Noack har varit sur idag.

I morse var det minusgrader ute. Sibbelin tog bilen till tvätt och fick skrapa rutorna, för den hade stått ute i natt. Vi har den alltid i garage annars.

Meningen idag var att vi skulle åka ner till Landskrona och titta i deras fina museum. Där finns det en flygutställning för tillfället. Landskronas mest kände flygare hette Enoch Thulin och han var pionjär med sina flygplan.

Här såg du ett par av hans arbeten. Det var lite svåra saker att fotografera, men kommer du till Landskrona kan jag rekommendera att du går till Muséet och tittar. Det är gratis inträde och man har många olika utställningar. En handlar om Selma Lagerlöf och en annan, kanske tillfällig handlar om Siw Malmkvist. De är väl ett par av stans mesta kändisar.

Det finns alltid nya konstutställningar där också. Den som finns nu var mycket färgrik och trevlig. Konstnären nu heter Ulf-Johan Härd. Det visades 49 olika av hans verk. Den utställningen pågår till och med 16/1 2011.

Jag måste erkänna att vi faktiskt var ute på stan först. Klart att vi besökte Housing och där köpte jag fina ljus till de fina ljusglasen jag vann genom Kaffehörnan. Det var röda värmeljus med plasthållare, så man ser stearinet genom glaset. Snyggt!

Så var vi i en fin herraffär och där hittade Sibbelin en jättefin ytterrock i stället för den som inte fanns i hans storlek i Klippan igår. Vi får hämta den på torsdag, för ärmarna behövde läggas upp.

Sen när vi skulle gå till parkeringsplatsen så såg jag den här kråkan högt uppe i ett träd. Jag kunde inte motstå den utan tog ett foto av den.

Här visar jag också ett fint träd. Det har massor av små röda äpplen på grenarna. Typiskt höstträd. Det står många såna längs en gång som går ner mot parken.

När vi kom hem till vårt lilla hem därhemma, så hade Matte redan lämnat Noack. Vi gick tyst ute i trappan och jag satte in nyckeln så tyst jag kunde. Men Noack hörde oss innan jag ens hann att låsa upp. Han har ju en fantastisk hörsel. Oj, så glad han blev, när jag öppnade dörren! Han fick sitt gnagargodis av Sibbelin sen han hade tittat så förebrående på oss för att han inte hade fått nåt. Jag brukar ge honom det så fort vi har kommit innanför dörren annars. Godiset gick fort ner och han drack ordentligt precis som vanligt.

Men sen var det slut med glädjen. Noack var sur som bara den. Han brukar ju vispa med svansen, så fort jag går förbi honom och lyfta på framtassen så jag kommer åt att klia honom och kela. Han bara låg helt stilla och glodde på mej, även när han skulle äta sin mat. Se så sur han ser ut.

Efter en stund ställde han sej upp med svansen rakt neråt. Den brukar alltid stå upp på honom, när han är som vanligt. Ingen svansviftning här inte. Det höll på ett par timmar. Han följde inte ens Sibbelin till kylskåpet och stack upp nosen mellan dörren där. Konstigt, för vi har aldrig sett honom sådan. Men Matte har faktiskt sagt att han brukar var sur hemma hos sej ibland.

Inte förrän vi klädde oss för en kvällspromenad med honom reste han sej och började vifta på svansen. När vi sen hade varit ute med honom en stor runda, så var han sitt vanliga jag igen. Det tål att nämnas, att det började bli frost ute innan vi kom hem.

Dagens Citat:

Optimisten har lika ofta fel som pessimisten,

men han har mycket roligare.

Okänd.

---------------------------------------------------------------------------------------

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar!