måndag 30 januari 2012

Lite Släktforskning. Carl Silvius korta livsöde.



Calle, var min Farfars Farbror, som jag redan tidigare har visat texter av. Och även teckningar.

Carl Silvius Lindström föddes i Visby den 6 juni i nådens år 1832. När han fyllde 14 år, 1847, fick han sin första dagbok i present. Det var en liten brun bok med helt tomma blad. Den 24 juni på midsommar-dagen det året började han att skriva i den för första gången.

Calle bodde med sina föräldrar och 10 syskon i ett stort 3-våningshus i St Hans rotens 3:e kvarter. Numera heter det S:t Drottensgatan 10 och efter 1856 kallat det Engeströmska huset. Calles Pappa var Kungliga befallningsmannen och kronofogden Gustaf Lindström, född i och inflyttad från Kalmar med sin yngre broder Carl. Calles Mamma hette Chatarina och var dotter till den sedermera ökände consul Carl Albert Johan Chasseur.

När Calle började skriva i sin dagbok var huset fullt av barn. Familjen hade inalles 11 barn varav Calle var 3dje äldst. Hans äldste bror hette Gustaf och var vid historiens början 18 år. Gustaf föddes 1829. Han blev sedermera professor i paleontologi på Naturhistoriska museet i Stockholm. Efter honom kom syster Cajsen (Catarina) år 1831. Så kom då Calle (Carl Silvius) år 1833 den 6 juni. Syskonskaran fortsatte med Hanna (Johanna) år 1834. Så kom en syster Mina (Vilhelmina), Jenny år 1840, Herman år 1838, en bror Robert år 1841, Vilhelm år 1842, Matilda år 1843 och till sist en syster till, Amalia år 1846.

Calles två första dagböcker kom i mina händer efter min mammas död år 1990. Min pappa dog flera år tidigare 1971. I samband med en operation med påföljande sjuk-skrivning i 6 veckor, började jag titta närmare i dagboken och blev fascinerad från första sidan. Ett sådant språkbruk av en 14-åring. Jag satt i 5 veckor och renskrev dagboken och blev mer och mer förundrad hur en så ung pojke kunde uttrycka sig så vackert, som han gjorde.

Jag bestämde mig för att undersöka Calle närmare och när jag så fick ytterligare en dagbok skriven av hans hand blev jag överlycklig. Den första handlade om året 6/6 1847 till och med 1848. Den andra dag-boken var tjockare och innehöll åren 1850 till och med den 30 augusti 1852. Åren däremellan har jag inte lyckats finna på pränt.

Han utvecklade språket och skrivförmågan enormt under den tiden. Han skrev själv, att han ville bli författare. Jag gick på biblioteket och sökte efter någon författare, som hette Carl Lindström, men det var tji. Jag lånade mängder av böcker om Gotland och Visby. Eftersom jag inte har varit där, ville jag läsa mig till så mycket som möjligt, om hur det kunde se ut där på den tiden och vad som skedde där samtidigt som Calle levde.

Jag lyckades läsa en bok på biblio-teket ( man fick inte låna hem den). Den hette Gotländska släkter av Carl Nyberg. Där hittade jag två Lindströmska släkter i innehålls-förteckningen. När jag slog upp boken, fick jag upp namnen på min Pappa f.d. 28/8 1909 och min Mamma f.d. 6/3 1913. Under deras namn stod det Gunilla Margareta född den 7/9 1935. Gunilla M.(Gilla) är jag. Mina syskon A.C. och C. L. G.fanns inte med. (De är båda födda efter bokens tryckning år 1939).

Med röda kinder och bultande hjärta bläddrade jag bakåt i boken. Jo, där hittade jag ända bak i tiden till Calles pappa. Calle, jo han dog 1852 samma år som hans sista dagbok skildrade. Den slutade den 30 augusti. Där satt jag på biblioteket med gråten i halsen och kände att Calle hade övergivit mig.

Varför dog han? Jag sökte vidare genom att låna mikrofilmsutdrag ur dödsboken i Visby. Där stod det att han dog i oktober 1852. Dödsdagen var oläslig. Orsaken var också omöjlig att tyda för mig. Det dog många den sommaren och hösten i Visby. Det gick nämligen en rödsotsepidemi i stan. Rödsot var detsamma som vi kallar dysenteri. Genom senare forskningar har jag fått reda på att Calle dog den 7 oktober det året.

Tack vare min dotter L. Th. har jag fått en hel del hjälp med att söka mina släktingar bakåt i tiden. Jag har mest själv ägnat mig åt vad jag kallar folkslivsforskning. Det vill säga, jag har ägnat mig åt gamla papper, som jag senare har fått låna av avlägsna släktingar, som jag har hittat genom forskning i Visby. Det är Bengt (Bisse) Lundahl och hans fru Britta, som har varit vänliga att låna ut sina originalhandlingar om och av släkten Lindström. Bengt har Calles lillebror Wilhelm  till morfar. Wilhelm blev apotekare senare i livet.

Av Bengt fick jag låna även äldste brodern Gustafs dagböcker. Det fanns även en hel del papper angående pappa Gustaf, krono-fogden. Att vara kronofogde på den tiden innebar bland annat, att hämta in skatter från bönderna och att ordna auktioner. Calle berättar om en gång, när han var med vid en sådan auktion. Det gällde, att få tag på en, som skulle sätta upp milstenar vid vägarna. Då gällde det, att den som bjöd minst för arbetet, fick göra det. Det var alltså ett slags anbuds-auktioner man höll.

Du kan läsa ett inlägg här, som Calle hade skrivit vid nyåret 1848.

Det kommer mer vid annat tillfälle. Riddaren du ser ovanför mina inlägg stod vid Visby Ringmur, när vi var där en Medeltidsvecka. Klicka där så kan du se en hel del bilder därifrån.

Dagens Citat:

Varför kallas det för rusningstrafik,
när ingenting rör sig?

Robin Williams.
************************************************************
Glöm inte min Reseblogg. Klicka på jordgloben så kommer du dit.
Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

8 kommentarer:

Sand mellan tårna sa...

Spännande och kul med släktforskning. Det skulle jag vilja göra. Vem vet vad man hittar för storheter eller kanske mördare i släkten;)
God morgon!

biggan sa...

intressant läsning, ha en fin tisdag vännen kram biggan

trollmor sa...

Spännande med släktforskning. Man vet aldrig vad som kan dyka upp.

Carina Sjölund sa...

Släktforskning har jag alltid tyckt varit intressant!
Har funderat många gånger på att prova detta, men har aldrig blivit av.
Men kan tänka mig att man kan hitta mycket och JÄTTE långt tillbaka :)
Kramen vännen♥

Veiken sa...

Åh Gilla det är fantastiskt att ha den stora förmånen att följa en släkting från förr som du har. Underbart att dagboken har kommit i rätta händer dessutom. Varma kramar!

Siita sa...

Hejsan Gilla. Jag tycker om att läsa om gamla tider. Tänk om jag kunde få veta lite om de mina. Kram

Ninja sa...

Vad intressant att få tillgång till en så pass gammal dagbok....

agnetha sa...

Åh vilken spännande läsning. Vad roligt för dig att ha fått ta del av allt detta. Guuuud vad avensjuk jag blir på dig. jag har lite att undra över i mina släktleder. Men det verkar så svårt pch krångligt att t sig an detta. Jag följde släktforskningsprogrammet på Tv ( jag har glömt vad det heter) och önskade då och nu med förståss att jag kunde sätta mig till deras dukade bord av historia. Tönk att få all den hjälp de fick. ja nu blir jag avis igen!!!
Kram