JAG HAR VARIT MED OM ATT FIRA LITE.

Javisst har det blivit lite firande av några dar.

Jag var inte bjuden, men fick se det fina dopet av prins Oscar på TV.

Det var ju en söt liten kille, som sov sig igenom hela dopet nästan.

Så var det ju en extra söt sessa med och trivdes.

Jag är inte säker på vad huset i bilden kallas.  Men det är ett fint korsvirkeshus mitt i stan.
Nu är det lördagsafton och jag var på väg till en pub, som heter Telegrafen. Det var "gamla" arbetskamrater som hade arbetat på Bokmans. Det var en bokhandel i stan. Gamla ja? Men jag var äldst.
Bokman såldes senare till Akademibok-handeln, så de var de, som hade arbetat under den första ägaren, som skulle träffas. 

Den här bilden är tagen mitt emot den förra. Jag är säker på, att det är från den Henkelska gården.

Jag måste säga, att jag blev mycket glad för att jag hade blivit medbjuden till det här mötet. Det är min mat, en stor, god räkmacka du ser.
Vi hade blivit sammankallade genom Facebook, som ett event. Vi var femton personer, som kunde komma.

Jag tog en hel del bilder, men kameran fungerade inte bra där. Så de flesta bilderna fick jag plocka bort. Inte den här, för tjejen ville ändå inte synas.

Det ville inte hon här heller, eftersom hon dolde fejset med handen. 
Vi hade jätteroligt på kvällen tillsammans. En av flickorna satt och skrev ner på ett papper, hur många som hade arbetat på företaget från början och hon fick ihop åtminstone 100 namn. Om de ska ordna en ny träff, så får vi nog vara på ett mycket större ställe.
Jag hade blivit förbjuden hemifrån, att åka buss hem, men jag skulle skaffa en taxi, sa han som bestämmer. Det händer så mycket otäckt numera, så man kan inte vara säker nån stans.
Idag, nej förresten, det har redan blivit måndag ser jag. Vi var nere på vår egen pub och åt middag och tittade på HIF, när de spelade. Men vi gick hem tidigare, så vi slapp att se, att de förlorade.

 Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

LÖFTEN ÄR TILL FÖR ATT HÅLLAS.

Jag har ju lovat att visa mer av Bertil Walliens konst. Här kommer alltså flera bilder.

Vi åkte ju till Borstahusen i går och tittade på konst. Här går det ju att se vems och när. Det är en affisch som sitter på en så kallad fiskeluda. (fiskeluda=skånska för litet uthus.)

En här bilden visar ju ett par ansikten, som är lagda i ytterligare en glasmassa.
Han har ju sitt speciella sätt, att gjuta glasmassan i sand. Jag är ju inte kunnig i hur han gör. Men han gör först figurerna, eller båtarna och låter dem svalna och sen gjutes det i andra formar. 
(Jag har kanske lite svårt att uttrycka mig i saken. För jag är ju inte nån expert på hans konst.) Men jag tycker om den.

Detta är ett ansikte, som ligger inbäddat i en båt av glas.

Den här ser nästan spöklik ut.

Båtar verkar vara hans favoritmotiv. Den här hänger i stativet.

Den här bilden är tagen framför fönstret, där man kan se badstranden igenom.

Det ser nästan ut, som om prickarna här blinkade mot oss.

Vi var alltså inte ensamma här. Vernissagen hade ju redan varit. Men det var även den här dagen välbesökt på utställningen.

Så kom det ytterligare ett ansikte i blått. Verken är ju tredimensionella. Så det är djup i alstren.

Ett blått face till. Se på den röda pricken undertill! Den här är alltså såld. Men till vem syntes det inte. Så mycket vet jag i alla fall, att inte nånting här var billigt i inköp.

Nu kom den sista båten, som jag hade fotograferat. Sen fick vi sätta oss ett tag och vila benen innan vi tog bilen och körde iväg.

Innan vi kom hem till vårt lilla hem därhemma, tog vi kontakt med våra goda vänner på Råå. Vi undrade om det gick an, att komma för att hälsa på ett tag. Vi hamnade på ICA-Maxi på Råå och där inhandlades varsina Budapestbakelser. 

Sen satt vi hos dem, tills hennes ena barnbarn kom dit. Han är 5 år och jätterolig. Han kom till Farmor och sa, att han var hungrig. Hon hörde det, men gick inte med en gång att ordna nåt till honom. Då kom han och frågade: Hörde inte du, vad jag sa? Jag sa ju att jag var hungrig. Det tog skruv, så det kom fram ett fat med mackor till honom.

Sen åkte vi hem och satte oss på balkongen och njöt. För det var varmt och skönt ute och våra blommor trivs och mår bra.

Så här har vi det på balkongen. Gula penséer.

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

SPÄNNANDE I DAG. kONSTUTSTÄLLNING I BORSTAHUSEN.

Vi körde hemifrån på middagen för att se en utställning av Bertil Walliens konst i Borstahusen. Det ligger i utkanten av Landskrona. Vill du veta lite mer om honom, finns han beskriven på Wikipedia. Klicka HÄR.

Utställningen hittar man på Pumphuset, som ser ut så här utifrån.

Museet finner man när man precis har gått förbi själva utställningen, som var verkligt fin.

Det finns ett museum där också. Jag passade på att ta några bilder där inne först.

Man visar alltså hur livet kunde befinna sig på ett fiskeläge.

Sakerna är väl hämtade från gamla hem om jag inte har fel.

Här ser vi en fiskaregubbe med sin rullebör, som han säkert använde, när han tagit upp sin fisk.

Medan mutter står och väntar på honom.

Så gick jag in till utställningen. Det här var det första jag såg. Wallien är ju känd för sin glaskonst. Hans hustru, Ulrika Hydman-Wallien är också känd som konstnärinna.

Att vi var så speciellt intresserade av Bertil Wallien, beror på att vi såg en av hans kända ingjutna båtar på Landskrona Konsthall, när vi var där en gång, för att se på en samlingsutsställning. Vi gillade vad vi såg. Så vi blev nästan förskräckta, att någon hade stulit just den "båten" där. De är ju helt och hållet i tungt glas. Så man trodde, att det hade varit någon, som hade tagit båten och lagt den i en barnvagn.

Här är det en båt från den här utställningen.

Samma båt i förstoring.
Jag har många bilder till härifrån, men jag tänker visa dem senare. 

På den här bilden står det var han har varit representerad nånstans och lite till.

Nu tänker jag bara visa lite, hur fint det är i Borstahusen. Det finns mängder av gamla typiska fiskehus i den här gatan och i flera andra gator också.

Den här lilla statyn står intill Öresund och hon står och väntar på sin man, som nog är ute och fiskar.

Så tänkte jag att fortsätta lite senare i morgon med att visa flera saker av Bertil Wallien. Jag har alltså flera foton kvar.



Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥

NÄSTAN INTE EN STILLA STUND PÅ HELA DAN!

Den här dagen var förutbestämd till ett besök hos tandläkaren.

Redan i somras bet jag sönder en lagad framtand. Det blev inte av att gå till tandis då, eftersom jag visste, att jag skulle få vistas på lasarettet. Men hur länge, jag skulle bli där visste jag inte då. Det blev ju tre omgångar och till slut en operation. Den lyckades ju och jag är helt tillfrisknad, men inte helt läkt än.

Det här är ett akvarium, som finns i mottagningen.
Men nu kände jag, att det var dags att få ordnat lagningen. Dessutom har jag haft ilningar i tandhalsarna, så jag räknade kallt med att det skulle bli dyrt.
Vi har världens bästa tandläkare och han ordnade min trasiga tand på ingen tid. Att den överhuvudtaget har behövt lagas, berodde på, att vi skulle resa till Stockholm för att fira min femtioårsdag hemma hos min dotter och jag skulle dessutom bevista modemässan där uppe. Det var många år sen.
På vägen upp stannade vi till i Gränna och där gick vi till ett ställe, där de tillverkade polkagrisar. Handlade en påse och under vägen knaprade jag på en polkagris och då sprack min ena framtand sönder. Den blev visserligen lagad, sen vi hade kommit hem igen, men det var inte kul under tiden att knipa ihop munnen så det trasiga inte skulle synas.
Det var den lagningen, som gick åt skogen så lång tid efter.
Jag hade räknat med, att det skulle kosta skjortan att laga den tanden och de ställena, som isade. Det visade sig att det inte fanns flera hål. Så räkningen blev inte så skyhög, som jag trodde. Värre kunde det ju ha blivit, om jag hade varit tvungen att laga de isande tänderna också.

Vi kom hem igen i lagom tid till pubens lunchservering. Man får inte bara dagens rätt utan även får man ta av en salladsbar. Här är min salladstallrik.

Och här är Sibbes.

Till varmrätt hade vi beställt Pasta Bolonese båda två. Det är en stooor djuuup tallrik man får. Jag orkade faktiskt inte med allt, men Sibbe var duktig. Allt gick ner.
Sen gick vi upp till oss och vilade lite middag efter maten. Skönt. Jag hade fått ett brev också, som jag öppnade när vi kom upp.

Det var bloggarkompsen farfar Hebbe, som hade skickat några fröer till mig. 

Klicka på "nötbilden" så kan du komma till hans blogg. Tack käre Hebbe för de här. Jag hoppas att jag ska lyckas att få fram Mestilablomster.

Sen hade jag ett paket att hämta på "Hemköpsposten", lite smått och gott från Yves Rocher. Den här gången blev det lite extrapresenter också.

Så satte vi oss som vanligt på en av sofforna på torget framför Hemköp och åt varsin glass. (Det ska man ha där) Bilden visar nåt som liknar blommande lökar. Jag vet förstås inte vad de heter som vanligt. Men jag har ju kunniga läsare, som säkert kan berätta vad det är för nåt.

Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar! ♥ ♥ ♥