måndag 13 juni 2011

Svår nystart.

Nu har ett nytt liv börjat för oss. Vi kan ju inte vara hundvakt längre. Det gäller att ställa om sina vanor, som vi har införskaffat i 4 års tid. Noack har ju kommit till de sälla jaktmarkerna och vi saknar honom helt förfärligt.
Igår söndag fick vi ett besök av Mattes Pappa. Han hade ingen att prata med om sin saknad. Så han sökte upp oss och vi försökte verkligen att hjälpa varandra att hålla humöret uppe. Han har ju också passat Noack flera gånger, när vi inte har kunnat.

I dag måndag, så har vi varit hos Sibbes dotter i hennes kolonistuga och där har lilla Matte varit sen det hemska avskedet. Vi var alltså fyra personer, som kunde prata om allt möjligt och kanske skingra tankarna lite för varann. Det var rätt fint väder med lagom värme och när vi kom så var Mattes brors och hans familjs lilla hund Sissi där också. Matte satt och passade Sissi och kelade med henne. 

Ärligt talat, så kan jag inte få ner flera tankar här. För det går inte. Jo, idag har vi äntligen bestämt var den fina tavlan av Noack ska hänga. Vi fick den i julklapp, men den har stått på en klädkista hela tiden. Nu ska den upp på väggen i sovrummet, så vi kan se den varje morgon, när vi vaknar och varje kväll, när vi kryper till sängs.

Så såg han ut som liten bebis. Det är Mattes Pappa som har tagit fotot.

En liten bildkavalkad har jag gjort också. Du kan se den här!

Dagens Citat:

Målet är ingenting -

vägen är allt.

Robert Broberg.
*************************************************************************
Glöm inte min Reseblogg. Klicka på jordgloben så kommer du dit.

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥
 

10 kommentarer:

Siita sa...

Ha det så gott ni kan. Jag fasar för den dagen min katt måste lämna in. Han är ju 11 år nu. Kram

Sussi sa...

Åhh jag lider så med er. Saknaden måste vara outhärdlig. Man får vara glad så länge man får ha sitt älskade husdjur kvar hos sig. Doris är snart 11 år.

Kramisar

Anonym sa...

http://youtu.be/hrZ482UmD98

Kram
Stevie

Susanne P sa...

Det är baksidan av att ha hund!
Jag beklagar sorgen.....
Kram

Fenixmonas sa...

Har sett bildspelet förut men nu fick det en annan innebörd och tårarna rinner igen...Jag känner med er. Så svårt...Kramen

attis sa...

Hej vännen. Sånt här är så jobbigt. Vi fick ta bort vår hund Nappe när han var sex år. Han fick ett diskbråck och vart helt förlamad på bara några timmar. Det tar tid att läka såren men till slut minns man alla glada stunder och det känns bättre. Ha en skön dag.
Styrkekram.

carinasjolund sa...

Mina tankar går till er!
Tomrummet är enormt stor, så kändes det oxå när vi tog bort våran förra hund :(
Sänder er en stor kram♥

Nillas Trädgård sa...

Jag har försökt att skriva 18 kommentarer nu, men orden vill inte infinna sig rätt så det enda jag skriver är att: Jag vet hur det känns att förlora en älskad familjemedlem.
*Jättekram*

Sussi sa...

Sv.. Nä, jag vill inte ens tänka tanken om Doris. Även om man vet att dagen närmar sig mer och mer. Tänker på er..
Kramisar

Anonym sa...

nu läste jag inte för att bespara mig själv..
kram