ORSAK OCH VERKAN.

När jag försökte somna i går kväll, gick det inte. Jag somnande inte förrän efter klockan 4. Min blåskatarr hade vaknat till liv igen. Så jag bestämde mej för att gå till farbror Doktorn, som visade sej vare en förtjusande ung tjej. Jag fick antibiotika med en gång. Den ska tas tre gånger om dan och i samband med mat.

Så visade jag henne mitt finger, som jag skadade för ett tag sen. Hon tyckte inte om synen, utan remitterade mej till Akuten på lasarettet. Det borde ha handlagts på ett annat sätt från början. Fingret är fortfarande svullet och snett. Trots att jag har haft det tejpat hela tiden.  Så här såg det ut från början.

Man röntgade fingrarna och skickade mej med svaret i ett kuvert till akuten igen. Där fick jag sitta och vänta både länge och väl. Jag hade inte ätit sen ca. 10 på förmiddagen, så jag var jättehungrig. Men jag vågade inte ge mej iväg, för att inte höra, när de skulle ropa upp mitt namn. Vågade inte gå på toan av samma anledning.
      
Så småningom fick jag kontakt med Sibbe och bad honom komma dit och köpa med sej en chokladkaka åt-minstone, så jag kunde få lite i den lilla? magen. Just när vi hade bestämt att han skulle komma, blev jag upp-ropad och fick gå till ett undersök-ningsrum. Då sa jag att jag hade messat till Sibbe, för jag var så hungrig och han  hade lovat att komma. Den unge mannen som hämtade mej, gick in i ett personalrum och när vi kom dit vi skulle, fick jag en ostmacka, som han hade gjort i ordning och en mugg med äppelsaft till. Det kallar jag för service!
             Det blev alltså inte nån sån här, som hjälpte mej.
Sen fick jag sitta där och vänta länge igen. Under tiden kom faktiskt Sibbe med en macka han också, en god leverpastejmacka. Tur var det för jag kände nästan som om jag skulle svälta ihjäl.

Så småningom kom det en läkare med en elev och tittade på handen. Han menade att fingret hade läkt så mycket efter 14 dar, att det inte gjorde nån mera nytta med operation, för man skulle ändå inte garantera att fingret skulle bli rakt igen. Utan det sneda fingret kommer jag att få leva med i fortsättningen. Han "plåstrade" om fingrarna igen och jag ska gå med det i ytterligare fjorton dar. Sen får det bli som det blir. Vi kom inte hem förrän efter klockan 6 och jag hade varit iväg sen ½ 11.

Lika roliga berättelser som AMA de CASA har skrivit, när hon var sjuk kan jag inte göra. Men nu, när jag har fått medicin och vet hur det står till med mitt finger, så känner jag mej mera hoppfull.

Om du undrar om jag fick gjort i ordning mina fötter idag, så blir svaret nej. Jag blev helt enkelt tvungen att säga upp den tiden.


Glöm inte min Reseblogg. Klicka HÄR så kommer du dit.

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! 
♥ ♥ ♥