I den här bilden kan vi se min lillebror, min lillasyster, jag med realmössan på och till höger står Mona. Då hade vi känt varandra i fyra år redan. Vi var nyinflyttade i Arboga och även hennes föräldrar. Arboga hade då ungefär 10000 invånare. Men de, som inte var ursprungliga Arbogabor, hölls lite utanför. Så våra föräldrar började att umgås också.
Mona hade två yngre syskon. Och det var tack vare att hennes dotter Madde, som är boende i USA, hade kommenterat en bild på Mona, som jag såg det. Vi började skriva till varandra och till och med Monas yngre syster Lillemor kommenterade, så nu har jag blivit vän med henne på FB också.
De här två glada är jag och Mona förstås. Jag och min man hade varit i Arboga på skolträff och körde igenom Linköping, där Mona bodde. Så det blev en bild, som är ett minne för livet.
Flera år senare var jag och Sibbe och hälsade på hos Mona, när vi var på hemväg från Stockholm.
Det här är en bild, på Mona och mig, när vi var och hälsade på hos Mona igen. Hon gör Waldorfdockor och jag fick en av henne. Nu har hon börjat att måla ikoner också.
Den här dockan, som sitter i knät på den stora nallen är den jag fick av Mona då. Dockan är till och med numrerad. Den har nummer 20 broderad i ryggen. Och den är gjord 2004. Jag har mina nallar och den fina dockan liggande i vår säng alltid som ett litet fint minne.
Glöm inte min Reseblogg. Klicka HÄR så kommer du dit.
Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar!
♥ ♥ ♥














