ALLHELGONAHELGENE LITE I FÖRSKOTT.

Klockan ½ 3 i dag visade termometern + 4 grader. Är det månne vintern, som har kommit med vintertiden? Vi har varit vid våra respektive gravar idag redan. Det blir för trångt i morgon på Allhelgonadagen. Först inhandlade vi lite gravsmyckningar och hämtade bilen för transport först till Krematoriet, där Sibbes far och mor finns i Minneslunden. När vi klev ur bilen, så spelade klockorna i krematoriets torn.

                     

 Så här såg deras blommor ut. Nästan Halloweenfärger. Vi satte dem på en speciell plats för blommor.

 Här fanns det flera sådana ställen att sätta sina blommor på. Om man hade gravljus med sig, så fanns det speciella ställen att sätta dem på också.

Så här vacker ängel står på en pelare intill själva Krematoriet.

Inte långt från, bara en bro över från krematoriet, så ligger min man begravd. Här satte vi en specialtillverkad gravsmyckning och tände ett gravljus.

 När vi gick tillbaka till bilen, så kom det en flock med fiskmåsar flygande.

 Några hamnade i dammen bland alla änderna.

 Så var det dags att förflytta oss igen. Då blev det  till Pålsjö Kyrkogård, där Sibbes fru ligger begraven.

Efter mycket om och men och mycket letande så såg vi den här imponerande allén. I bakgrunden ser man ett rött träd.

 Här syns det. Vi hade irrat fram och tillbaka, utan att hitta rätta gravgången. Pålsjö Kyrkogård är jättestor och har många gångar. Vi tog fel flera gånger, så det var skönt att sätta sej ett tag och vila framför detta vackra träd.

 Nu visste vi att vi var på väg till rätt ställe. För det här är en krigskyrkogård, där det ligger många förolyckade utrikes soldater begravda. Se HÄR vad det står om den här och andra gravar.

 Här ligger Sibbes svärföräldrar och hans fru. Det är en av hans döttrar, som har lagt dit de två röda hjärtana. De fick samma slags gravprydnad, som min man.

Den här skylten talar om att det finns de där krigsgravarna som jag visade tidigare. Den sitter vid ingången men nu är vi på väg ut och hem.

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! 
♥ ♥ ♥

SOFIERO I HÖSTSKRUD.

Det var ju ett tag sen vi gjorde en utflykt. Så vi bestämde oss för att åka till Sofiero. Helsingborgs stad fick slottet efter gamle kungen Gustaf VI Adolf. Sofiero drar mängder av besökare varje år. Speciellt när rhododen-drontiden är inne och alla buskarna blommar i mängder av färger.

Bilden här visar slottet, när vi precis hade gått in på området. Så här års är det gratis att gå in där, om man inte har nåt speciellt på gång. Vi har köpt ett årskort, som heter Kulturkortet och då är det gratis inträde på flera kulturella områden i Helsingborg. 

Idag var det andra färger som gällde. Höstens färger i mängder av nyanser.

Det är en festlig skulptur, som står ute i den stora gräsmattan. Gräsmattan användes, när det är rockkonserter eller andra stora festligheter. Konstigt nog, ser den inte nersliten ut idag.

Egentligen var allt stängt idag, men vi lyckades att få gå in i Slottsbutiken, som syns här i bild. Så vi kunde kika in och se ett urval av vad de brukar sälja.

Här fanns det trots att säsongen är slut, en hel del vackra saker till försäljning.

Vad sägs om ett par klänningar till ett par småprinsessor? Välarbetade och jättesöta.

Så gick vi vidare mot slottet. Vi gick inte in i dag och jag vet inte om det hade gått heller. Men vi har varit där många gånger förr.

På väg mot baksidan av slottet så såg vi de här underbara höstfärgerna i träden. Snart är ju alla löven borta och då ser det inte så trevligt ut längre.

 Nu står vi på baksidan av slottet och tittar på utsikten vid restaurangen. Solen försöker tränga igenom molnen, men lyckas inte riktigt.

 Nere i klyftan här finns gamle kungens samling av rhododendron. Då blommar det verkligen där nere. Nu är det andra färger som syns, men det är inga blommor utan bara vissnande löv.

 Här syns det att några rosor fortfarande kämpar mot hösten.

 Nu har vi fortsatt vandringen tillbaka mot blomsterträdgården. Den här dammen är alldeles översållad av vissna löv. Men nog ser det fint ut med de två vita sofforna på andra sidan.

 På andra sidan av dammen växer de här enorma bladen. Vad det kan vara för slags växt har jag inte nån aning om, men de liknar ju jätterabarber. Men utan röda stammar.

 Det är fortfarande några enstaka blomster kvar i rabatterna, men inte många.

 De här är väl utblommade ordentligt, men har fått ulliga fröställningar. 

 Om jag inte såg fel, så är detta lupiner i blom. Men en vän kommenterade att det är riddarsporrar. Jag ger mig, för jag är inte nån botanist.

 Här kan man sitta och njuta av växtligheten på sommaren i de vackra sofforna.

Så har man klippt buxbom i fina fyrkanter. Det syns att man har rensat bort skräp överallt. Det är färdigt för den nya blomningen nästa år.

Nu var vi allt lite trötta i benen så vi begav oss iväg med bilen för att köra till Höganäs ett tag. Där kikade vi in i några butiker och träffade dessutom min förre chef och pratade med honom ett tag.

 Men vi stannade inte så länge, utan körde hemåt med lunchpaus i Viken på Conditori Öresund. Klockan var redan tre, så vi var rätt hungriga. Sibbe beställde varsin räkmacka. De var stora och räkorna var jättefina. Så drack vi gott kaffe till. Sen var vi inte hungriga längre.

Nu är vi på väg ut från Viken igen. Jag lyckades få Sibbe att stanna bilen ett tag, så jag kunde ta den här bilden på den vackra himlen. Vädret har varit jättefint idag. Det som syns långt bort i bilden är Danmark.


Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! 
♥ ♥ ♥

NOSTALGI I TRISS.

Det var rätt hyfsat väder idag, så vi skulle ta oss en ordentlig promenad. På vägen ligger det en loppis och eftersom vi inte hade varit där på flera år, sa jag, att jag tänkte gå dit och kika lite. Visst, sa Sibbe och så gick vi dit.

Det är en rätt stor lokal, de har och det är bra ordning på grejerna också. Jag hade väl inte väntat mej att hitta nåt, men nästan med detsamma, så fick jag syn på en bok, som jag inte kunde motstå.

 Det var en nyutgåva av min allra första läsebok i skolan. Skillnaden är bara, att den innehåller både ettans och tvåans skolår. Den var nytryckt år 1986 och nästan inte läst. Så den var som ny, att jag inte ville skanna bilderna utan tog dem med kameran.

Men just den här bilden tänker jag ofta på, när jag ser hur det ser ut i markerna på hösten. Detta är min uppfattning om hur hösten ska vara.

Innanför omslaget fanns den här bilden, precis som jag kommer ihåg att den skulle vara. Jag kunde faktiskt läsa innan jag började skolan, som tur var. För nån vecka innan uppropet skar jag upp en tå på min högra fot, så det var knappt att jag kunde följa med. För jag blev sydd i tån och fick ett stort bandage.

Men det var vackert den dagen och jag fick gå med stövlar till skolan, för annars hade inte bandaget fått plats.

Den bilden kommer jag också ihåg.

Det här var annars de första bokstäverna och orden man fick lära sig.

Det var naturligtvis tvunget att ha med far också. F och A var alltså nästa bokstäver att lära sig.

Nästa uppslag.

Så här såg det ut i min nya bok, för andra skolåret.

Det märkliga var, att jag faktiskt hade min riktiga läsebok för tvåan kvar i en kartong med gamla böcker.

Så ser vi hur långt man skulle ha kommit, när man började i andra klass.

Att jag hade denna i mina samlingar visste jag. Men det är verkligen roligt att ha den kvar. Den har jag sparat i alla år. Över 70 år. Jag brukade sjunga ur den för mina tre barn, när de var små.

Mammas handstil, för att inte nån annan skulle ta min sångbok. Hur de här märkena har kommit dit, kan jag inte påminna mig.

Det blev en nostalgiresa med tre böcker för mig idag. Kanske någon annan också känner igen sig?

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! 
♥ ♥ ♥