All vår väntan bliver lång.

Häromdagen skrev jag här om att jag var rätt så frisk. Men i morse råkade jag känna efter på min högra vad och då gjorde det ont, där jag hade en propp för nåt år sen. Det kan du läsa om här. Så jag blev nog lite skraj och när jag berättade det för Sibbe, bestämde vi oss för att det var dags att uppsöka lasarettet för säkerhets skull.
Vi tog bussen strax före klockan 9. Så begav vi oss till akuten, där jag fick skriva in mej. Jag fick bege mej till ett undersökningsrum, där jag fick berätta vad som var fel, vilka eventuella sjukdomar jag har och vilka mediciner jag tar. Syster tog blodtrycket och det låg lite över, vad jag hade hos vår husläkare för ett par månader sen. Hon tog tempen i örat på mej och sen fick jag ligga och vänta på en läkare.
                

Som vanligt på akuten tog det ju lång tid. Det finns ju de, som är mer akuta än jag, så det fick jag ju acceptera. När läkaren kom och kikade på mina ben, sa han att det var absolut ingen propp, så det skulle inte vara aktuellt att ställa in vår väntande Kosresa.

                  

Men syster tog nåt blodprov och så skulle vi invänta resultatet. Då kunde vi gå upp till kafeterian, där vi drack varsin kopp kaffe och åt varsin otroligt fin laxmacka. Det var tur, för då var vi hungriga.

Så kom det en syster med telefon till oss och meddelade att jag skulle bege mej till röntgen-avdelningen för undersökning.  Då flög hjärtat upp i halsgropen, för då trodde jag ju att det var nåt allvarligt i alla fall.

                   

Jag kom ner till röntgen och fick där bli scannad över hela mitt ben. Apparaten här ovan liknar den mojängen som man använde. Bilden är alltså lånad på nätet, likaså de andra två tecknade överst. Men det fanns inte tillstymmelse till fel. Så fick jag gå och vänta nån timma till, så doktorn skulle hinna kolla resultatet. Då vi begav oss till kafeterian igen och drack kaffe med stora chokladmuffins till.

Sen ringde man men jag hade inte ätit upp min muffin, så jag la den i min väska inlindad i en servett. Så fick vi gå ner till akuten igen. Doktorn kom och berättade att det var inget fel på ådrorna i mitt ben och då kunde vi andas ut igen.

På vägen därifrån, så träffade vi en gammal bekant, som hade varit på sjukhuset av samma anledning. Vi hade inte setts på minst ett par år.

När vi kom hem med bussen var klockan halv 5 ungefär. Så hela denna dagen hade gått åt till sjukhusbesöket. Till nytta? Javisst! Men det blev ännu lite mera bidrag till ekonomin i sjukhusvården.

Dagens Citat:

Vi försörjer oss på det vi får,

men vi skapar ett liv av det vi ger.

Winston Churchill.

**************************************************************

Glöm inte min Reseblogg. Klicka på jordgloben så kommer du dit.
Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

Kunglig födsel. Härligt för en royalist,

Idag på tidig morgon fick vi dra oss ner till vår husläkare, för att ta prover till på måndag, när vi ska träffa doktorn, för att få reda på hur vi egentligen mår. Vi går dit en gång om året och behöver nästan aldrig gå dit mer än den gången.

Syster Karin berättade att vi hade fått en ny Prinsessa på morgonen. Det hade vi ingen aaaaning om, för nu var klockan bara nåt över 8. Välkommen till Världen! Se vad man skriver på Kungahusets hemsida här.

Sen gick vi till Fahlmans konditori och åt frukost, för man skulle ta proverna på fastande mage. Det blev thé och dubbelmacka med ost och skinka på. Fahlmans är ett gammalt företag och välkänt i Helsingborg. Fahlmans var till och med Kunglig Hovleverantör, när gamle Kungen levde och bodde på Sofiero på somrarna. Bilden här är på en vägg på kondiset.

Sibbes ene bror, min svåger kom också för sin vanliga frukost där. Han blev intervjuad och filmad av en reporter från Helsingborgs Dagblad. Klicka här, så får du se en del av intervjun. 

I vilket fall som helst så gillade han Kungahuset och speciellt tyckte han att Prins Daniel skötte sig bra på presskonferensen på morgonen.

Sen gick vi till Åhléns och där hittade jag en svart väska som motsvarade mina önskningar med ett antal olika fickor. Den köpte jag, så nu kan jag lägga av med den gamla slitna.

När vi sen kom hem kikade vi på TV förstås. Man sköt ju salut och hade sig. Jag tog några bilder från Tvn som du kan se här.

Bilden här är från Helsingborgs Dagblad på nätet. Den visar när de är på väg hem till Haga Slott med den lilla Prinsessan.

PS, fredag. Prinsessan är hertiginna av Östergötland och kommer att heta Estelle Silvia Ewa Mary.

Dagens Citat:

Entusiasm hittar möjligheterna

och energi ser till att du kan göra

det mesta av dem.

Henry Hoskins.

**************************************************************

Glöm inte min Reseblogg. Klicka på jordgloben så kommer du dit.
Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥
 

Så gjorde jag bort mej. Pinsamt.

Jag hittade den här tävlingen genom Kloppan. Visst vill jag vara med. Det kan du också om du gör som det står i texten här nedanför.



” Tävla hos enkoppkaffe.se om 1 styck dagcreme från Oriflame, en dagcreme som passar en mogen hy. Värde: 410 kr, tävla senast 18/11 kl 16”
De enkla reglerna:

•Har du blogg så publicerar du bild + texten under bilden så har du 2 lotter.
•Har du ingen blogg så kan du vara med ändå, men då har du bara 1 lott.
Lycka till!
Ovanstående är kopierat från En kopp kaffe.

I morse gav vi oss iväg tidigt till vår husläkare. Jag misstänkte att jag hade blåskatarr och ville få nåt gjort åt det. Med mej hade jag ett kissprov och vi var bland de allra första som kom. Skönt, för det är inte så festligt att vänta och vänta som vi gjorde sist, när jag skulle kolla att min blodpropp efter semesterresan hade försvunnit. Man hade ändrat öppettiderna så vi var på plats klockan ½8. Det gick rätt snabbt undan och jag fick ett recept mot besvären. Mina misstankar var rätta.

Som vanligt efter läkarbesöken, så gick vi till Fahlmans konditori och åt frukost. Thé och en fin ost och skinkmacka blev det. Smakade alldeles utmärkt. Vi satt kvar och tog en god bulle också, tills butikerna öppnade för dan. Det satt en dam vid sidan om oss, som kom väl ihåg mej och min affär. (Det är snart 20 år sen jag stängde) Hon berättade att hon hade köpt en ljusblå kjol av mej till sin utställning för alltså många år sen.

 Det här fotot kopierade jag från Google

Så gick vi ett tag på stan och tittade sen tills affärerna öppnade, så vi kunde gå till Apoteket. Träffade en tjej som har en thébutik här och en i Stockholm och en i Malmö. Hon tyckte att det är så trevligt i Helsingborg, för här kommer folk och pratar med henne på stan. Det gör man inte i de andra två städerna. Vi hann inte mer än gå cirka 10 meter, så stannar det ett fruntimmer och tjoar. Dej känner jag igen. Du hade en affär förr. Jo! Det stämmer! Tyvärr kunde jag inte känna igen henne. Men det händer ofta att folk fortfarande stannar och hälsar och berättar om sina inköp hos mej. Det känns faktiskt rörande att man tydligen satt spår i folks medvetande.

Så gick vi vidare till en specialbutik, som säljer allt möjligt inom sjukvårdsgrejor. Där köpte jag ett par stödstrumpor och sen blev det hemfärd.

Sibbelin bjöd på lite lunch och så skulle jag ta upp och visa de nya stödstrumporna. När jag skulle visa dom för honom, så såg jag bara EN strumpa. Jag ringde till butiken och berättade att det bara var en enda strumpa i förpackningen. Skulle priset bara vara för en strumpa? Jag har då aldrig köpt strumpor annat än i parvis. Det är klart att jag slängde mej på telefonen och berättade det. Så konstigt sa tjejen jag pratade med. Det ska vara ett par. Men kom ner när ni kan, så får du ett helt par. Tack! sa jag.


Det här fotot kopierade jag också från Google.

När jag precis hade lagt på luren, så kände jag nåt konstigt under min ena fot. Det var STRUMPAN som fattades. RIDÅ!!!! Jag fick ringa flera gånger, för antingen var de upptagna i butiken eller så var telefonen upptagen. Så småningom kom jag fram och fick berätta att jag hade haft fel. Det var ju bra att du ringde sa hon och sen var vi kompisar. Strumpan låg på vår mörka matta och jag hade inte tittat efter. Så snopet!

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar!
 

Jag har varit hos farbror doktorn idag.

Ja, det var inget farligt förstås. Jag skulle bara visa upp mej hos min husläkare, så han skulle kolla om jag mådde bra i mitt ben efter min blodpropp, som jag fick på hemvägen från Mallorca. Jag fick ta blodprover också, för mitt blodvärde var så lågt på akuten. Blodtrycket var bra nu igen.

Det enda dumma med det hela var att vi inte visste att de öppnade tidigare på mottagningen numera. Så när vi kom klockan 8, var det redan alldeles fullt. Vi fick vänta så vi inte var färdiga förrän lite för klockan 12. Vi, säger jag, för vi följs alltid åt till läkaren. Fyra öron hör mer än två. Man kan ju glömma nåt vad doktorn sagt och då är det bra att den andra är med.

Följden av detta väntande blev att vi var superhungriga, för vi hade inte ätit innan vi gick på morgonen. Det har blivit en tradition att äta frukost på ett konditori efter provtagningarna, för man måste vara fastande då.

Det blev en buffélunch i en kinakrog i stället. Den var jättegod och sen när vi var mätta och belåtna gick vi på Dunkers Kulturhus och tittade på alla gamla tavlor, som hade blivit framplockade från ett magasin. Roligt att återuppliva bekantskapen med sådana tavlor som visades på Vikingsbergs Konstmuseum förr. Det lades ner och den vackra byggnaden användes till (jag tror det var) Kulturnämnden. Nu finns inte dom heller kvar.

Så här ser det ut, när man kommer ut från Dunkerska Kulturhuset. Det ligger mitt framför ett stort torg, Sundstorget, som i folkmun har döpts till Himmelska Fridens Torg, därför att det är stort och tomt. Det syns bakom bilen mitt i bilden. Vid ingången finns de här skulpturerna som är kaniner och är av Marianne Lindberg de Geer.

De finns lite överallt och skulle bara stanna under hennes utställning här. Men nu har man bestämt att de ska få stanna kvar.

 

Så vänder vi på klacken och skådar mot ingången också.

Den utställningen har ju avslutats och vi såg den tidigare, men man har tydligen glömt bort att plocka ner affischen.

Sen gick vi hem och sov middag, för det hade varit mycket ansträngande att vara utan mat så länge och sen gå runt för att se på konsten. Sen kom Matte med Noack och lämnade honom och inspirerad av Sussi, som hade många fina bilder på sin vovve Doris, så började jag ta några foton på Noack.

Han brukar inte hålla sej stilla, så det blir bra foton. Men jag gav mej inte utan tog flera och de här blev ju inte SÅ dumma ändå.

När jag skulle ta den här bilden blev han nyfiken, eftersom jag hade smällt av en blixt i ett av de föregående. Så han tittar så konstigt på mej och kameran.

Här ligger han ordentligt på "sin" matta och tittar på mej. Han får ligga på den när han är i vårt vardagsrum, för tidigare dreglade han så på parketten, så det blev svårt att rengöra den. Nu är det strax dax att gå ut och valla honom lite.

Dagens Citat:

Det jag hör glömmer jag.

Det jag ser minns jag.

Det jag gör, det kan jag.

Kinesiskt ordspråk.

-------------------------------------------------------------------------------------------

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar!