SILLABORD PÅ RÅÅ.

 Lions Club på Råå brukar anordna sillkalas ovanför hamnen i vanliga fall varje år. Då brukar frivilliga därifrån duka till kalaset, men i år hade man låtit ett företag ta hand om den biten.

Vår vän Gittan boende på Råå med sin Jan bestämde sig då, för att bjuda på ett sillkalas själva i stället. Vi två var inbjudna och hade tackat ja.

De bor så vackert nere vid hamnen och deras trädgård går inte av för hackor. Därför blir det några favoritbilder därifrån.

En vacker komposition, som hänger i en ampel.

Fantastiskt vackra rosor mot en plankvägg.

Margueriter eller Prästkragar i en rabatt.

Här ser vi herrarna i kvällens sällskap. Värden Jan till vänster, Ingrids nye, som jag faktiskt har glömt namnet på för tillfället och Sibbe till höger. Gittan kan nog hjälpa till med namnet.

Och damerna, värdinnan Gittan och vännen Ingrid, kom med i bild, men jag själv höll ju i kameran och barnbarnet Louise kommer i en alldeles egen bild. 

Här saknades ingenting av havets läckerheter. Det var mängder av mat som vanligt. Gittan är en mycket generös värdinna. Allt serverades i "Pensionärskuvösen" för det var så varmt och skönt att vi kunde sitta åtminstone nästan ute. 

Här kan vi se lilla Louise. Hon är i tidiga tonåren, men en mycket klok och förtjusande person. Om jag hade varit i hennes ålder hade jag inte kunnat konversera med vuxna på det mogna sättet, hon kunde. Hennes Mamma Stina, Jans dotter, tittade in ett litet tag, men jag hann inte med att fota henne. Vi hade inte träffat varann tidigare.

Det här var min första portion. Gittan hade gjort aluminiumpaket och stoppat godsakerna inslagna i dem i ugnen. Det var väldigt gott. Så fanns det ju sill av olika sorter och andra godsaker och såser, så det räckte till och blev över. Det blev naturligtvis dricka till maten av olika slag både starka och icke starka. Det var bara glatt humör och alla roade sig. 

Så småningom kom en väninna, Lena, till värdfolket och fick sitta med och prata med oss. Jag har träffat henne några gånger tidigare. Hon kom lagom till jordgubbarna och vispgrädden. Så småningom blev det kaffe, trots protester, för ingen orkade, men det kom fram och visst smakade vi av det och god dricka till.

Så blev det dags att åka hem. Vi inbjudna bor i närheten av varann, så Ingrid ringde efter taxi. Hon hade svårt för att komma fram först, men det funkade till slut. När taxin kom blev det kärvänliga avskeden och tack för en förtjusande kväll. 

När vi klivit in i bilen frågade chaffisen om jag var Bosses mamma. Visst är jag det. Det var Hasse en kompis till honom, så det var en lustig resa hem i taxin för oss alla fyra. Hasse kunde nämligen konsten att hålla låda, så vi hade en väldigt trevlig hemresa som avslutning på festen också.



Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! 
♥ ♥ ♥