När det blev så, så lurade Mamma i mej att Storken skulle komma med en bror eller en syster till mej. Men då var jag tvungen att lägga en sockerbit i fönstret till Storken. Klart att jag som 6-åring gjorde det. Sockerbitarna försvann, men jag misstänkte att det var min Mamma, som tog hand om dom. Men en gång, när jag hade kollat noga, så var sockerbiten försvunnen i alla fall.
Ja, det blev alltså en lillasyster till mej. Hon föddes just på Luciadagen, så hon fyller år idag. När Mamma kom hem med henne från BB och öppnade dörren för att gå in, var det första jag sa: " Sätt ner henne på golvet, så jag får leka med henne!" Det blev ingen lek av.
Så här såg det ut, men det är rivet idag och där finns visst polishuset på sjukhusets plats. Bilden är lånad på nätet.
Men det skedde ett under när Lillasyster kom till världen. Jag började äta som bara den. När jag var hos skoldoktorn, sa han, att jag måste börja äta för jag var så mager.
"Men snälla farbror doktorn, jag bara äter och äter och det lägger sej bara på längden!" Jag hade en period då, så jag växte mycket på längden. Bilden är lånad på nätet.
Så fick jag en Lillebror också några år senare. Det var liten tävling inom familjen, om vem som skulle få en arvprins först. Vi var ju två tjejer och vår farbror hade fyra tjejer. Så de ville ju vara först med en kille båda Papporna. Det gällde ju att en kille skulle föra efternamnet vidare. Men vår farbror fick dessutom en tjej till.
Jag glömmer heller inte när man ringde från BB och talade om för Pappa att det hade blivit en pojke. Han tjöt högt av glädje och sen rusade han tvärs över trappan och ringde på hos grannen. Han flög om halsen på henne och de stod båda och grät, så roligt tyckte dom att det var. Och jag stod storögd vid sidan om. Jag hade aldrig sett min Pappa gråta förut.
Så idag hade jag varit på födelsedagskalas hos syrran om jag hade varit i Stockholm just nu. Det finns ju visserligen telefoner och jag ringde, men det var full rulle hemma hos henne, så det blev inte så långt samtal. Hon är mycket omtyckt (och det förstår jag) och det kommer hela släkten och många väninnor och firar henne.
Det är förresten syrran, som har döpt mej till Gilla, för det var för svårt att säga Gunilla.
Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar!
♥ ♥ ♥
7 kommentarer:
Det var ju tur att du fick en syster så matlusten infann sig igen, säkert blev du en stolt storasyster. Jag har pyntat här hemma också, stora lådan med tomtar står på storarumsgolvet och bara väntar på ett bli uppackad.
Önskar er en fin tredje Advent/kramkram
Tur att lillasyster kom och satte fart på matlusten! Även hos oss väntades det på "arvprinsen" och när han kom så rusade min pappa iväg och köpte...en ishockey-utrustning, som lillebror givetvis inte kunde ha på många år...! Kramiz
Grattis till systern din! :-)
Taskigt att du inte fick leka med henne direkt vid hemkomsten... ;-)
Så trevligt med syskon, tänk om man haft det. Men mamma var ju 39 år när jag kom till världen, så hon var väl för gammal. Kram
Grattis till din syrra. Nu fick jag svaret på varför du kallar dig "Gilla" åxo. Och jag gillar Gilla.
Ja du ser vilka minnen man bär med sig i livet.
Roligt med syskon. Jag hade en bror som tyvärr omkom i en tågolycka 23 år gammal 1986. Men jag minns honom som igår.
Men livet fortsätter. Man får vara glad för de stunder man får tillsamans.
Haha....Ja jag kan tro det inte gick att leka med den lilla .
Tack för ett fint inlägg.
Kram till dig och Grattis till din syster den Andra advent.
Grattis till Din syster. Nu vet vi varifrån Du fått Ditt smeknamn Gilla.
Härliga minnen! Jag är en så kallat ensambarn och jag har alltid önskat mig ett syskon, men det blev inte så tyvärr! Jag har adopterat min mans syskon, så det blev bra i alla fall! Kramar
Skicka en kommentar