tisdag 12 oktober 2010

Oinspirerad

Jag blev så himla lessen idag. För att tag sen köpte jag DVD-skivor för att kunna bränna över mina foton. Det gick inte så bra precis, för det stod bara att jag skulle stoppa i en CD-skiva.

Jag hade alltså inget brännarprogram för DVD. Efter semestern skaffade jag hem ett gratisprogram från Nero, som ska vara bra. Försökte att bränna, men det misslyckades. Brände två gånger. Samma resultat.
 Så idag tog jag mej för att köpa en annan sorts skiva med minustecken. Det gick inte heller. Det enda jag kan göra nu, är att bränna över på CD-skivor, men det går ju åt så många och de tar sån plats. Gaaah! Nästa inköp blir i stället en extra hårddisk, så jag kan föra över allt på ett enda ställe. Typiskt.

Idag ska jag titta in på mitt förra inlägg igen så jag får skratta lite istället. Ett gott skratt förlänger ju käften, heter det ju.

-------------------------------------------------------------------

Vi har ju så mycket med Noack att göra. Se på detta bildpelet, så får du se hur han var som liten och nyss kommen från uppfödaren.
Så har jag en liten historia om honom, som kommer här.

Hej, jag heter Noack.
Min Matte heter J. Hon är mycket snäll och söt mot mig. Men hon jobbar ibland på kvällarna, så då har jag en extra matte och en extra husse.

Extramatte heter Gilla och extrahusse heter Morfar. Det är vad Gilla säger i alla fall, när vi är ute och går. Var är Morfar nånstans? säger hon.
 
Jag blir så glad, när de kommer och hämtar mig och då svansar jag och skrattar, ser det ut som. Vi brukar gå ut på gatan och då kissar jag säkert en liter. Hur jag vet det? Jo det säger dom båda två. När vi har gått ett tag bajsar jag också. Det är Gilla som plockar upp efter mig och kastar. Jag tycker det är så roligt att nosa i alla buskarna. De säger att jag läser tidningen. Så sant, så sant.
 

Vi går olika rundor, men den som är vanligast är den som går runt kvarteret, där medicinfabriken ligger. Det blir en bra promenad för oss alla tre. Där finns det mycket gott att lukta på. Morfar luktar speciellt. Han har alltid nåt gott i sin ena ficka. Jag brukar gå och nosa på honom där. Om han stoppar handen i fickan, vet jag att det är nåt på gång. Då svansar jag mycket omkring honom. Ibland går jag ett helt varv runtomkring honom, så mitt koppel fastnar och Gilla får jobb att lösgöra mig.


När Morfar säger ”Sitt”, brukar jag sätta mig ner och då får jag en halv köttbulle av honom. Så säger han tack och tar min ena tass. Snart ska jag komma ihåg att jag ska räcka upp tassen till honom. Jag är bara sex månader gammal, men rätt stor. Jag väger nog 30 kilo, vet inte riktigt vad det är, men dom säger att jag ska bli ungefär 60 kilo tung. Hur vet jag det? Jo dom säger att jag är en Berner Sennen hund och de kommer att väga så mycket.

Ibland ger Morfar lite köttbulle till Gilla också, så hon kan ge den till mig, så jag ska tycka om dom lika mycket. Hon säger också ”Sitt”, och så gör jag det. Jag är visst rätt stark, för när jag får fnatt och börjar springa efter Morfar, kan Gilla nästan inte hålla mig, hon får springa fort, men orkar inte så mycket. Jag tycker att det är roligt att busa lite.

Morfar och Gilla brukar busa med mig, när vi går hem. Vid medicinfabriken finns det en häck. Gilla går på ena sidan om häcken och Morfar på den andra. Men jag har allt kommit underfund med att dom skojar med mig, för jag ser Morfars ben genom häcken. Så när Gilla och jag är nästan framme till slutet, rusar jag fort som bara den runt slutet på häcken och drar iväg med Gilla tills jag kommer fram till Morfar. Han går inte lika fort som vi, för han har ont i ett knä. Som tur är har inte Gilla det, så jag får ha lite extra roligt. När vi är nästan hemma kissar jag för säkerhets skull en gång till. Jag är en pojke, men har inte lärt mig ännu att lyfta på benet. Det tänker jag lära mig så småningom.

Ibland träffar vi andra vovvar också. Då luktar vi på varandra och viftar med svansen. Det är så roligt att träffa kompisar. Morfar har två döttrar och den ena bor i Stockholm. Hon var här i Helsingborg och hälsade på med sin man och en son. De hade en liten vovve, som jag blev kompis med. Vi har varit ute och badat tillsammans med hela familjen nästan. Båda tycker vi att det är skönt att doppa oss i havet. De har åkt hem till sig. Då får vi inte ses på ett tag, Fanny och jag. Det blir inte så skoj.

När vi har varit ute och gått och kommer hem tycker jag om att åka hissen en trappa upp. Det har Matte J. lärt mig. Så jag får åka hiss med Morfar och Gilla också. När vi kommer in i lägenheten får jag mat i en skål av Gilla. Det har Matte lagt dit innan hon har gått till jobbet och så häller Gilla vatten i skålen. Jag äter jättefort, för jag är jättehungrig. Så får jag mera friskt vatten, tills de kommer en gång till och hämtar mig för en ny promenad. Den brukar inte bli lika lång. Jag får ju motion av Matte också.

Både Morfar och Gilla kelar jättemycket med mig, för dom tycker att jag är så go. När dom går ifrån mig, stannar jag kvar i hallen och tittar så långt på dom, men jag vet ju att dom kommer igen. Gilla brukar pussa i luften till mig, så jag blir inte så ledsen alls.

PS. Första gången Morfar och Gilla såg mig, var jag mycket mindre. De sa att jag liknade en liten söt björnunge. En dag hade Morfar köpt torkade grisöron till mig. Jag luktade på påsen han hade och visste med en gång, att jag skulle tycka om vad som var i den. Jag fick ett grisöra och jag gick med örat i munnen och såg jättemallig ut. D:S:

Det är Gilla, som har hjälpt mig att skriva detta.

-------------------------------------------------------------------------

Det var ett tag sen. Nu är ju Noack mer än tre och ett halvt år gammal och lite större och väger ungefär 50 kilo. Vi har honom hos oss idag.

Dagens citat:

Man ska akta sej för att ha så många järn i elden

att den slocknar.

Anonym.


-------------------------------------------------------------------------------------------

Tack för att du tittade in hos mej! Jag blir jätteglad om du skriver en kommentar!

6 kommentarer:

Siita sa...

God morgon. Han är så fin vovve. Ha en trevlig onsdag. Kram

Marie sa...

Jag fick en extern hårddisk i julklapp, perfekt att föra över bilder till utifall att datorn skulle krascha!
Fint skrivet om vovven:)
Kram och god morgon

Sussi sa...

Jag spar alla mina bilder på ett minneskort. Men en extern hårddisk funkar ju det med. Lite dyrare bara..

Vad snällt av dig att hjälpa Noack skrva historian. Kul att läsa :)

Kramisar

Frogprincess sa...

Aj då... då har datorn några år på nacken då den inte kan bränna DVD???

veiken sa...

Fy så eländigt! Jag har faktiskt köpt en extern hårddisk, fast jag slarvar ibland och lägger inte in. Jag lär väl mig när datorn kraschar..... Hoppas det löser sig för dig! Kram

carinasjolund sa...

Jag är dålig på att spara mina bilder!Han är så vacker Noack :))
Kramar