En liten test igen.

Igår lördag var vi med Noack hela dan. Matte hade jobbat på fredagskvällen, så han fick sova över hos oss. Så skulle hon på bröllop i Ängelholm och skulle alltså inte komma tillbaka förrän sent på kvällen. Så vi fick ha älsklingen hos oss.

Jag har visst fått en sak rätt nu med var bilderna ska ligga. Får se när bloggen är klar. Detta är en bild från förra bloggen.

Här var Noack mycket yngre. Det är  lite skillnad i storleken minsann.

Jag testar lite hit och dit. Bilderna lyckas jag att sätta på rätt ställe, där jag vill ha dom, men redan inskriven text kom lite galet, när jag flyttade om bilderna.

Så var det en sak jag ville berätta om gårdagen. Vi tog Gossen med oss i bilen (han älskar att åka bil) och åkte ut på Råå, en idyllisk stadsdel i Helsingborg. Där parkerade vi i hamnen först och gick en lite promenad. Så föreslog jag att jag skulle ta Noack och promenera över en bro, så vi skulle träffas vid "Lasse Rökare". Det är ett ställe, där man serverar allt möjligt i rökt fiskväg och lite glass och så. Serveringen finns bara utomhus och på sommarsäsongen.

Tror du Noack ville gå med mej? Nej, han skulle prompt åka med bilen. Så vi åkte dit alla tre. Sibbelin handlade ett par rökta makrillfiléer och varsin glasspinne till oss två. Jag gick och hämtade vatten och Noacks skål, så han fick dricka i värmen. Men han drack inte mycket utan satt bara och tog "Morfar" på benet, för att säga: Kan jag inte få smaka snart?

Han får bara smaka när det är näst intill slut, för hundar tål visst inte mjölk så bra. Folk satt runtomkring och log vid hans enträgna försök att få sej en bit. Det är klart han fick slicka rent pinnarna efter ett tag. En liten lyxrätt för honom.

På vår andra sida satt det ett sällskap med svårt handikappade ungdomar och deras vårdare. Ungdomarna var alla rullstolsburna och syntes vara helt oförstående vad som hände runt omkring.

När vi skulle gå, stannade Noack vid en flicka, som satt och utstötte ljud, ungefär Hm, Hm, Hm. Han satte sej ner och lutade huvudet på sned och tittade noga på henne, precis som: Hur står det till med dej? Han såg riktigt medlidande ut. Vårdarna såg detta och log mot honom, som om de tänkte: En sån förståndig vovve! Att en hund kan känna medlidande? Vi kan inte glömma det ögonblicket.

Här är ytterligare en "gammal" bild på Noack, för jag blev inte färdig att fotografera något i går.

Dagens Citat:

Glädjen är våra vingar,

smärtan är våra sporrar.

Jean Paul