LÖFTEN ÄR TILL FÖR ATT HÅLLAS.

Jag har ju lovat att visa mer av Bertil Walliens konst. Här kommer alltså flera bilder.

Vi åkte ju till Borstahusen i går och tittade på konst. Här går det ju att se vems och när. Det är en affisch som sitter på en så kallad fiskeluda. (fiskeluda=skånska för litet uthus.)

En här bilden visar ju ett par ansikten, som är lagda i ytterligare en glasmassa.
Han har ju sitt speciella sätt, att gjuta glasmassan i sand. Jag är ju inte kunnig i hur han gör. Men han gör först figurerna, eller båtarna och låter dem svalna och sen gjutes det i andra formar. 
(Jag har kanske lite svårt att uttrycka mig i saken. För jag är ju inte nån expert på hans konst.) Men jag tycker om den.

Detta är ett ansikte, som ligger inbäddat i en båt av glas.

Den här ser nästan spöklik ut.

Båtar verkar vara hans favoritmotiv. Den här hänger i stativet.

Den här bilden är tagen framför fönstret, där man kan se badstranden igenom.

Det ser nästan ut, som om prickarna här blinkade mot oss.

Vi var alltså inte ensamma här. Vernissagen hade ju redan varit. Men det var även den här dagen välbesökt på utställningen.

Så kom det ytterligare ett ansikte i blått. Verken är ju tredimensionella. Så det är djup i alstren.

Ett blått face till. Se på den röda pricken undertill! Den här är alltså såld. Men till vem syntes det inte. Så mycket vet jag i alla fall, att inte nånting här var billigt i inköp.

Nu kom den sista båten, som jag hade fotograferat. Sen fick vi sätta oss ett tag och vila benen innan vi tog bilen och körde iväg.

Innan vi kom hem till vårt lilla hem därhemma, tog vi kontakt med våra goda vänner på Råå. Vi undrade om det gick an, att komma för att hälsa på ett tag. Vi hamnade på ICA-Maxi på Råå och där inhandlades varsina Budapestbakelser. 

Sen satt vi hos dem, tills hennes ena barnbarn kom dit. Han är 5 år och jätterolig. Han kom till Farmor och sa, att han var hungrig. Hon hörde det, men gick inte med en gång att ordna nåt till honom. Då kom han och frågade: Hörde inte du, vad jag sa? Jag sa ju att jag var hungrig. Det tog skruv, så det kom fram ett fat med mackor till honom.

Sen åkte vi hem och satte oss på balkongen och njöt. För det var varmt och skönt ute och våra blommor trivs och mår bra.

Så här har vi det på balkongen. Gula penséer.

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥