Mera konst.

Idag lördagen 2/4 bestämde vi oss för att åka till Tomarps Kungsgård och få lite mera konst till livs. Jag hade sett i HD, att det var en utställning där av konstnärerna Kerstin Lieberath och Åsa Raab. Den första kände jag till sen många år tillbaka, eftersom vi båda är Helsingborgare, eller från nånstans i närheten. Sagt och gjort. Vi tog bilen mot Kvidinge och valde vägen mot Tomarp.

Där blev vi mottagna av några gäss, som pickade i gräset efter sin mat.

Så här ser Tomarp ut. Vill du se deras hemsida kan du klicka HÄR. Tomarp har anor från den danska tiden under medeltiden.

Så här ser affischen ut, som visar tiderna, när konstnärerna ställer ut.

Här kan man se vilka som ställer ut lite senare.

På samma dörr kan man se detta också.

Vi började med Kerstin Lieberaths tavlor. Den här kallas för pälsfrukost. Den är i privat ägo.

Visserligen står det siffror intill varje verk, men det syns inte här i bilderna.

Inte här heller.

Jag har för mig att denna kallas för Kallt. Det ser ju troligt ut.

Den här hette nog, Jag hade bestämt mig för att resa. 

Den här heter Leda. Man tänker ju på Leda och svanen. Leda var i grekisk mytologi hustru till Kung Tyndareos i Sparta. Hon förfördes av Zeus, som för tillfället visade sig i form av en svan och födde honom ett par tvillingar genom två ägg. (Kollade Wikipedia.)

Så kom jag till några favoriter i form av mycket gamla dörrar.

Jag har hittat liknande gamla dörrar på våra resor utomlands också. Det blir foton av dem med, men inte här.

Så följer ett par tavlor av Åsa Raab.

De här stod i ett slags skåp. Men jag har inte flera bilder på hennes verksamhet.

Här kommer i stället en mycket stiligt galonerad uniform med guld och glitter. Den stod i ett nyöppnat rum, som vi inte hade sett förut.

En vacker riddare till häst fanns också här.

En riddare till men utan häst. 

Så blev det dags för kaffe och morotskaka. Den här vackra damen står vid serveringsdisken.

Den här stod intill vårt bord, där vi drack vårt kaffe. Morotskakan smakade jättegott. Vi träffade på Kerstin Lieberath vid ett bord tvärs över oss. Jag kommer ju ihåg henne hemifrån för många, många år sen, men hon hade missat mig. Vi pratades vid lite och sen kom Margareth Anderberg, som är den, som sköter om det hela med hjälp av Bertil Thuné, så vi fick lite mera uppgifter av henne med.

Ja, så blev det hemfärd med fina minnen från den här dagen.

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥