Det är synd om mig!

Idag var det vackert väder på förmiddagen. Solen sken för fulla muggar. Vi hade bestämt att åka ner på stan i ett ärende på Stadium. Skulle ta bussen hemma, men den som stod vid hållplatsen åkte mitt framför näsan på oss, trots att föraren såg att vi viftade med busskorten och att Sibbe inte kunde springa med sin krycka. Surt!

Det kom naturligtvis en ny buss strax därpå, för vi kan inte klaga på busstätheten hos oss. När vi hade gått av bussen på stan och kommit över Drottninggatan, gick vi upp för Ålgränden och skulle till Kullagatan. När vi hade kommit halva vägen dit, trampade jag fel på ett par ojämnt lagda gatstenar och föll på sidan ner i marken. 

Jag blev livrädd och pep till. Det kom flera på en gång och skulle hjälpa mig upp. Jag hade trampat snett med min vänstra fot, som jag bröt vid ankeln för några år sen. Så jag blev ju skraj, att den skulle bli skadad igen. Nej, det blev den inte, men jag blev öm i vänster sida på revbenen. Jag misstänker att jag har knäckt nåt revben, för det onda har inte gått över, snarare tvärtom.

Jag vet hur det känns, för för nåt år sen var jag på thaimassage, som jag hade blivit bjuden på Massösen satte sitt ena knä i ryggen på mig och slängde sig nästan ner med ena handen på mina revben och det knäckte till. Det tog mer än en månad innan det onda hade gått över. Så jag räknar med att jag slipper det här om lika lång tid. Det gör ont, till och med när jag bara andas.

Jag har haft en förmåga att trilla i marken många gånger utan någon som helst anledning. Jag har inte varit yr, utan bara säckat ihop. Utan att det har skadat mig eller  så. Men nu är det trasigt nånstans. Det känner jag på mig.  Det var inte lätt när jag skulle gå ut med Baloo på kvällen, när jag skulle snöra på mig skorna, för det gjorde extra ont, när jag böjde mig ner.

Det blev lite gnäll igen idag, men jag kände mig tvungen att tigga lite "tycka synd om mig". Annars mår jag jättebra. 

Och gissa vem som inte fick ligga i soffan med mig i kväll. Han tittade så långt och förebrående på mig, när jag sa NEJ!

Dagens Citat: 

Tiden är den mest rättvist fördelade resursen. 

Alla har 24 timmar till sitt förfogande varje dygn. 

Okänd.

♥♥♥

Glöm inte min Reseblogg. Klicka HÄR, så kommer du dit.

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! 
♥ ♥ ♥