sommarställe

Han visade mej runt i skogen och nog hade jag glömt kameran då med. Jag bodde hemma hos honom och hans kära fru ett par nätter.

Sen bodde jag hemma hos min dotter och hennes man. Här är en av deras två hundar. (De fick ju sex valpar för ett tag sen. Men de är hos nya föräldrar nu.)

 Första morgonen, när jag vaknade låg katten i sängen hos mej. 

 Han trivdes gott med mej och vi kelade hej vilt.

Sista bilden från mobilen blev den här. Killen är ett av mina numera sex barnbarns barn. Hoppas att de här bilderna inte har tråkat ut dej. Men de är ju faktiskt roligt för mej själv att se bilderna igen. Nostalgi helt enkelt.


 Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! 
♥ ♥ ♥