LITE SMÅTT OCH GOTT PÅ MÅNDAGEN.

I går beskrev jag ju hur bra "Gubben" är, som kan koka kaffe så bra. Det gjorde han i dag också. Men, jag berättade ju inte att kaffe-kokaren inte ens är en vecka gammal hos oss. Så han har inte kokat kaffe i den i evigheter. 

Vi var på Väla Stormarknad idag också. Där handlade vi först matvaror på Coop och när vi gick ut därifrån, så föll vi för frestelsen att köpa varsin Fastlagsbulle till kaffet i efter-middag.

Sen gick vi in på själva Stormarknaden och där köpte vi ytterligare några batterier till tre klockor. Så nu har vi till och med en fun-gerande väckarklocka. Den liknar den på bilden, men den har jag lånat på nätet.
      
Jag kom att tänka på min Farfars Farbror, Calle, som jag har berättat om tidigare. Han skrev ju dagböcker, som jag har "översatt" och skrivit in på min dator. Varför jag kom att tänka på honom, beror på, att han  en gång beskrev hur man åt Fastlagsbullar på den tiden. Då kallade man dom för Hetväggar.

"Citat ur Calles Dagbok:
På skolan blef idag tillsagt om lof på Måndagen, förmedelst den så kallade Fetmåndan´s skull. För att få från alla lexor och skolbekymmer kunna få i så mycket större ro äta sina hetväggar för de gossar, som hafva sina föräldrar på landet gifves härigenom tillfälle att vistas hos dem 2 eller tre dagar, emedan det i morgon är Söndag och dagen derpå Måndag, då vi som nämnt är, ha lof.

Den 6te mars (1848)

I dag inträder fastan. Wi hade som redan nämnt är, lof denna dag, af det skäl att ”Het-väggarne” skulle hafva nog tid att sjunka och icke oroas af läsningen. Jag hade äfven den nog stora lyckan att få sådane till middagen. 

Den 7de mars (1848)

I dag fettisdagen, var man åter på skolan och tråkade vid boken. Den rätta tiden att äta Hetväggar är verkligen idag, emedan det är Fettisdagen. Flera äter dem dagen förut såsom t.ex. vi här hemma."

Det flesta skolbarnen i Visby, där Calle bodde, kom från landsbygden, så för att de skulle kunna åka hem och hinna äta Hetväggarna där, fick man alltså lov från skolan.

Det är visserligen inte Fettisdagen idag, men jag kunde inte låta bli att låta Calle berätta lite ur sin dagbok. Calle började skriva dagbok, när han fyllde 14 år och fick en sån i födelsedagspresent. Men han hann inte bli äldre än 19 år. För han insjuknade i en sjukdom som kallades för Rödsot och dog. Det är ett annat namn för dysenteri. Det var många i Visby, som dog på grund av den här sjukdomen.

I kväll har jag suttit med min bård till sjalen. Äntligen tror jag att jag har lyckats tyda beskrivningen. Så nu har jag stickat fyra flikar på bården.

Jag är ju envis som en röd gris, när det gäller att klura ut svåra saker. Det kommer nog att bli fint, när det har blivit kalkat. 

Glöm inte min Reseblogg. Klicka HÄR så kommer du dit. Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥