Internationella Kvinnodagen.

Ja, den infaller varje år den 8/3. Det är ett datum, som jag har svårt för att glömma. Det var nämligen då jag gifte mig med mina barns far 1953. Han är tyvärr inte i livet sen 1979. Vi hann ändå med att vara gifta i 26 år.

Vi gifte oss 2 dagar efter att min Mamma fyllt 40 år. Hon hade samma födelsedatum, som min Pappas äldste bror. Idag skulle hon ha fyllt 103 år om hon varit i livet.

Att Kvinnodagen fanns redan då, hade jag ingen aning om. Men jag läste idag att den instiftades redan i början av förra århundradet. Se: https://sv.wikipedia.org/wiki/Internationella_kvinnodagen.

 I dag gick vi en riktig långpromenad. Jag hade svårt att hålla samma takt som Sibbe. Han går ju i alla fall med en krycka, men klarar av att gå fort. Min kondis är inte helt bra ännu. På promenaden fick jag syn på små gula krokusar, som jag blev tvungen att fota.

Den bilden är lite annorlunda än nästa, som togs en förmiddag förra månaden.

Jag gillar ju våren allra mest, men fick följa naturens gång i höstas, medan jag var sjuk. I september började löven falla. Innan dess var ju träd och buskar gröna. Jag var ju inlagd i tre omgångar på lasarettet. Både därifrån och hemifrån fick jag se hur det blev kalare och kalare ute. Till och med i december började det snöa, som bara den. Sibbe kunde inte ens besöka mig på sjukhuset, för han kunde inte gå på gatorna och bussarna gick inte förbi varken hemma eller vid lasarettet. 

Nu är jag ju glad alltså, att våren börjar visa sig igen. Jag hoppas snart på att få se flera blomster som slår ut.

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥